L: ”Växande klyftor Löfvens stora misslyckande”

När den rödgröna regeringen i dag lägger fram sin sista budget för den här mandatperioden gör de det i ett läge med växande klyftor. Växande klyftor mellan den som har och den som inte har ett arbete. Växande klyftor mellan den som känner egenmakt och den som känner maktlöshet.

Att bryta bidragsberoendet är en av vår tids viktigaste frågor. När människor står utan jobb, utanför arbetets gemenskap släcks hoppet om en bättre framtid. I ett samhälle där barn växer upp utan att se sina föräldrar gå till ett arbete förstärks det sociala arvet. Det riskerar att permanenta ett bidragsberoende i generationer framåt.

Många av de nyanlända och ungefär hälften av dem som deltar i Arbetsförmedlingens insatser har aldrig gått i gymnasiet. Som politiker måste vi se verkligheten som den är. I ett läge där de flesta nyanlända har låg utbildning krävs reformer. Gör vi inget kommer vi se framväxten av en ny underklass. Det skapar ökad tudelning och hotar samhällskontraktet.

Från Liberalernas sida föreslår vi två stora reformer. För det första krävs fler enkla jobb. Det är uppenbart att arbetsmarknaden i dag inte ger plats för den som har låg utbildning eller saknar erfarenhet av arbetslivet. En viktig förklaring är att Sverige har mycket få enkla jobb som inte kräver stora förkunskaper. Det beror i sin tur på att ingångslönerna är höga, vilket i sin tur gör att arbetsgivare inte vågar anställa den som saknar referenser på sitt cv.

Därför föreslår vi en ny anställningsform för nyanlända och unga utan gymnasieutbildning med lägre ingångslön och där inga arbetsgivaravgifter ska behöva betalas. Det betyder att arbetsgivarnas kostnad för att anställa blir lägre och att fler kan få ett arbete att gå till. Det är bättre med ett arbete med lägre ingångslön än sysslolöshet och bidragsberoende.

För det andra måste vi ha högre förväntningar på människor. Att leva på bidrag år efter år utan att vara en del av en gemenskap är förödande. Därför ska samhället ställa krav på motprestatation för den som lever på bidrag, exempelvis genom att utföra en praktik eller lära sig svenska. Alla kan inte leva på bidrag, men alla kan bidra med något.

Före valet 2014 lovade Socialdemokraterna att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet 2020. Vi är inte ens nära. Sverige faller och är nu på den nedre halvan, på 15e plats i jobbligan i EU. Och i inget annat EU-land är skillnaden i arbetslöshet mellan utrikes och inrikes födda så stor som i Sverige. Det går inte beskriva som något annat än ett stort misslyckande.

Det är allvar nu. Utan rejäla reformer har vi snart en ny underklass i Sverige. Vi ser redan nu effekterna av bidragsberoendet. De kriminella gängen i våra förorter hämtar sin näring i sysslolösheten. Vårt samhällskontrakt bygger på att alla behövs, att alla är med och bidrar.

Jan Björklund, partiledare (L)

Mats Persson, ekonomisk-politisk talesperson (L)