Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Jobb och terapi till krigare är politisk projektfanatism

Kritiken mot det centerpartistiska kommunalrådet Rasmus Persson i Örebro har varit hård. Och berättigad. Förslaget om att ge återvändande islamistiska krigare jobb och terapi är fel ur många synvinklar, skriver Staffan Werme (FP), fd kommunalråd i kommunen, som ger perspektiv på uttalandet.

Publicerad: 20 januari 2015, 13:38

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Förslaget har enbart skapat större grogrund för främlingsfientlighet och islamofobi.


Ämnen i artikeln:

ExtremismUtanförskapArbetslöshetReligion

Men för att förstå Persson måste man ha en bakgrundsbeskrivning, och den börjar för tiotals år sedan. För Vivalla har länge varit ett av dessa utanförskapsområden som tyngts av välvilliga politikers projektfanatism. De problem som finns ska alltid lösas med nya projekt, nya kommunala resurser, nya idéer. Men uppföljningen, utvärderingen och återkopplingen har saknats. Och problemen har växt.

Just denna idé har sin bas 2011. Socialdemokraterna insåg snabbt att nyckeln till framgång i omvalet låg i Vivalla. Därför satsade man enorma resurser i omvalet, knackade dörr dagligdags och lovade allt åt alla. Och framgången kom. Socialdemokraterna ökade med ca 10 % och fick ett resultat på drygt 75 % av rösterna.

En gemensam nämnare för de löften som gavs, var att det var kommunen och kommunens resurser, som skulle lösa Vivallas problem.

Kommunen skulle bygga en idrottshall och ett föreningshus. Kommunen skulle starta en fotbollsförening. Kommunen skulle starta ett bolag som till syfte skulle ha att ge arbetslösa Vivallabor jobb. Kommunen skulle erbjuda Vivallas unga feriejobb genom föreningar. Och så vidare…

Grunden för att just dessa projekt, just denna gång skulle få effekt är oklar. Och uppföljningen, utvärderingen och återkopplingen är lika obefintlig. Men för oss som talade med Vivallabor under denna tid, stod det klart att satsningarna led av stora brister. Med oklara effekter, förstärkte de en beroendekultur.

Om en reell utvärdering gjorts, finns risker att denna hade kommit fram till att åtgärderna förstärkte det passiva beroendet, liksom att vissa individer satt i system att utnyttja den godtrogenhet och naivitet som såväl ledande politiker som tjänstemän haft.

Men vem vågar kritisera satsningar i ett utanförskapsområde, framförallt när det har en stor muslimsk befolkning och många, starka föreningsföreträdare?

Det är i detta perspektiv som Rasmus Perssons beryktade uttalande måste ses. Han verkar i en kontext, framförallt uppbyggd av och med socialdemokraterna, där kommunen ska ta över, göra allt, lägga tillrätta. Och där återkopplingen av effekterna för det mesta lyser med sin frånvaro.

I denna värld är även förövarna offer, offer som måste hjälpas av den goda kommunen. Men de verkliga offren; alla de muslimer som ser islamismen som den stora faran, alla de Vivallabor som bara önskar trygghet, alla de som själva försöker få sin vardag, sin förening, sitt närområde att fungera av egen kraft, ställs utanför.

Sannolikt är inte Rasmus Persson ensam i denna sin syn på hur reellt eller påstått utanförskap ska lösas. Sällan har det dock blivit så tydligt, hur långt avståndet mellan ledande politikers tro och den breda allmänhetens åsikter kan vara. Med sitt agerande har Persson, liksom de socialdemokrater och kristdemokrater som varit drivande i frågan, enbart skapat än större grogrund för främlingsfientlighet och islamofobi.

Och förlorarna är alla som önskar ett samhälle med öppnare gränser, liksom ett samhälle där trygghet byggs på likhet inför lagen.

Staffan Werme, fd kommunalråd och kso i Örebro, partistyrelseledamot i Folkpartiet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News