Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Malmös invandrare fastlåsta i utanförskap

Den stora invandringen till Malmö skapar en svårlöst social problematik. Vi vill att det mångkulturella samhället ska vara öppet och gränsöverskridande, men i realiteten leder den förda politiken till rakt motsatt resultat.

Publicerad: 16 augusti 2012, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Utanförskap

I Malmö finns en social motsägelse som är svår att lösa. Paradoxen kan formuleras i följande formel: Ju fler invandrare som flyttar till staden, desto sämre blir möjligheterna till integration i majoritetssamhället. Översatt till dagens politiska språk handlar det om att det stora antalet personer i staden med utländsk bakgrund – siffran är i dag 41 procent – riskerar att göra etniskt ”utanförskap” till ett permanent socialt tillstånd.

På ytan framstår Malmö som en kosmopolitisk plats där människor från olika delar av världen rör sig. Den som turistar i staden kan alltså göra observationer av ett internationellt stadsrum. Särskilt påtagligt är det i kvarteren runt Möllevångstorget. De senaste tjugo åren har ”Möllan” genomgått en ”orientalisering” i samband med att entreprenörer från Asien och Mellanöstern öppnat butiker, restauranger och torghandel. Rör man sig i offentliga miljöer kan man snabbt ta del av något av de mer än hundrafemtio olika språk som talas i Malmö. Det officiella språket är förstås svenska, men vardagligt talat språk är i dag också arabiska, danska, somaliska, turkiska, persiska och andra modersmål.

Den kulturella mångfald som präglar Malmös framsida ger ett dynamiskt och spännande intryck. Men här finns också en baksida. Den etniska mångfalden har bidragit till att många av stadens invånare lever i egna kulturella och religiösa världar med få kontaktytor mellan varandra och till majoritetsbefolkningen. De möten som äger rum sker vanligen när invånarna är klienter eller kunder i förhållande till varandra. Varaktiga sociala relationer mellan etniska grupper, som vänskapsrelationer eller äktenskap, är däremot ytterst få i Malmö. Merparten invandrare bor också avskiljt från infödda svenskar i ytterområden som Hyllie och Rosengård.

Malmö präglas sålunda av att det håller på att växa fram mindre samhällen i samhället, så kallade enklaver. Det mest framträdande ”parallellsamhället” är den arabiska enklav som gradvis etablerats i staden sedan i mitten av 1980-talet. Det är i dag fullt möjligt att leva ett arabiskt kulturellt och religiöst liv i Malmö utan att konfronteras med invånarna och idéerna i majoritetssamhället. Det är inte märkligt att det är så mot bakgrund av att den arabiska befolkningen i staden är den enskilt största invandrade gruppen. Men också andra etniska grupper är marginaliserade från svenska sammanhang, även om dessa lever enklaviserat i mindre grad jämfört med arabisktalande.

Svensk integrationsdebatt bygger på antagandet att det med rätt åtgärder ska vara möjligt att bryta ”utanförskapet”. Men då har man inte räknat med att invandrade personer samtidigt är ”innanför” andra etniska strukturer än de svenska. Sannolikt är det så att integration enligt gängse ideologisk modell – som en process mot delaktighet i det svenska majoritetssamhället – håller på att ersättas av en process där invandrare istället blir ”etniskt” integrerade. Det håller alltså på att växa fram etniska och religiösa strukturer i storstäderna som på olika sätt konkurrerar med majoritetssamhället om integration av invandrade personer.

Det är oklart om den etablerade politiska eliten är medveten om motsägelsen. Bland politiker finns en vilja att införa ”etnisk mångfald” och samtidigt förneka att detta medför att det byggs upp nya ekonomiska och sociala miljöer som riskerar att hålla människor utanför majoritetssamhället. Globalisering innebär på många sätt att samhället blir mer dynamiskt och spännande. Men man bör vara medveten om att inflyttning till en plats av många personer med liknande etnisk bakgrund också innebär att utanförskapet riskerar att cementeras. Vi vill att det mångkulturella samhället ska vara öppet och gränsöverskridande men i realiteten verkar det bli tvärtom.

Aje Carlbom, docent i socialantropologi, Malmö Högskola

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Utanförskap

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev