Fem fakta som blottlägger vänsterns välfärdspopulism

REPLIK. I sitt svar Osmakliga grepp förstör vinstdebatten i Dagens Samhälle 30 januari på vår ursprungliga debattartikel Jonas Sjöstedt, du är en välfärdspopulist uppmanar fyra företrädare för Vänsterpartiet alla parter i debatten om företagande i välfärden att ”hålla en anständig nivå”. Där är vi fullkomligt eniga och vi känner dessutom att vi skulle ha mycket att vinna på att denna princip fick råda.

Därefter låter man påskina att vi försöker jämställa motstånd mot vinstdrivande företag i välfärden med rasism. Det gör vi naturligtvis inte och ungefär där, i artikelns tionde rad, frångår man i vårt tycke den föreslagna anständighetsprincipen.

Vänsterpartiets välfärdspopulism består naturligtvis inte i åsikten att vinstdrivande välfärdsföretag bör förbjudas, utan i Vänsterpartiets systematiska förenkling av verkligheten för att motivera och sprida denna åsikt. Vi upprepar vår ståndpunkt att det finns två partier i Sveriges riksdag som har gjort det till sin främsta politiska metod att systematiskt förenkla och förvanska verkligheten för att passa sin profilfråga. I Sverigedemokraternas fall motståndet mot invandringen och i vänsterpartiets fall motståndet mot företag i välfärden.

Vänsterpartiets företrädare framhåller i sin replik att det är svårt att reglera kvaliteten för tjänster, som till exempel äldreomsorg, till skillnad från till exempel byggen eller IT-system eller andra områden där Vänsterpartiet inte oroar sig för det ”vinstslöseri” som uppstår när den offentliga sektorn upphandlar privata företag i konkurrens.

Det är riktigt att det, när kommuner och landsting upphandlar med priset som konkurrensmedel, krävs en strikt uppföljning för att säkerställa att entreprenören trots det låga priset uppfyller det man lovat. I de bättre upphandlingssystem som vi förespråkar sätts ett fast pris som är lika för alla, och man konkurrerar med att erbjuda ett bättre boende eller en bättre hemtjänst än sina privata och kommunala konkurrenter. I detta system är patienter, brukare och deras anhöriga de främsta kvalitetsinspektörerna, inte politiker eller tjänstemän. Vi kan i sådana system konstatera att vinstdrivande företag ofta är de mest populära alternativen.

Välfärden ska tillfredsställa ett antal olika intressenter. Patienterna, brukarna och deras närstående är naturligtvis de viktigaste, men även välfärdens anställda och medborgarna i sin roll som skattebetalare har viktiga intressen att bevaka. När vi ser på samma fråga som Vänsterpartiet så ser vi att alla dessa intressenter i många fall gynnas av konkurrens, mångfald och företagande. Misstag kan förekomma och förekommer i större och mindre omfattning varje dag. Att inte erkänna det vore onyanserat.

Men här är några fakta som vi hoppas att Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiets övriga företrädare kan använda sig av i debatten för att i framtiden slippa epitetet Välfärdspopulister:

• 14 av Sveriges 20 populäraste vårdcentraler drivs av privata vinstdrivande företag under exakt samma villkor som sina landstingsägda konkurrenter.

• Privata vårdgivare får bättre betyg av sina anställda än offentliga. De anser i högre grad att de kan påverka hur arbetsuppgifterna ska genomföras. De är också mer nöjda med samarbetet med sin närmaste chef, arbetsbelastning och lön. Det visar jobbhälsobarometern från 2013.

• Vårdpersonal hos privata vård- och omsorgsföretag är sjukskrivna i mindre utsträckning än offentligt anställda inom vård och omsorg.

• Socialstyrelsen kunde i sin jämförande studie inte se några entydiga skillnader i kvaliteten mellan kommunalt och privat drivna äldreboenden. Detta trots att många av de privata boendena tyvärr upphandlats i tuff priskonkurrens och därmed har lägre bemanning. De kommunalt drivna äldreboendena har något högre personaltäthet, men på de privat drivna äldreboendena finns fler sjuksköterskor, och en lägre personalomsättning. Socialstyrelsen bedömde också att de privat drivna äldreboendena är bättre på att förebygga trycksår, fall och undernäring samt på genomgångar av de äldres läkemedel.

• Konkurrens från privata alternativ har ökat effektiviteten i både offentligt och privat driven verksamhet sedan 90-talets början. Vinstmarginalen efter skatt för svenska äldreomsorgsföretag låg under 2011 i genomsnitt på 5,9 procent, vilket är en nivå att vänta i en tjänsteindustri med väl fungerande konkurrens. Den totala vinstsumman som välfärdsföretag gör (varav den största delen återinvesteras) motsvarar cirka 2 promille av Sveriges offentliga utgifter.

Vi vill också klargöra att den stora lönsamhetspotentialen för oss välfärdsföretagare ligger i att genom ett tydligt och nära ledarskap frigöra arbetslusten hos så många medarbetare som någonsin möjligt. Där ligger hemligheten bakom att kunna skapa bättre vård för varje krona genom konkurrens istället för monopol.

Ni är välkomna att besöka oss på något av våra boenden för att bilda er en egen uppfattning om det värde vi tillför. Med förhoppning om en saklig välfärdsdebatt fram till valdagen – för det ligger väl i allas intresse?

Ruth Berglund, legitimerad sjuksköterska, grundare och vd för Strukturrutan AB

Linus Elmgren, vd och grundare av Silverhemmen Vård och Omsorg

Carl-Axel Palm, vd och grundare av Vingslaget Omsorger

Catharina Tavakolinia, vd och grundare av Kavat Vård