Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Demokrati

Marknaden kan inte säkra framtidens elproduktion

Elproduktionen bör i möjligaste mån skötas av marknaden. Men i de fall det av något skäl inte bedöms fungera föreslår vi ett system där behoven täcks genom konkurrensutsatt upphandling, istället för de stödsystem som finns i dag. En diskussion om nivån på leveranssäkerheten anser vi ska ligga till grund för beslut om vårt framtida elsystem, som behöver reformeras.

Publicerad: 8 maj 2015, 13:38

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

ElproduktionEnergipolitikVindkraften - dags att växla ned?

I två tidigare artiklar i Dagens Samhälle, ”Bygg inte ut vindkraften” och ”Styr om stödet till framtidens energikällor”, har vi beskrivit varför vi anser att generella stöd till elproduktion inte bör finnas kvar efter år 2020.  Dock kommer det att finnas fortsatt behov av stöd för att utveckla i dag omogen teknik i form av forskning, utveckling, demonstration, innovation, marknadsintroduktion med mera. Därutöver kan det finnas skäl att se över hur vi ska säkerställa att leveranser av el sker med tillräcklig säkerhet och kvalitet.

Regeringen anser att ett mål för förnybar elproduktion till år 2030 ska tas fram. Vi anser att det är fel att använda elcertifikatsystemet för detta.

Ett annat sätt att lösa vårt framtida behov av elenergi och effekt vore att låta marknaden se behoven och lösa dem utan subventioner. Detta vore naturligt på en perfekt och öppen elmarknad.

Vi är emellertid oroliga för att marknadskrafterna inte kommer att få fram de funktioner i vårt kraftsystem som behövs. Det kan handla om att priset för utsläppsrätter av CO2 inte ger elpriser som möjliggör investeringar. Det kan också handla om att aktörer och politiker vill hålla nere och jämna ut priserna på el. Man kan också fråga vilken aktör på en öppen marknad som är beredd att investera i en anläggning som endast används några få timmar per år?

Vi står inför en period där vårt elsystem förändras radikalt med bland annat högre andel svårreglerad kraft, mer spridd produktion och nya affärsmodeller. Det finns flera framtida scenarier, men inget facit. Detta tillsammans med vår tvekan till att marknaden kan klara av/tillåtas att lösa det på egen hand, gör att det behövs en reformering av elmarknaden.

Vi föreslår därför ett system som bygger på att en myndighet får i uppdrag att kontinuerligt analysera elmarknadens leveranssäkerhet avseende både energi och effekt. Framtida brister identifieras i dialog mellan aktörerna på marknaden och den efterfrågade funktionen läggs ut för anbud. Det kan vara skilda behov som elenergi (kanske i en viss del av landet), effekt (under höglast), förnybar el, reaktiv effekt, energilager etcetera. Det bör här klargöras att upphandlande myndighet endast ska tala om vilket behov som ska mötas, inte bestämma vilken teknik som ska användas för att möta det. Det är marknaden som ska ta fram lösningen.

I de flesta fall finns stora fördelar med att upphandlingen baseras på investeringsbehovet stället för driftskostnaderna. Förutom att eliminera risken för negativa priser minskar upplåningsbehovet och därmed räntekostnaderna. Eftersom investeraren kan lägga in fler säkra siffror tidigt i sin investeringskalkyl blir också riskpremien lägre. Projektet blir billigare och priset på el till kund sjunker.

En fördel för upphandlande myndighet är att man i förväg vet både pris och volym, vilket ger god utgiftskontroll.

Systemet bör finansieras utanför statsbudgeten för att minska risken för kortsiktig politisk påverkan. Systemet behöver också anpassas till regler för statsstöd enligt EU. Ett förslag kan vara att Svenska kraftnät står som upphandlare av samtliga behov och fördelar kostnaderna på stamnätstariffen, till kundkollektivet som helhet eller selektivt för att undvika högre kostnad för industrin.

Hur ett upphandlingssystem ska konstrueras i detalj behöver utredas noga, men en av grundbultarna bör vara att en upphandling måste annonseras i god tid, så att marknaden ska hinna reagera. Ju tidigare detta kan ske desto tydligare blir signalerna om var resurserna ska läggas.

En god start är att börja med att noga fundera på vilken leveranssäkerhet vi ska sikta mot, av både effekt och energi. I dag är den så gott som hundraprocentig och man kan konstatera att varje förändring av den sista decimalen betyder stora belopp. När myndigheter och politiker beslutat detta, tillsammans med kunderna, går det att se vilka investeringar som bör prioriteras. Vår slutsats är också att ett system baserat på riktad upphandling är relativt lätt att administrera och att det finns många fördelar som knappast går att finna med andra system.

På sikt kan denna marknadsmodell innebära att den upphandlande myndigheten får handla upp all ny elproduktion. Då återskapas en kostnadsbaserad elmarknad liknande den som fanns före avregleringen. Denna nya modell har dock inte de brister som fanns före avregleringen. Då byggdes det upp ett produktionsöverskott och drift- och underhållskostnaderna var höga på grund av avsaknad av konkurrens. Kunderna fick betala onödigt mycket för elförsörjningen. Genom en rimlig leveranssäkerhet och en konkurrensutsatt upphandling garanteras att kunderna inte betalar onödigt mycket för sin el.

Vi ställer gärna upp på att utveckla våra tankar för de politiker och beslutsfattare som ska lösa vår framtida energiförsörjning.

Nils Andersson, konstruerade det system för stöd till elproduktion från förnybara källor som nu gäller

Gunnar Fredriksson, startade det som nu blivit Svensk Vindenergi

Matthias Rapp, tidigare vd för Svensk Vindenergi

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev