Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Kan Juholt leva upp till förväntningarna?

Det politiska samtalet vinner på att vi får ett samtal om skattesystem anpassat till den framväxande tjänstesektorn, som bjuder in till arbete, som kan finansiera högre ambitioner och som kan bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Publicerad: 8 juli 2011, 11:24

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Socialdemokraterna

Det skall bli spännande att lyssna till Håkan Juholts tal i Almedalen på fredag kväll. Det har även varit spännande att följa Juholts yviga utspel, inte sällan dåligt förankrade i det egna partiets politik, vilket har tvingat den nya partiledaren till pinsamma reträtter. Uppmärksamhet har Juholt dock lyckats få ofta kring sin egen person – mer sällan runt politikens innehåll. Nu så här över 100 dagar in i partiledarskapet har vi sett en lite ökning på ett par, tre procent i opinionsmätningarna. Men det är alltjämt långt kvar till 2006 års katastrofsiffror. Det har inte varit lika lyckosamt i förtroendeligan – där är han snart och brottas med Mona Sahlins sämsta dagar. På det sättet kan man hittills säga att Mona Sahlin var betydligt mer lyckosam både i opinionsmätningarna och i förtroendemätningarna åtminstone de två första åren.

Förklaringen till Juholts tidiga magplask tror jag går att spåra till att den breda medelklassen dels vill se ett konkret innehåll i politiken men även en trovärdig finansiering av den samma. Efter att ha lyssnat till Håkan Juholt i senaste partiledardebatten kan man tro att våra gemensamma skattepengar räcker till mycket. Det handlar om höjt tak i både sjukförsäkring, a-kassa och bredda utbildningssatsningar. Dessutom skall barnfattigdomen utrotas och kommunal musikskola för alla skall fram. Det handlar om utgifter i 100 miljardersklassen. Samma budskap fördes fram under omvalet i Västra Götaland, även då fanns det ingen ände på allt som Socialdemokraterna med Håkan Juholt i spetsen kunde fördela ut i nya välfärdssatsningar. Detta utan ett enda ord om hur detta skall finansieras eller för den delen beskriva de utmaningar vi stå inför för att rädda välfärden eller skapa nya jobb. Det är inte seriöst och högst sannolikt förklaringen till Juholt usla förtroendesiffror.

Verkligheten Håkan Juholt beskriver är förstås en helt annan. Det är inte så att vi inte omfördelar resurser till de som behöver, tvärtom har inget annat land har drivit inkomstfördelningspolitiken längre. Tydliga exempel på fördelningspolitik är att satsa på barn och gamla, på sjuka och arbetslösa. Mer än 80 procent av kommunernas utgifter handlar om skola, vård och omsorg. I landstingens fall svarar vården för kanske 85 procent av budgeten. Allt detta är fördelningspolitik.

Samtidigt var den viktigaste slutsatsen och lärdomen bakom 1990 års skattereform att fördelningspolitik i första hand handlar om hur skatterna är utformade och hur skatterna bidrar till ett ökat antal arbetade timmar. Till detta kan läggas den demografiska utmaningen som gör att vi inte har råd att finansiera välfärden trots världens högsta skatter. Om vi skall ha råd med de nya satsningar som föreslogs av Håkan Juholt i partiledardebatten så ligger lösningen i att öka antalet arbetade timmar och en ny politik som gynnar tillväxten av tjänstesektorn.

Själv tror jag att platta till skatten skulle kunna ses som en viktig del av en ekonomisk strategi anpassad för en framväxande tjänstesektor i en konkurrensutsatt värld och för fler arbetade timmar. Plattare skatt betyder att alla betalar samma procent av sin inkomst i skatt. Platt skatt betyder dock alltid att den med hög inkomst bidrar med mer till de gemensamma utgifterna än om han skulle betala direkt för de tjänster han utnyttjar. Samtidigt som det lönar sig för alla att jobb mer och längre. För tjänstesektorn skulle en platt skatt dels göra lönebildningens incitament renare och tydligare, dels rensa kring företagarnas villkor genom att minska behovet av regler för att motverka skatteplanering. Bland annat därför har Företagarna och TCO förespråkade i en skrift 1998 platt skatt. SACO har förespråkat modeller för såväl enhetlig inkomstskatt (1980-talet) som ”brant skatt” (2005; vilket, namnet till trots, handlar om att minska progressiviteten och sänka marginalskatterna). En av anledningarna till dessa förslag är förstås att skatten på kunskap måste ner om vi som land skall kunna hävda oss i den globala konkurrensen.

Jag hoppas som Centerpartist att Juholts framträdande i Almedalen innehåller svar på frågor om hur Socialdemokratin ska finansiera sin politik och hur den konkret skall se ut. Jag tror det politiska samtalet vinner på att vi får ett samtal om skattesystem anpassat till den framväxande tjänstesektorn och som bjuder in till arbete, som kan finansiera högre ambitioner bland annat för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Vad vi inte behöver är fler debatter om ofinansierade löften ifrån Juholt och Socialdemokraterna. Det gynnar ingen inte ens Juholt själv. Så jag kommer förväntansfullt lyssna till Juholt.

Fotnot: Artikelförfattararen är debattör och medlem i centerpartiet samt tidigare socialdemokrat och chef för det politiska stödet på socialdemokraternas riksdagskansli åt såväl Göran Persson som Mona Sahlin.

Hans Dahlgren, ordförande Centerpartiets välfärdsgrupp

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Socialdemokraterna

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev