”Makten får vårt gröna parti att blekna”

För nästan jämnt ett år sedan fick Miljöpartiets ledning mycket skarp kritik från åtta tidigare språkrör. ”Vi är oroliga för utvecklingen inom Miljöpartiet. Språkrör och partiledning slår reflexmässigt ifrån sig kritik, man hävdar att uppenbara nederlag är att se som framgångar” skrev de den 24 november 2016 på DN debatt.

Alltså hård kritik från engagerade och mycket namnkunniga gröna personer som samtidigt underströk att det funnits meningsskiljaktigheter genom åren men att de aldrig tidigare varit så eniga i sin oro för partiets framtid och utveckling.

I riksdagsgruppen och på flera håll lokalt har det också framförts kritik som i stort sett gått ut på att man i partiledning och riksdagsgrupp mer eller mindre tappat den gröna tråden.

Men har partiledningen tagit till sig av den kritik som framförts? Har man idkat självrannsakan och frågat sig var det gick fel och varför det gick fel? Har man på allvar tagit tag i kritiken genom att till exempel resa ut i landet och hålla rådslag med gräsrötterna

Nej. Inte vad vi vet eller känner till. Ändå opererar man på ett sluttande plan. I dag ligger partiet farligt nära gränsen för att komma in i riksdagen. Och vi, lokala språkrör för Miljöpartiet de gröna i Jönköping där vi sitter i opposition, känner tyvärr inte längre igen oss i det parti vi så starkt engagerade oss i inför valrörelsen 2014. Den politik som presenterades i partiprogrammet, och som väljarna röstade på, kommer inte längre till uttryck. "Att vara med och ta ansvar" har blivit ett mantra, eller snarare en klyscha, som slentrianmässigt används på riksplanet för att dölja att man, i våra ögon, inte tar ansvar. Varken för samtiden eller framtiden.

Brunkolet var ett vallöfte som spelades bort med hjälp av falsk retorik. I flyktingfrågan har Sverige, till en början utan tydliga protester från MP, nu lagt sig på EU:s lägstanivå. Hur man från riks fortsatt hanterar den frågan kan komma att bli en ödesfråga för vårt parti.

Vårt parti fungerar inte längre som det idéparti det en gång var. Den gröna ideologin har bleknat och partiledningen har skurit av den viktiga kontakten med gräsrötterna. En kontaktyta som tidigare hyllats av den gröna rörelsen. Det är regionordförandena, inte lokalavdelningarna, som blivit de nya kontaktytorna.

I Jönköping, som i dag är Sveriges tionde största kommun med potential för betydligt fler gröna röster, har vi kämpat för de gröna värdena. Miljöpartiet i Jönköping har under mandatperioden framgångsrikt samarbetat med andra partier och också fått gehör för många av våra förslag. Till exempel värdering av åkermark, anslag för att värdera Vättern och dess ekosystemtjänster, Vättern som riksintresse för dricksvatten, ökad satsning på cykelvägar, sopsaltning och högre miljökrav i upphandlingar. Vi har också medverkat till och haft en stark påverkan på andra partier på en rad andra områden, till exempel utfasning av kemikalier, byggande av bostäder och fler vuxna i skolan. Vi har räddat ett rekreationsområde från försäljning och ett bibliotek och ett demensboende från nedläggning. Det går alltså att få saker gjorda i samhället även om man inte sitter på maktens absoluta toppositioner.

Därför behövs ett Miljöparti såväl i Sverige som i Jönköping. Ett Miljöparti som står upp för sin tro på människans förmåga att se längre och vidare än till sig själv. Ett Miljöparti som sätter solidariteten med kommande generationer, människor som flytt, vår jord och dess ekosystem framför kortsiktiga statsrådsposter.

För vad ska man med makten till om man inte förmår stå upp för dessa värden?

Margareta Sylvan, språkrör för Miljöpartiet de gröna Jönköping

Mats Weidman, språkrör för Miljöpartiet de gröna Jönköping