Göteborg säger blankt nej till extremism

I det offentliga Sverige har det under de senaste 10-15 åren funnits en tvekan i hanteringen av vissa extremistiska rörelser. Aktivister som hävdar att de kämpar för mänskliga rättigheter och på så vis kan dölja en extremistisk agenda har varit särskilt svåra att förhålla sig till. En kombination av naivitet och rädsla för kritik har gjort att man tvekat att sätta stopp för extremisterna.

I början av mars ställdes arrangemanget ”Burka Songs 2.0 – Film och samtal” in av Göteborgs Stad. Det var inte på grund av filmen som sådan. Huvudanledningen var i stället att extrema röster – som försvarat terrorister och avfärdat anti-terrorinsatser mot bland IS-krigare – ensidigt skulle leda det samtal som ingick i konceptet. Detta riskerade att bryta mot stadens värdegrund.

Jag argumenterade i flera sammanhang för att detta var ett klokt och viktigt beslut. En samhällsinstitution som Göteborgs Stad har ingen som helst skyldighet att fungera som arena för extremistiska rörelser. Tvärtom. En sådan institution är i stället skyldig att, inom ramen för ett gediget värdegrundsarbete, hålla extremismen borta.

Jag har fått en hel del kritik för mitt ställningstagande. Min ”kultursyn” har ifrågasatts från flera håll. Jag har anklagats för att vilja ”tysta” angelägna kulturyttringar. Det är uppenbart att ett ställningstagande av det här slaget rör upp väldigt starka känslor. Jag är självfallet för fri konst och kultur. Jag är självfallet för yttrandefrihet. Jag har aldrig ens antytt något annat.

Men en saklig debatt om grundproblemet lyser med sin frånvaro. Vi lever i en tid när extremister går framåt på flera fronter. I Göteborg har IS-krigarna och deras supportrar länge varit ett svårt dilemma. Vi har aktiva vänsterextrema miljöer, högerextremister som begått våldsbrott, anti-semiter som angripit synagogan och nazister som tar för sig.

Detta är nog inte värre än i någon annan europeisk storstad. Men det spelar ingen roll. Jag betraktar situationen som allvarlig. Därför måste Göteborgs Stad med kraft ta avstånd från och motarbeta alla former av extremism. Nu är det viktigare än någonsin att försvara stadens värdegrund. Staden måste noga se till att inga aktiviteter eller engagemang strider mot eller urholkar den värdegrunden.

I det svenska samhället har extremistiska rörelser rätt att, inom lagens råmärken, demonstrera och uttrycka sina åsikter. Men så mycket mer än så har de inte rätt till. De kan inte göra anspråk på att få ta plats i andra delar av samhällslivet.

Göteborgs Stad är inte värderingsfri, utan tvärtom en organisation där demokratiska värderingar ska styra och där icke-demokrater inte har någon plats. Historiens facit är både tydligt och brutalt. När det anständiga samhället ger vika för extremism går det käpprätt åt skogen.

Under 1900-talet föll ohyggligt många människor offer för fascism, nazism, kommunism och andra våldsideologier. Under det tidiga 2000-talet har den islamistiska extremismen fått genomslag. IS och liknande grupper har förorsakat ett massivt mänskligt lidande.

Med ett sådant facit är det uppenbart: En av det demokratiska samhällets allra viktigaste uppgifter är att försvara sig mot extremismens olika uttryck. Demokratin ska vara öppen och tolerant. Men inte till varje pris. Demokratin ska också sätta skarpa gränser.

Mina kritiker försöker få det till att Göteborgs Stad inte ska sätta några gränser mot extremismen. Jag menar bestämt att detta är precis vad staden måste göra.

Ann-Sofie Hermansson, kommunstyrelsens ordförande i Göteborg (S)