Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag15.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Demokrati

Föråldrad syn på tjänstemannaansvar

En ny kommunallag är utredd, men i frågan om tjänstemannaansvar ger utredningen ett ickesvar, skriver Kristian Gunnarsson, certifierad kommunal yrkesrevisor.

Publicerad: 13 augusti 2015, 11:49

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

RevisionKommunallagenKommunerTjänstemannaansvar

UtredningenEn kommunallag för framtiden” har avlämnats våren 2015. Det finns många bra och väl avvägda förslag i denna. I utredningsdirektiven (Dir 2012:105) nämns att utredningen ska överväga om det finns behov att i kommunallagen reglera de anställdas roll och särskilt överväga behovet av en reglering av de anställdas beslutanderätt. I direktiven framgår också att en förändring av de anställdas roll i beslutsfattandet också måste analyseras utifrån hur detta skulle påverka revisionsansvaret.

Enligt Aktiebolagslagen (ABL) är styrelsen tillsammans med högsta ledningen d v s verkställande direktören (VD) föremål för revisionsansvar, och i enlighet med denna lag kan VD om han förorsakat bolaget skada uppsåtligen eller vid oaktsamhet bli personligt skadeståndsansvarig. Enligt min uppfattning ökar med detta system sannolikheten för att ledningen i större utsträckning bemannar och säkerställer en ändamålsenlig och effektiv organisation. Uppbyggnad av rutiner och system för att säkerställa en god intern kontroll görs också i eget intresse och inte som en följd av att revisorer eller kommunfullmäktige sagt att så bör ske, vilket tyvärr är vanligt förekommande i kommunerna.

Ibland blir det konflikter mellan bolag och kommun (ägare) eller mer korrekt, konflikt mellan Kommunallag (KL) och ABL. Detta beror ibland på skillnaderna i lagstiftningarnas reglering om ansvar. Kommunerna tycker att bolagen ska ”foga sig” och underordna sig kommunen och/eller kommunalrättsliga principer, vilket det också finns lagstöd för i vissa fall.

Samtidigt i ett enskilt ärende kan bolagsstyrelse, VD eller enskilda ledamöter, med all rätt, anse att styrningen eller ”inordningen” inte är överensstämmande med ”bolagets bästa”, eller direkt motstridigt mot ”bolagets bästa”. Kommunen eller ägarrepresentanterna behöver inte i detta enskilda fall ta hänsyn till något juridiskt ansvar för egen del vilket bolagets företrädare behöver. Vad jag vill belysa med detta är att bolagens företrädare ibland fullt ut tillämpar vårdnadsplikten mot bolaget och att det finns något värdefullt kopplat till det. Den ledande tjänstemannen i en kommun borde ha samma princip att utgå ifrån.

I utredningen och i exempel från det ”verkliga livet” nämns ofta att kommundirektören har det ”övergripande” eller ”yttersta” ansvaret för att bereda ärenden och verkställa beslut etc. Detta är fullt rimligt men vad innebär begreppet ansvar egentligen? I utredningen föreslås exempelvis att varje kommun bör besluta om en instruktion för kommundirektören. Detta är bra och paralleller kan dras till VD i ett aktiebolag där krav finns på VD-instruktion. Ett exempel som nämns i utredningen är att man kan tänka sig att man i en sådan instruktion reglerar kommundirektörens befogenheter och ansvar i de fall där politiska majoriteter eller styrande minoriteter ”spricker”.

Man skriver i utredningen att det är viktigt att det finns någon som har ett yttersta ansvar att initiera ärenden som är av brådskande natur för att kommunen eller landstinget ska fungera. Utredningens användning av begreppet ansvar används, enligt mitt förmenande, på ett alltför lättvindigt sätt relativt det verkliga ansvar som kan utkrävas. Ansvar i detta fall finns, åtminstone formellt, endast nedtecknat på ett papper och frågan är vilket ansvar som finns i realiteten.

En kommundirektör fri från revisionsansvar så som det är idag förutsätter en aktiv och kunnig styrelse som kan axla rollen som styrande organ och fullgöra de uppgifter som krävs vad gäller rapportering, intern kontroll etc. Nämnden/styrelsen förutsätts också ta initiativet och bevaka arbetet med intern kontroll, som enligt min mening är en komplex arbetsuppgift.

I en kommun är det fritidspolitiker som utgör denna styrelse som vid sidan av sitt ordinarie arbete förväntas styra sin kommundirektör i vad han ska uträtta. Utredningen föreslår nu förvisso att kommundirektörens uppdrag ska tydliggöras när det gäller hans ansvar för att bereda beslut och verkställa beslut. Vad jag saknar är att kommundirektörens s.k. ansvar inte definieras. Även i de fall en chefstjänsteman är försumlig eller kanske till och med vilseleder sin nämnd/styrelse är det förtroendevalda lekmän som ska avkrävas hela ansvaret. Detta är inte rimligt.

Avslutningsvis anser jag att det även fortsatt bör vara så att det är våra folkvalda som ska ha revisionsansvaret. Dock anser jag att ett revisionsansvar för högste tjänstemannen i en kommun vore fullt rimligt och nödvändigt för styrning, ledning och uppföljning av den kommunala verksamheten.

Min förhoppning och tro är att utredningens ickeförslag när det gäller tjänstemannaansvaret blir föremål för granskning och ifrågasättande i nu pågående remissrunda.

Kristian Gunnarsson, certifierad kommunal yrkesrevisor

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev