L: Fridolin, var är de skarpa skolförslagen?

REPLIK Miljöpartiets utbildningspolitiske talesperson, Elisabet Knutsson, skriver i sin replik MP: Regeringen håller skollöftena att utbildningsminisister Gustav Fridolin levererat skarp skolpolitik utifrån sitt ”så-löser-jag-skolan-på-100-dagar-program” som presenterades våren 2014.

Utöver ökade resurser har emellertid utbildningsministern ännu inte presenterat några skarpa förslag om att förändra skolpolitiken som inte har sin grund i förslag från oppositionen eller som alla varit eniga om. Det kan gälla allt ifrån utökade lektioner i matematik till att även friskolorna ska ta emot fler nyanlända elever. I stället för att ta itu med de fallande kunskapsresultaten eller stöket i klassrummet ägnar regeringens sig åt rent kontraproduktiv verksamhet som att i debatten motarbeta friskolor, hindra elevens fria skolval eller förbjuda skolföretagen att göra vinster.

I repliken radar Elisabet Knutsson upp ett antal satsningar som till exempel ökade statliga resurser till lärarlönerna. När den rödgröna regeringen stolt presenterar förslag för att höja lärarnas status räknar de emellertid upp de strategiska reformer som alliansregeringen införde såsom till exempel lärarlegitimation och förstelärare. Att regeringen fortsätter på den inslagna vägen och fullföljer dessa reformer för att öka attraktiviteten för läraryrket är mycket bra. Att öka de statliga insatserna för att höja lärarnas löner råder det alltså ingen som politisk konflikt om. Det är viktigt och det är vi överens om.

Att Elisabeth Knutsson bara kan räkna upp ökade statliga pengar till olika områden i skolan visar i sig regeringens brist på konkreta förslag och visioner.

Flera av de satsningar som görs från regeringen är dessutom lika otillräckliga som obegripliga. I årets vårproposition aviserade regeringen att de skulle anslå 100 miljoner för att bygga nya skollokaler. Det räcker till knappt en halv skola och lär inte räcka långt när bara Malmö måste bygga 36 nya skolor och Stockholm runt 50 för att klara det ökande elevantalet.

Frustrationen hos oppositionen över bristen på skarpa förslag från regeringen har resulterat i att partierna i riksdagen känner sig tvungna att ta initiativet och i flera fall köra över regeringen. De så kallade tillkännagivandena, riksdagens verktyg för att fatta beslut i väntan på regeringens egna förslag, har aldrig varit så många, särskilt på det skolpolitiska området.

Trots bristen på skarpa förslag kan det däremot finnas skäl att vara orolig för regeringens framtidsplan för skolan. Utbildningsministern har till exempel aviserat att han vill avskaffa nationella prov i årskurs tre och att han vill återinföra skolstyrelser med elevmajoritet som Alliansregeringen avskaffade. Han har uttalat sig om att han kan tänka sig att avskaffa de nationella proven i de lägre åldrarna vilket infördes under Alliansregeringens tid. Det är förslag från Gustav Fridolin som vi inte tror stärker lärarens status eller gör att skolan tidigt upptäcker elever som behöver extra stöd och stimulans.

Vi Liberaler anser att kunskap måste vara skolans huvuduppdrag. Under lång tid präglades svensk skola av en rädsla för att mäta elevers kunskaper med sjunkande resultat som följd. Pedagoger och rödgröna politiker har i decennier fattat beslut som steg för steg har utarmat kunskapsuppdraget.

Det har nu gått över 700 dagar sedan Gustav Fridolin hävdade att han skulle lösa skolkrisen på 100 dagar. Ännu har inget avgörande hänt förutom att regeringen har ökar det statliga stödet till skolorna. Det om något visar att skolans kris är djupare än han då förstod och det inte handlar om några snabba insatser utan att vi måste vända en utveckling som har pågått i ett mer än ett halvsekel.

Christer Nylander, vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott (L)