Högskolan måste ta jämställdhet på allvar

Som före detta student på Handelshögskolan i Stockholm har jag följt den debatt som blossade upp i slutet av 2015 om sexism och (o)jämställdhet på skolan. Det förekom en liknande debatt även när jag var student där och före det, och den följer nästan exakt samma mönster nu som då.

Det börjar med olika incidenter med sexistiska inslag bland studenterna, i debatten finns de som är kritiska och anser att de här händelserna är tecken på en ojämställd och patriarkal kultur och andra som menar att de utgör undantag eller inte är så allvarliga.

Samtidigt som denna livliga debatt om Handelshögskolan pågått, är det märkligt tyst från andra handelshögskolor och ekonomiutbildningar, liksom från andra universitet och högskolor. Är det för att det inte finns några problem med ojämställdhet i den övriga universitetsvärlden?

Det finns en omfattande forskning som visar på att vi har en ojämställd högskola. Problemen är välkända. Förra året utsåg ännu en regering ännu en expertgrupp som ska verka för ökad jämställdhet i högskolan.

Högskolan är den största statliga arbetsplatsen och det finns runt 400 000 studenter. Företagsekonomi är det största enskilda ämnet i Sverige. Företagsekonomiska institutionen på Stockholms universitet, där jag är doktorand, är en av de större institutionerna i landet.

Ja, jag stötte på sexism som student på Handels. Men jag har stött på sexism som doktorand också, till exempel sexistiska skämt. Det här är inte en studentfråga. Det handlar om hela organisationen och om ledningen.

Om hur studenternas olika beteenden och handlingar bemöts, både studenters sexistiska uppträdande eller feministiska strävanden, om de accepteras, bortförklaras, uppmuntras eller tas på allvar. Om vilka signaler som universitetet sänder i andra sammanhang, till exempel på sin hemsida, och om hur det ser ut med jämställdheten på högre nivåer i organisationen.

I dag är knappt 25 procent av alla professorer i Sverige kvinnor. På min institution finns det inga. Det faktum att vi inte har några kvinnliga professorer föranleder inte någon debatt. Men kvinnliga professorer är viktiga för att påverka undervisningens och forskningens innehåll och de är viktiga för kvinnor och män (!) på lägre nivåer i organisationen, för att visa att kvinnor kan vara intellektuella och tänkande varelser, och som förebilder.

Jag undrade hur institutionen arbetade med de här problemen. Jag letade efter jämställdhetsplanen, men det finns bara en gammal plan för 2008-2009 på hemsidan, liksom på institutionens interna nätverk.

Enligt lagen skall en plan upprättas åtminstone vart tredje år. År 2014 visade en medarbetarenkät på stora problem med diskriminering på min institution. Nolltolerans råder när det gäller diskriminering. Men jämställdhets- och mångfaldsfrågor är inte en del av institutionens ”vision och mission”, varken på hemsidan eller i internt material.

Feministisk forskning ingår inte i någon av de två obligatoriska introduktionskurserna för doktorander. Det sänder tydliga signaler om vilken kunskap som räknas och vad som prioriteras. Det är viktigt, för att frågan är vad doktoranderna har med sig från studenttiden, med tanke på den sexism som frodas bland vissa studenter. Och det är viktigt eftersom de flesta forskare och doktorander undervisar.

Feministisk teori kan vara en utgångspunkt för att utveckla sitt (kritiska) tänkande och för en vidare diskussion om andra diskrimeringsgrunder än kön, som sexuell läggning, religiös tillhörighet, etnicitet, ålder, klass, funktionshinder och sjukdom, och en större diskussion om grupptryck, lojalitet, mobbning, etik och ansvar.

Och vidare till de viktigaste frågorna, om vad kvalitet är och vad målen är med högre utbildning och forskning? Det handlar om prioriteringar och makt: Vad är egentligen viktigt och för vem?

Det är inte bara i Sverige som universitetet ses som en kunskapsproducent och tillväxtmotor som ska bidra till att lösa stora samhällsproblem, som arbetslöshet och ökande konkurrens från omvärlden. Oavsett mål, i dag finns det en outnyttjad begåvningsreserv bland kvinnor.

Vi kan välja att gå på i gamla fotspår eller så kan vi välja att skapa något verkligt nytt och ”excellent” – ett jämställt universitet.

Dordi Westerlund, civilekonom och doktorand i företagsekonomi Stockholms universitet