Kommuners okunskap hot mot ungas föreningar

I Sverige finns över två miljoner unga människor. Uppemot hälften av dem är medlemmar i en nationell ungdomsorganisation. Ungdomsorganisationer samlar en stor del unga, och spelar en viktig roll i deras vardag, deras demokratiska inflytande och tillträde till makt i samhället. I det unga civilsamhället får unga med sig metoder i hur man påverkar samhället och förändrar det man tycker är fel. Där kan unga arbeta med det de tror på, utan att vuxna styr, på sina egna villkor.

Sveriges Ungdomsorganisationers (LSU) rapport Med vilket syfte? kartlägger villkoren för ungas organisering lokalt. Rapporten visar att färre än hälften av Sveriges kommuner har ett tydligt syfte med stödet till ungdomsorganisationer och att få av kommunerna ser ungdomsorganisationer som en viktig demokratiaktör. Med en svarsfrekvens på över 80 procent har vi kunnat skapa en bra bild av villkoren för ungas organisering.

Bilden är en varningssignal. 54 procent av kommunerna saknar en tydlig anledning med stödet till ungas organisering. Enbart 6 procent av kommunerna nämner den roll ungas organisering spelar i utvecklingen av demokratin som anledningen till varför ungdomsorganisationer får stöd. Kommuner ser främst att det unga civilsamhället lokalt skapar fritidsaktiviteter som håller unga borta från problem, inte att man stärker ungas förändringskraft. Därför är det logiskt att endast 14 procent av kommunerna låter lokala ungdomsorganisationer påverka de beslut som rör unga i kommunen.

Många kommuner sätter upp onödiga hinder för ungas organisering. Det handlar till exempel om att ställa krav att en lokal förening måste vara ansluten till en riksorganisation för att få ta del av kommunens stödordningar. Paradoxalt nog ställer få kommuner krav på hur många av medlemmarna (86 procent av kommunerna) eller styrelsen (88 procent av kommunerna) som ska vara unga, i de föreningar man beviljar medel till. Därför riskerar en stor del av det ekonomiska stöd som kommuner delar ut till ungas organisering gå till en helt annan målgrupp.

Särskilt allvarlig blir denna syn från kommuner, landsting och regioner i ljuset av den ekonomiska utmaning som många av dem kommer stå inför kommande årtionden. Enligt SKL:s rapport Framtidens utmaning (2010) kommer kommunalskatten behöva höjas med 13 kronor på grund av demografiska förändringar och ökat krav på välfärd, vilket såklart kommer innebära att många tvingas till hårda ekonomiska prioriteringar. Och vem prioriterar pengar till något man inte vet vad det betyder?

För att förändra denna situation föreslår LSU flera åtgärder:

Det behövs ett värderingsskifte: Kommuner, regioner och landsting måste börja tillskriva ungdomsorganisationer det värde de förtjänar. Genom att försvara ungas organisering och värdesätta den får fler ungdomsorganisationer större möjligheter att påverka samhället och att göra skillnad för fler unga.
Kunskapsluckorna behöver fyllas: Kommuner behöver jämföra villkoren varandra emellan, för att hitta framgångsrika vägar att inkludera ungdomsorganisationer och bidra till starkare ungdomsorganisationer lokalt.
Systemen måste anpassas efter ungdomsorganisationers förutsättningar: I dag ser vi hur idrottsrörelsen blir mallen som hela det unga civilsamhället ska pressas in i. Därför måste varje kommun, region och landsting se hur ungdomsorganisationer lokalt vill se att systemen ska fungera. Den nationella ungdomspolitiken bör också användas för att bygga systemen lokalt.

Det är helt klart en paradox att vuxenvärlden beklagar sig över ungas bristande engagemang – och samtidigt struntar i de unga som går samman i organisationer för att förändra samhället runt omkring dem.

Felix König, ordförande LSU - Sveriges Ungdomsorganisationer