”Jag träffar kommuner som verkar yrvakna”

Den tidigare polisen Peter Henriksson blev säkerhetschef i Katrineholm 2015 och utsågs ganska snart också till samordnare mot våldsbejakande extremism.

En snabb kartläggning visade att höger- och vänsterextremismen förde en tynande tillvaro i kommunen, men att den våldsbejakande islamismen var ett växande problem.

– Jag fick ett starkt stöd från den politiska ledningen att arbeta med frågan, men jag förvånades av den beröringsskräck som ämnet väcker i landet. Det är bättre i dag, men fortfarande får jag kritik från olika håll för att bidra till islamofobin, säger han.

Katrineholm har bara 34 000 invånare, ändå har ”mer än en” person kommit tillbaka till kommunen efter att ha stridit för IS i Mellanöstern. Peter Henriksson vill av säkerhetsskäl inte nämna det exakta antalet. Men hur fick han reda på att ungdomar i kommunen radikaliserats?

– Vi gick ut media med det här ämnet och fick bra tips från civilsamhället och från
vår lokala moské. Sedan stämde vi av med Säpo.

I fjolårets lägesbild från samordnaren mot våldsbejakande extremism uppgav 8 procent av kommunerna att de haft återvändare. Nästan hälften svarade ”vet ej”.

– Vi vet inte heller om vi hittat alla i Katrineholm, men vi har i alla fall försökt leta. Och i arbetet mot islamismen har vi sökt hjälp av större och mer erfarna kommuner som Göteborg och Örebro.

– Jag träffar kommuner som verkar både yrvakna och naiva. Högerextremister tävlar man om att fördöma, men mot islamisterna hör jag inte lika högljudda protester.

Den religiösa extremismen är svårare att komma åt. Inte bara för att den kan anses politiskt känslig att kritisera, den är också mer dold än högerextremismen. Nordiska motståndsrörelsen vill gärna vifta med banderoller och gå i protesttåg, medan islamisterna verkar mer i det fördolda.

– När kriget gick IS väg hade vi ungdomar här med IS-symboler på kläderna och vi fann IS-klotter på väggarna. Nu är det helt borta.

Betyder det att färre dras till islamismen i dag? Peter Henriksson hoppas det, men tänker inte vara naiv.

– Vi vet helt enkelt inte.

Hans försiktighet är förmodligen klok. Dagen efter vårt möte rapporterar Sveriges Radio om ny forskning som visar att IS är mer aktivt än någonsin på nätet – och att de uppmanar till nya terrorhandlingar.

Peter Henriksson berättar att kontakterna med den lokala imamen har blivit mer sporadiska på sistone.

– Han säger att han inte sett några tecken på radikalisering, men vi vet att det skett i moskéer i andra kommuner.

Kommunens två huvuduppgifter är att minska risken för att ungdomarna blir mottagliga för radikala budskap, och tidigt vidta åtgärder om det finns tecken på att detta skett. Det senare är den känsligaste delen. Hur agera mot utmanande klädsel och ett radikalt språkbruk utan att framstå som åsiktspolis?

– Vi bedriver inget underrättelsearbete och självfallet sysslar vi inte med åsiktsregistrering. Men alla vuxna som möter ungdomarna måste vara medvetna om att risken för radikalisering finns där, även om den är liten.

Skolan har en nyckelroll, ihop med socialförvaltningen och säkerhetschefen. Många kommuner har vittnat om att sekretessen kan sätta käppar i hjulen för ett sådant samarbete. I Katrineholm har man dock oftast kommit runt problemet.

– Vi har haft skarpa fall då vi delat information om ungdomen med varandra, men vi håller informationen i en mycket liten grupp. Vid några tillfällen har vi behövt kontakta Säpo, säger Peter Henriksson.

Rektorn David Rytter på Katrineholms Tekniska College, en av de två gymnasieskolorna, tycker att samarbetet blivit bättre på senare år:

– Det fanns en period då vi hade ganska lite kontakt med socialen och polisen, nu har vi ett strukturerat samarbete. Vi har alla ett ansvar för att ungdomarna ska må bra. Och skolans trygghetsteam märker snabbt om något inte är som det ska, säger han.

I kommunens handlingsplan mot våldsbejakande extremism understryker man också fritidsgårdarnas ansvar för att upptäcka om ungdomar kan vara på väg att radikaliseras. Ännu har man inte upptäckt något fall den vägen, men personalen är vaksam och har blivit allt bättre på att bygga trygga relationer med ungdomarna.

– Vi har personal som kan arabiska och somaliska också, så vi kan få god kontakt med ungdomarna, säger Jenny Skarstedt, avdelningschef på kulturförvaltningen.

Påhl Ruin