”Kommunerna, även Filipstad, vaknade sent”

Anosh Ghasri, din mest lästa DS-krönika under året var ”En shot optimism lär behövas, även utanför Filipstad”.

– Varför tror du att det ämnet gav sånt gensvar?

Situationen i Filipstad var på mångas läppar då, och den illustrerade tydligt vad ett planlöst mottagande leder till – speciellt på landsbygden och gamla bruksorter, som redan brottas med både ekonomin och sociala problem. I krönikan lyfte jag fram hur närmast euforisk stämningen var på vissa håll samtidigt som antalet migranter till Sverige fortsatte att öka. I krönikan nämner jag också att vissa kommuner, däribland Filipstad, påtalade svårigheterna med ett ordnat mottagande, men först när de omedelbara konsekvenserna med husrum och en belastad socialtjänst blev alltför tydliga. Kommunerna vaknade sent, men de skickade likväl en signal till staten att situationen var ohållbar.

– Vad debatterar vi mest 2020?

Dragkampen mellan staten och kommunerna.

Trygghet och brottslighet.

Och hur SD ska hanteras förstås. Den svenska debatten är ju stundom tvångsmässig: vissa frågor debatteras ritualmässigt om och om och om igen.

– Vilket nyårslöfte borde regeringen ge till kommuner eller regioner?

Att Löfven och den sittande regeringen avgår. Men det är nog för mycket att hoppas på.

Det viktigaste löftet är att den, på bred front, ska arbeta för att staten ska kunna garantera medborgarnas trygghet och slå tillbaka de kriminella. Därefter, och många andra frågor däremellan, att den sätter stopp för kompetensutvisningar samtidigt som den arbetar för att utvisningar som ska bli av verkligen blir av. Kommuner och regioner har större nytta av kvalificerade och laglydiga invånare än radikaliserade imamer och yrkeskriminella.