Kvinnorna få där makten och pengarna finns

Sverige har en unik tradition av lokal demokrati. Flera centrala frågor i vårt samhälle avgörs i självstyrande kommuner som huvudsakligen styrs av ideellt engagerade fritidspolitiker. Det finns goda skäl för denna demokratimodell. Det är i det lokala som medborgarna har bäst förutsättningar att delta, utöva inflytande och utkräva ansvar av beslutsfattarna.

Frågan är hur denna demokratimodell står sig i dag och hur väl den anpassat sig till olika samhällsförändringar. 2014 års Demokratiutredning har utrett frågor om hur det ser ut med olika gruppers representation i politiken och hur makten är fördelad. Tyvärr kan vi konstatera att den lokala demokratin i dag inte fungerar såsom idealet föreskriver.

Besluten i den lokala demokratin fattas sällan nära medborgarna. Makten utövas främst av toppolitiker i kommunstyrelsen och i synnerhet av kommunstyrelsens ordförande. I den politikerelit som innehar de inflytelserika uppdragen är kvinnor och utrikes födda särskilt underrepresenterade.

Ordförande är en man i två av tre kommunstyrelser och i de kommunala bolagsstyrelserna är åtta av tio ordförande män. Som så ofta är kvinnor underrepresenterade där den verkliga makten och där pengarna finns. Dessutom är knappt fyra procent av ordförandena i kommunstyrelser födda utanför Sverige och av de utrikes födda förtroendevalda har hälften ersättarposter. Som helhet är underrepresentationen av unga och utrikes födda kommunpolitiker jämförelse med den rösträttsberättigade befolkningen nio procentenheter. Underrepresentationen av unga under 29 år är 11 procentenheter.

Jämställdhet och jämlikhet är en rättvisefråga och en fråga om demokratins legitimitet. Vi förespråkar inte regler om representativitet för olika grupper. Men om fullmäktigeförsamlingarna inte är representativa minskar möjligheterna för människor att identifiera sig med dem och viktig kunskap hålls utanför.

Vi har därför tittat på flera förslag på hur den lokala demokratin kan vitaliseras och förbättras.

För det första är det viktigt att unga kommer in i politiken och får erfarenhet av politiska uppdrag. Tyvärr lämnar nästan hälften av de unga förtroendevalda under 29 år sina uppdrag i förtid. De flesta lämnar politiken på grund av flytt från kommunen.

För att behålla unga i politiken kommer vi – i vårt betänkande som överlämnas till regeringen måndagen den 18 januari - därför att föreslå att det ska bli möjligt för fullmäktigeledamöter att ha kvar sitt uppdrag mandatperioden ut trots att man flyttat till en annan kommun.

Det är också fler kvinnor än män som hoppar av i förtid. Kvinnor tar oftare uppehåll i sina politiska karriärer för att vara föräldralediga. Avbrotten försämrar kvinnors möjligheter att bli utnämnda till tyngre uppdrag. Vi kommer därför att föreslå att det ska vara möjligt för kommunal- och landstingsråd att under en begränsad tid vara ledig från sitt uppdrag för att vara föräldra- eller sjukledig.

Vi kommer vidare att föreslå att det ska framgå av kommunallagen att kommunerna och landstingen har ett ansvar för ett trygghetsskapande arbetet. I dag blir varannan heltidspolitiker utsatt för våld, hot eller trakasserier. Kvinnor utsätts i betydligt större omfattning än män och även unga och utrikes födda är särskilt utsatta.

För att de kommunala bolagsstyrelserna ska bli mer jämställda och jämlika har vi övervägt ett förslag om att göra fullmäktige skyldig att anta riktlinjer för tillsättningen av dessa. Vår översyn visar dock att detta inte går med vårt nuvarande system där de politiska partierna ansvarar för nomineringsförfarandet. Om partierna fråntas makten över nomineringen skulle väljarnas möjligheter till påverkan och ansvarsutkrävande försvagas. Det är inte önskvärt.

De politiska partierna skulle däremot gemensamt kunna komma överens om riktlinjer för nomineringsprocesserna. För att uppnå mer jämställda och jämlika styrelser, nämnder och utskott borde partierna bland annat ha som princip att alltid nominera två personer; en man och en kvinna.

Ett problem är också att förtroendevalda som når toppen inom politiken tenderar att stanna där. Kvinnor, utrikes födda eller unga saknar inte intresse för att ta sig in i politiken, men de erfarna politikerna vill däremot sällan träda ut och lämna plats åt nykomlingar. Vi har därför utrett ett förslag om att införa en begränsning av antalet mandatperioder som ordförande i styrelsen eller i en nämnd kan sitta.

Partierna är dock kritiska mot mandatbegränsningar eftersom det skulle innebära en begräsning i deras makt över nomineringen. Vi menar däremot att partierna skulle ha mycket att vinna på att internt införa rotationsprinciper. Det skulle troligen vara enklare att ta ett uppdrag om man från början vet hur länge det kommer vara. En begräsning på två till tre mandatperioder skulle kunna underlätta för partierna. Flera konflikter inom partierna skulle kunna undvikas.

Slutligen kan vi konstantera att den lokala demokratins vitalisering kräver ett nytänkande inom de politiska partierna. De måste se värdet av att öppna upp sig, vara närvarande i lokalsamhället och hitta kandidater som kan föra fram nya perspektiv. Inte minst gäller det förorter präglade av segregation och där de politiska partierna ofta tycks helt frånvarande.

Partierna förändras inte genom förslag från en statlig utredning, men kanske kan vi inspirera till förändring.

Det behövs politisk förnyelse för att vi ska kunna bevara vår tradition av en stark lokal demokrati. Det är upp till partierna att se till att den blir verklighet.

Olle Wästberg, tidigare generalkonsul i New York

Daniel Lindvall, huvudsekreterare i 2014 års Demokratiutredning