Inte en dag för tidigt med höjd pensionsålder

Det är positivt att frågan om höjd pensionsålder, inte minst genom LO:s pensionsrapport, åter är på tapeten. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) har öppnat för en höjning av pensionsåldern under denna mandatperiod. Det är inte en dag för tidigt. Pensionsåldersutredningen, som förtjänstfullt belyst frågan, har legat på regeringens bord sedan år 2013 och ingenting har skett.

När vi lever längre är det rimligt att vi också arbetar längre. Årskullen som fyller 65 år nästa år skulle behöva gå i pension vid 66,5 års ålder, men snittåldern för att börja ta ut pension låg år 2014 på 64,5 år. En successiv höjning av pensionsåldern krävs, och åldersgränserna i socialförsäkringssystemet måste följa med.

Det är också viktigt att arbetsmarknaden välkomnar fler seniorer. Vi seniorer kan och vill bidra i den utsträckning som vi klarar av. Det behövs arbetsmiljöåtgärder och mer flexibilitet vad gäller arbetstider och arbetsuppgifter men också regelförändringar. LAS bör höjas till 69 år, reglerna emot åldersdiskriminering på arbetsmarknaden måste stärkas och morötter för arbetsgivare som anställer och behåller seniorer bör införas. Därtill bör regeringen omgående dra tillbaka sitt förslag om höjd särskild löneskatt för 65-plussare, det riskerar att leda till minskad sysselsättning och ännu lägre pensioner för alla.

Men högre pensionsålder kommer inte att lösa pensionssystemets grundproblem – det är underfinansierat och klarar inte av att betala ut rimliga pensioner. I dag räcker inte ens ett helt arbetsliv för att få ut en pension som det går att leva på. Pensionssystemets grundprinciper om att livsinkomsten bestämmer ens pension och att pensionerna ska följa inkomstutvecklingen uppfylls inte på långa vägar.

Människor som arbetat runt 40 år inom vård, handel eller hotell och restaurang får en pension, inklusive tjänstepension, efter skatt på cirka 11 000 kronor i månaden. Dessa låga pensioner måste delvis kompenseras med tillägg från grundskyddet, garantipensionen, som skapades för de som arbetat väldigt lite eller inte alls. Det är tyvärr inte ovanligt i dag att man efter ett långt arbetsliv har ungefär samma summa i plånboken som en garantipensionär med fullt bostadstillägg som aldrig arbetat. Så här var det inte alls tänkt att pensionssystemet skulle fungera.

Som grädde på moset arbetar vi svenskar redan flest antal år av alla i EU (40,4 år). Dessutom går vi i pension näst sist – bara irländarna går senare – och vi har EU:s högsta sysselsättningsgrad både bland hela befolkningen och i åldrarna 55-64 år. Ändå har Sverige lägre pensionsnivåer än grannländerna och år 2050 kommer endast fyra EU-länder att ha lägre pensionsnivå än Sverige. I dag lever var sjätte svensk pensionär, eller 300 000 människor, under EU:s gräns för risk för fattigdom.

Att höja pensionsåldern kommer därför att vara långt ifrån tillräckligt för att vi svenskar, efter många års arbete, ska kunna få tillräckliga pensioner. I stället måste ansvariga politiker tillsätta en heltäckande utvärdering av pensionssystemet och genomföra nödvändiga förändringar. Det är ett fullt rimligt krav att pensionssystemet ska leva upp till sina grundprinciper om pensioner som följer inkomstutvecklingen och att ett långt arbetsliv ska synas i pensionskuvertet. Inget av detta uppfylls i dag. Vem arbetar till 67 eller 69 års ålder om arbete ändå inte lönar sig i pensionskuvertet?

Christina Rogestam, förbundsordförande SPF Seniorerna