Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

KD har inte råd med en ny partiledarstrid

Kristdemokraterna har inte råd med en ny uppslitande partiledarstrid likt den för tre år sedan. I stället måste vi bygga ett lag som gör att vi vinner valet 2018.

Publicerad: 9 februari 2015, 08:32

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ett parti som befinner sig runt 4 procent bör välja en partiledare som kan samla partiet.

Foto: Marc Femenia/TT


Ämnen i artikeln:

KristdemokraternaKristdemokraternaKristdemokraterna

Då Göran Hägglund (KD) har valt att inte fortsätta som partiledare börjar nu en spännande tid i partiet. Olika personer och politiska grupperingar kommer att positionera sig för att lyfta fram den politik som man tror kan ge partiet en bättre utveckling. Men man kommer också lyfta fram de kandidater som kan ge den egna individen eller gruppen bästa position. Kombinationen av idealism, olika idéer samt möjligheten till inflytande leder således inte alltid till ödmjukhet, och därför tenderar partiledarstrider alltid att bli rätt så heta.

Inom Kristdemokraterna finns i princip tre fyra olika förhållandevis tydliga falanger som på olika sätt påverkar partiets utveckling. Om man gör en enkel kategorisering så kan man säga att vi har varmt troende personer som betonar solidaritetsprincipen samt förvaltarskapet, generaliserar man lite kan man kalla dessa för kristen vänster. Vi har en mittengruppering som försöker att utveckla partiet i en mer allmänborgerlig riktning och som hämtar inspiration från Europa samt i den klassiska kristdemokratiska ide-traditionen.

Vi har också en mer högerborglig gruppering som betonar subsidiaritetsprincipen och personalismen, denna grupp är även öppen för en del konservativa idétraditioner. Utöver dessa tre grupper har vi även en varmt troende grupp som betonar den kristna människosynen, naturrätten och familjen. I media beskrivs dessa ofta som kristen höger.

I partiet finns företrädare och partiledarkandidater som på olika sätt kan placeras i dessa ”fack”, men de flesta kommer säkerligen inte känna att de hör hemma i något av facken utan att man i någon mening glider mellan de olika grupperna. Detta är naturligt då alla försök att skapa fack alltid misslyckas, då vi människor alltid är större än själva facken. Men för diskussionens skull så får vi nog ändå konstatera att det finns en del olika idétraditioner inom Kristdemokraterna.

Som jag ser det, måste ett parti som befinner sig runt 4 procent välja en partiledare som kan samla partiet och även om jag personligen glider lite mellan den tredje och fjärde grupperingen så inser jag inte att vi kan kräva att partiet ska ledas ifrån högerkanten. På samma sätt tror jag att de flesta som finns i de första två grupperingarna också inser att partiet inte kan ledas ifrån vänsterkanten.

Ska partiet få en bred ledning som gör att alla känner sig inspirerade inför nästa valrörelse så har vi inte riktigt råd med en liknande strid som vi hade för tre år sedan. Valberedningen och alla vi andra som är aktiva i partiet måste därför ställa oss frågan:

Vem kan jobba tillsammans med alla partiets olika grupperingar? Vem kan skapa ett team som fortsätter att utveckla partiet? Vem har förmågan att synas i media?

Ett bra svar på dessa frågor i kombination med att vi försöker att få ett partipresidium och en partistyrelse som representerar så stora grupper som möjligt inom partiet är nycken till fortsatt förnyelse och utveckling av Kristdemokraterna.

Vi har alla ett ansvar att denna process sker på ett snyggt sätt och att vi gemensamt skapar en partiledning som gör att vi kan gå ut och vinna valet 2018.

Magnus Jacobsson, förbundsordförande KDU 1996-99, riksdagsledamot 1998-02, oppositionsgruppledare Uddevalla 2002-06, kommunalråd 2007-15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News