Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Glöm inte bort den regionala filmpolitiken

Ikväll samlas film-Sverige på Guldbaggegalan i Stockholm. Då vill jag passa på att påminna att bakom varje Guldbaggenominering finns det hårt arbetande människor, och att dessa människor bor någonstans. Och för att deras värv ska odlas krävs en regional filmpolitik.

Publicerad: 23 januari 2017, 13:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

När staten nu tar ett helhetsansvar för filmpolitiken ställs höga förväntningar på Svenska Filminstitutet och de branschråd som inrättats, skriver debattören. Foto: Mark Standley/Svenska Filminstitutet


Ämnen i artikeln:

KulturpolitikRegionalpolitikKultur

Ordet film är idag ett ord som i sig är större än sig själv. Om vi använder begreppet rörlig bild får vi en mer rättvisande bild och en än mer intressant potential, då det ingår egna konstformer som exempelvis dokumentär-, kortfilm, reklam och spelindustri. Men detta föds av sig själv. Kvalitativa produktioner är skapade av människor. Människor som enträget arbetat sig upp till en kvalitet som är värdig en Guldbaggenominering. Och då pratar vi inte bara filmare utan också manusförfattare, kostymörer, ljussättare, regissörer, ljudtekniker, sminkörer och skriptor – bara för att nämna några. Dessa människor bor någonstans och det är där deras värv odlas.

Lägg här till de högre utbildningarna som är nödvändiga för att människor ska utvecklas och kunna mötas. Ett exempel är Amanda Kernells internationellt uppmärksammande långfilm Sameblod. Kernell kommer från Umeå och har spelat in film i Västerbotten i tio års tid. Filmen hade världspremiär på Venedigs internationella filmfestival och har svensk biopremiär i mars.

Förhoppningsvis kan regeringens bidrag om 25 miljonerna per år, via Svenska Filminstitutet, till mindre biografer i glesbygd, öka spridningen av film. För förutom det egna uttrycket inom rörlig bild så vet vi att filmen i dess olika former får större roll i samhället, bland annat genom att belysa hur mångfacetterad vår värld är. Därför behövs visningsytor. När staten nu tar ett helhetsansvar för filmpolitiken och dess finansiering, och överger de senaste femtio årens filmavtalsmodell, ställs höga förväntningar på Svenska Filminstitutet och de branschråd som inrättats. De filmpolitiska målen, som bland annat handlar om produktion i hela landet, spridning- och visningsformer och den internationella arenan, förpliktigar även att filmen verkligen blir för och i hela Sverige.

En önskan i detta sammanhang är att slutbetänkandet från Landsbygdskommitténs mål om att ”Likvärdiga möjligheter att utöva och uppleva kultur oberoende av bostadsort” blir ett mål med inte bara ord utan även medel. Det behövs offentliga satsningar för att fylla detta med verkligt innehåll. Vad menar betänkandet annars när man anser att staten måste ta ett större ansvar för landsbygdens kulturutbud?

Kultursamverkansmodellen och decentraliseringen till den regionala nivån inom vissa kulturområden har påverkat filmen och stärkt den regionala filmen då det blivit en än större regional angelägenhet, men samtidigt riskerar den sammanhållande filmpolitiken att splittras. En viktig aspekt här är att man inte delar in området i kommersiellt kontra samhällsstött.

Som verksam i Västerbotten är jag glad att Film i Västerbotten inte gör denna distinktion, utan ser rörlig bild som just rörlig bild, talang som talang. Det betyder att alla de människor som kan bidra på området kan och får verka på olika marknader. Samma person kan alltså göra en kommersiell reklamfilm åt ett multinationellt företag och nästa dag med bidrag medverka i en smal dokumentärfilm. Detta skapar kvalitativ film som både verkar på den öppna marknaden och i smalare kretsar, i en värld där alla vill tränga igenom bruset.

I ett internationellt perspektiv bör Sverige följa andra länders, till exempel Islands, möjlighet till produktions- och skatterabatt vid filmproduktion. Det skulle gynna såväl arbetsmarknaden och externa storbolags etablering av filmproduktion i vårt land som en möjlighet till inhemsk kompetensutveckling.

Förhoppningsvis får alltså Guldbaggegalan uppleva Sameblod år 2018 – men då ska alla komma ihåg att bakom det behövs det en samlad regional filmpolitik, väl stödd av vår regering.

Nina Björby, ordförande (S) kulturberedningen Region Västerbotten

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News