Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Lägre priser inte nog för att få rull på tågen

Publicerad: 21 februari 2018, 20:00

Fler och fler väljer bort flyget och vill hellre ta tåg. Men Europa är fortfarande ett brokigt lapptäcke av osammanhängande tågsystem.


För ett par år sedan försvann nattåget mellan Köpenhamn och Köln i västra Tyskland. Tidigare kunde en tågpendlare äta middag mellan Göteborg och Köpenhamn, sova hela vägen till Köln, och sedan äta frukost och förbereda dagens möten på direkttåget därifrån till Bryssel. Nu när Köpenhamn–Köln bara trafikeras på dagtid måste pendlaren sova en natt på hotell och tillbringa en hel dag på tåget – kostsamt för arbetsgivaren och tröttsamt för resenären.

Fler europeiska nattågslinjer har lagts ned de senaste åren. 2016 var ett särskilt mörkt år: då slopade tyska Deutsche Bahn och franska SNCF de flesta av sina nattåg.

Samtidigt blir flyget hela tiden billigare. Den som bor i en europeisk huvudstad flyger
i dag till de flesta andra huvudstäder för ett par ynka hundralappar. Att inte flyga hundra mil för ett helgäventyr är i dag bara en fråga om personlig klimatmoral; det finns inga ekonomiska incitament som hjälper oss att fatta ett ur miljöperspektiv rimligt beslut.

De europeiska järnvägsnäten börjar och slutar fortfarande vid nationsgränserna. På EU-nivå har man försökt sammanlänka systemen: konkurrenshinder har lyfts och teknik- och säkerhetskrav harmoniserats mellan EU-länderna. Men det går långsamt. Järnvägen domineras ofta av stora statliga bolag som hindrar nya aktörer att ta sig in på deras räls.

EU klubbade år 2016 nya regler om att alla medlemsländer måste öppna upp persontågtrafiken för konkurrens, senast 2020 för kommersiell trafik och senast 2023 för upphandlad, skattesubventionerad trafik.

Kanske kommer friare konkurrens i järnvägssektorn så småningom att leda till lägre priser och fler avgångar, på samma sätt som priserna pressades när flygsektorn avreglerades. I alla fall på lönsamma sträckor. Sedan några år tillbaka konkurrerar exempelvis lågprisbolaget Izy med det dyra snabbtåget Thalys på den vältrafikerade rutten Bryssel–Paris.

Men enbart avreglering räcker inte. För att konsumenter ska välja tåget krävs mer än lägre priser. Långa sträckor tar längre tid med tåg än flyg, och för att de extra timmarna inte ska upplevas som bortslösade eller plågsamma måste olika sorters resenärer kunna göra olika saker på tåget. Som att läsa (tyst vagn), jobba (stabilt wifi), sova (nattåg + duschmöjligheter), äta och dricka (restaurangvagn med schyst sortiment), stoja och leka (vad hände med de lekplatsförsedda barnkupéerna?), resa med husdjur … Att tänka på allas behov och inte bara de köpstarka affärsresenärernas är inte en självklar kalkyl för konkurrensutsatta bolag.

Något som EU-länderna skulle kunna göra utan ny EU-lagstiftning är att komma överens sinsemellan om att nationella tågbolag måste tillgängliggöra information om avgångar och biljettpriser, så att privata aktörer kan skapa sökmotorer som jämför internationella tågresor. Det är i dag en barnlek att hitta den billigaste flygresan mellan två länder och boka den, men att köpa internationella tågbiljetter kan vara labyrintiskt komplicerat och kräver ofta besök på många olika nationella eller regionala sajter med varierande kvalitet.

En sökning på sökmotorn Go Euro gav till exempel oräkneliga resekombinationer med flyg, men inte en enda träff med buss och tåg, för en resa mellan Göteborg och Bryssel.

EU:s budget för åren 2020–2027 ska snart börja förhandlas. I den nuvarande budgeten finns en pengapott för ”Connecting Europe Facility” – ett program som finansierar utbyggnad av infrastruktur mellan länderna, till exempel byggandet av tågräls eller el-kablar mellan EU-länder.

Mer pengar kan styras hit för att bygga bort flaskhalsarna mellan ländernas järnvägssystem, eller så kan helt nya satsningar på att bygga ut det europeiska nattåget tilldelas en maffig tårtbit ur EU-kakan. EU-institutionerna skulle själva kunna föregå med gott exempel genom att premiera jobbresor med tåg och avsätta pengar för detta i EU-budgeten. Allt som krävs är politisk vilja att
prioritera det i budgetförhandlingarna.

Europasamarbetet lovar oss fri rörlighet inom EU – för att bo, studera och arbeta. Men för att kunna göra det måste vi också kunna förflytta oss smidigt. Personer som slutat flyga hänvisas till ett omständligare resande, från en svunnen tid. Att kuska runt och övernatta på vägen kan visserligen vara härligt när resandet är själva målet, alltså på semestern. Men för de många människor som bor och arbetar på olika ställen i Europa, eller som upprätthåller relationer på distans, är tåget inte ett fungerande alternativ.

Den svenska regeringen skulle kunna driva frågan om ett utvecklat och sammanlänkat europeiskt tågnät i EU-samarbetet. Vilket parti gör det till sin valfråga i riksdagsvalet i år och i EU-parlamentsvalet nästa år?

Sigrid Melchior

DS EU-kommentator

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev