fredag31 mars

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Högerns Twitterhets hot mot vårt öppna samhälle

Sen när blev fredlig civil olydnad liktydigt med våld och terrorism? Frågan infinner sig efter förra onsdagens protest vid Rosenbad mot regeringens förmodade försäljning av Vattenfalls brunkol. Hotet från verkliga terrorister ska tas på största allvar - men om hotet utnyttjas för att slå ner på demokratiska meningsmotståndare vinner bara demokratins verkliga fiender.

Publicerad: 22 juni 2016, 09:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Genom att hetsa Twitter mot vänstern och miljöaktivister kan tillfälliga politiska segrar vinnas, men det är en farlig strategi. Foto: Christine Olsson, TT


Ämnen i artikeln:

Sociala medierEnergipolitikYttrandefrihetExtremismTerrorism

Hela förloppet filmades och lades direkt ut på nätet. Så vitt man kan se kom ingen person och ingen egendom till skada. Aktionen gick helt lugnt till. Ändå var de officiella reaktionerna fördömande och utfärdade i starkaste ordalag. Statsministern, oppositionsledaren, övriga partiledare samt experter på säkerhet och terrorism hävdade att aktionen var riktad mot demokratin.

Twitter och Facebook osade snart av upprördhet och hat över aktivisternas påstådda våldsanvändning. Dessvärre var jag själv delaktig i att utlösa drevet.

Jag länkade till Expressens film av aktionen på Facebook och skrev ”Så snyggt!”. V-borgarråden i Stockholm Clara Lindblom och Ann-Margarethe Livh tryckte på gilla. De trodde att det rörde sig om en vanlig protest i en angelägen fråga. Jag däremot hade sett filmen och anade att aktionen kunde vara olaglig, men tyckte att det var en snyggt genomförd klassisk civil olydnadsaktion.

Någon skärmdumpade min kommentar och borgarrådens gillande. Snart tweetade oppositionsborgarrådet Anna König-Jerlemyr (M): ”Beklämmande att se att aktionen mot Rosenbad hyllas på Facebook av det så kallade demokratiborgarrådet Livh samt borgarrådet Lindblom”. På Facebook skrev hon att aktionen var ”ett angrepp på demokratins boning” och ”hyllas nu av vänstern … Skandal!”.

Dumpen spreds vidare av bland annat journalisten Niklas Svensson, högerskribenten Thomas Gür och moderaten Hanif Bali. Bali retweetades över 200 gånger med kommentarer som ”vidriga människor”, ”demokratiborgarråd stöder ett överfall på skyddsobjekt”, ”varför sköt inte vakterna?”, ”sluta använd ordet aktivism, det är terrorister lr i många fall simpla brottslingar”, ”V deltar i upplopp och förespråkar våld”.

Men det var inte bara bland de vanliga trollen som liknande påståenden gjordes. Bo Sundin (M), ledamot i Stockholms fullmäktige och vice ordförande i idrottsnämnden skrev på Facebook: ”Demokratiborgarrådet gillar terroraktionen mot regeringshögkvarter i Stockholm”. I en påföljande kommentar skrev någon hur situationen borde ha hanterats: “Synd att skyddsvakten inte sköt packet rakt i fejjan”.

Moderaterna har förstås all rätt att vara upprörda över det lagtrots som Rosenbadsaktivisterna ägnade sig åt. Men. Det finns något väldigt oroväckande i hur de driver det politiska fältet mot ett inskränkande av det demokratiska samtalets former. Steg för steg förvrängdes en fredlig aktion till ett ”angrepp på demokratin”, ”ett våldsamt anfall”, en ”terrorattack”. Det blir då logiskt att en del kräver en våldsam respons.

Hotet från verkliga terrorister är högst reellt och ska tas på största allvar. Men om hotet utnyttjas för att slå ner på demokratiska meningsmotståndare är vi illa ute. Det är vad som hände. En säkerhetsdiskurs ägnad åt att försvara demokratin mot terrorism överfördes stegvis på unga, fredliga miljöaktivister med en genuin och vetenskapligt grundad oro över att deras framtid håller på att förstöras.

På kort sikt kan en sådan strategi vara lockande. Genom att hetsa Twitter mot vänstern och miljöaktivister kan tillfälliga politiska segrar vinnas. Men det är en farlig strategi, för det hotar i förlängningen att inskränka det politiska samtalet och göra vårt öppna, toleranta samhälle mer slutet. Vinnarna på det är demokratins verkliga fiender.

Rikard Warlenius, ledamot i Stockholms stadsfullmäktige (V)

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev