Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Ingen vill ha en klapp på huvudet

Ett misstag som ofta görs när vi talar om integration är att titta på vad vi skall ge invandrare. I stället bör vi öppna ögonen för vad de själva kan bidra med på bland annat arbetsmarknaden.

Publicerad: 20 mars 2013, 13:18

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Varje morgon går drygt 700 000 människor som har fötts i ett annat land till jobbet. Människor som betalar skatt och i högsta grad bidrar till den svenska välfärden. Dessa individer som flytt från krig eller allvarliga missförhållanden strävar starkt efter en bättre och tryggare framtid för sig själva och sina familjer. De förväntar sig att få bidra till samhället och inte att leva på bidrag; ingen vill ha en klapp på huvudet! Alla vi vill ses som en resurs för samhället; oavsett kön, sexuell läggning, religion och etnisk bakgrund. Ingen vill heller hängas ut som ett offer för att väcka sympati och medkänsla, det kan vi nog också hålla med om. Trots detta är det dessvärre ofta så invandrare behandlas.

Det gäller att se styrkan hos varje individ och ta vara på den. Så länge vi inte har en mer rättvis och jämställd ingång på arbetsmarknaden så är det omöjligt att värna om deras kompetens. Utanförskap och segregation måste ses i ett större samhällsperspektiv. Det handlar inte enbart om att hamna bland betongen i de mest utsatta områdena – utan framförallt kan det handla om att inte bli sedd för den kompetens och begåvning man besitter. Ett misstag som ofta görs när vi talar om integration är att se vad vi skall ge invandrare, istället bör vi öppna ögonen för vad de själva kan erbjuda. Det är ett utbyte, inte ett offer. Det är en skatt att ta värde på, och en oerhörd resurs på en allt mer internationell arbetsmarknad.

Inför den internationella kvinnodagen rankade Dagens samhälle namnet på de 100 kvinnliga toppcheferna inom välfärdssektorn. Endast en liten andel av dessa kvinnor har invandrarbakgrund. Är detta ett tecken på att den offentliga sektorn misslyckats med att rekrytera högkvalificerade toppkandidater som har udda namn, mörkare hår och kanske inte en 100-procentigt svensk dialekt?

Det finns sorgligt nog en trög inställning inom arbetsmarknaden som tyder på att invandrare behöver kvalificerad hjälp att lära sig ett acceptabelt uttal, och att de behöver den hjälpen direkt och innan de börjat komma in på arbetsplatser och hejdlöst och med ett förfärligt uttal som ingen orkar lyssna till, pratar med sina klienter/kunder/kolleger. Om vi vänder blicken mot andra länder där de har lyckats med sin integrationspolitik, till exempel Kanada, USA, Nya Zeeland eller Australien, så kan vi se att ingen kräver 100-procentiga språkkunskaper av sina anställda. I dessa länder är det en självklarhet att folk som inte är födda där ska bryta på deras språk, och alla försök att förbättra språket uppskattas och beröms.

Lösningen, enligt mig, heter inte en enorm kvotering i alla tänkbara delar av samhället, utan det handlar mer om att öppna vägar som gör att individer med icke svensk bakgrund absorberas till arbetsmarknaden. För mig som socialliberal är det självklart att en integrationspolitik värd namnet måste låta alla känna sig som en äkta del av vårt samhälle, också när det gäller förutsättningar på arbetsmarknaden. Dessa ska innebära lika grundförutsättningar för alla, för att därefter låta individen på egen hand styra mot sina mål.

Reza Zarenoe, (FP) förste vice ordf regionfullmäktige Östergötland

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News