Hårda prioriteringar – men inte ökade bidrag

I Europaparlamentet röstar Socialdemokraterna för ökade utgifter och en mer expansiv budget. Och i en debattartikel i den här tidningen, 21/2, skriver socialdemokraten Lena Micko, ordförande i SKL, tillsammans med en rad norrländska partikamrater att Sverige ska prioritera ökade bidrag och stöd i nästa EU-budget. Det är förvisso sant att det behövs hårda prioriteringar, men det finns många frågor som är betydligt viktigare än att svenska skattebetalares pengar tar omvägen över Bryssel och struktur- och regionalfonderna för att göra nytta i norra Sverige. Det är inte ökade bidrag som behövs, utan satsningar som långsiktigt stärker konkurrenskraften och skapar möjlighet till jobb och tillväxt i hela Europa.

Storbritanniens utträde ur EU innebär att det uppstår ett hål i EU:s budget på 120-130 miljarder kronor per år. Om och i sådana fall hur det hålet ska fyllas är en knäckfråga. Regeringen måste hålla hårt i de svenska skattebetalarnas pengar, se till att Sverige inte betalar en oproportionerligt stor del av kostnaden och motsätta sig en högre svensk medlemsavgift. Men minst lika viktigt som storleken på Sveriges bidrag är vad vi faktiskt får för pengarna. Regeringen måste försvara svenska prioriteringar och en skattekrona på EU-nivå måste alltid göra större nytta för svenska medborgare än en skattekrona hemma i Sverige.

Stödet till struktur- och investeringsfonderna innebär motsatsen. För varje skattekrona Sverige skickar till Bryssel får Sverige 25 öre tillbaka. Fortfarande utgör stödet till jordbruket och olika slags regionstöd tre fjärdedelar av EU:s budget. Även med jordbruksstödet undantaget lägger EU tre gånger så mycket pengar på att hjälpa regioner som släpar efter som att stärka europeiska företags konkurrenskraft. Det är inte rimligt och behöver förändras.

Det är betydligt mer kostnadseffektivt att stärka sammanhållningen i Sverige genom att omfördela pengarna inom landet utan att ta omvägen över Bryssel. Det innebär mindre administrativa kostnader, mindre av den omfattande och beryktade byråkratin och mer av ökad nationell och regional kontroll över pengarna. I stället för att stärka struktur- och regionalfonderna behöver de bantas samtidigt som deras inriktningar ses över. Budgeten är i behov av en modernisering så att den gör större nytta för Sverige och svenska skattebetalare än i dag.

Det innebär inte att EU ska bli smalare, men att EU ska bli mer relevant och lösa problemen som svenska medborgare förväntar sig att EU ska hantera. Det kräver hårda prioriteringar från Sveriges sida och att vi samarbetar med likasinnade länder.

Det innebär att Sverige ska driva på för att Europa gemensamt och samordnat tar ta ansvar för människor på flykt, samtidigt som vi tar ansvar för Sverige. Gräns- och kustbevakningen behöver tilldelas ökade resurser. Vi behöver också skapa bättre verktyg för att säkerställa ett effektivt återvändande för de som inte får stanna i Europa. Vi behöver stärka det europeiska försvarssamarbetet. Ensam väger Sveriges röst lätt men tillsammans inom EU kan vi garantera stabilitet och säkerhet och möta det ryska hotet. Även Europas gemensamma förmåga att bekämpa terrorhot och organiserad brottslighet behöver förbättras.

Avslutningsvis behöver Sverige prioritera att konkurrenskraften stärkas, så att det på riktigt skapas förutsättningar för jobb och tillväxt i hela Sverige och Europa. I det här sammanhanget behöver forskningsanslagen öka och utbytet mellan forskare på europeiska universitet bli bättre.

Det en framtidsinriktad budget för att lösa problem Sverige inte kan hantera på egen hand och som bygger på att stärka Europa på riktigt i stället för att skapa en bidragsunion.