Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag14.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Demokrati

Fel förvaltningspolitik kan förgifta pensionärer

En missriktad förvaltningspolitik kan leda till att en utbetalning uteblir så att en barnfamilj inte har mat på bordet. Eller till att pensionärer förgiftas av läkare som, ovetande om varandra, överskriver medicin. Ändå debatteras inte förvaltningspolitiken. Man frågar sig varför.

Publicerad: 19 september 2014, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Välfärdstjänster

Inte kan väl sjukvårdens bristande samordning skörda människoliv? Budskapet är svårt att acceptera för många. Det rimmar illa med den svenska självbilden om en världsledande offentlig sektor. Och visst har vi mycket att vara stolta över i Sverige. Men Pisa-undersökningen blev en ögonöppnare: något verkar vara allvarligt fel, åtminstone inom skolan.

Även kritiken från den svenska förvaltningens insida har varit hård, främst mot vad många upplever som en närmast enfaldig styrning, byggd på misstro snarare än på tillit. Detta debatteras i termer av New Public Management (NPM). Ofta har det framställts som en fråga om att vara för eller emot ”mätning”. Vem som mäter, vad som mäts och för vilket syfte diskuteras dock sällan. Och politikerna, i såväl regering som opposition, verkar ogärna vilja delta i samtalet. Desto mera aktiva är politikerna när det gäller hur bristerna i sjukvården, skolan och migrationen ska åtgärdas. För ögonblicket tävlas det om vem som är villig att släppa till mest resurser. Fler anställda och högre löner är ett vanligt förslag, oavsett vilket problem som ska lösas.

Vår genomgång av de två senaste förvaltningspolitiska propositionerna och av allehanda förvaltningsrapporter visar att myndigheterna har varit mycket aktiva med att utveckla sin verksamhet under de senaste 15 åren. De åtgärder som vidtagits (exempelvis standardiserade rutiner, utvecklad styrning och så vidare) kan många gånger upplevas som självklara och väl grundade. Och en del saker har blivit bättre. Under ytan döljer det sig dock ett antal mindre självklara föreställningar som är väl värda att debattera. Många föreställningar verkar tagna för givet och därför svagt analyserade i debatten. Med andra föreställningar om verksamhetens logik, utifrån alternativa perspektiv, kanske lösningarna framstår som mindre självklara.

Värt att notera är också att flera av de ord som används, exempelvis produktion, kanal och produkt är lånade från tillverkningsindustrin. Följdriktigt verkar även många av lösningarna ha inspirerats av det löpande bandet vid en fabrik. Skillnaderna mellan offentlig förvaltning och en fabrik är naturligtvis stora. I en fabrik förädlas specifika råmaterial steg för steg med standardiserade metoder till färdiga varor. Mot betalning skickas varorna via distributionskanaler till kunder för förbrukning. Kunden, som är utestängd från arbetsflödet, bara beställer, tar emot och förbrukar det som produceras.

Tjänstelogiken tar hänsyn till att medborgarna är olika och att de ofta deltar i värdeskapandet. Enligt denna logik bärs inte värdet av en fysisk vara som först tillverkas för att sedan användas. Värde uppstår och tillvaratas istället successivt. Snarare än att förbrukas så vidareförädlas vad som skapats för att nytt värde ska uppstå. Enligt denna logik är det inte ens myndigheternas uppgift att skapa värde åt medborgarna: myndigheter ska skapa förutsättningar så att värde kan uppstå. Styrningen, lösningarna och förutsättningarna för en effektiv verksamhet blir då helt annorlunda.

Vi inser förstås svårigheten med att gå till val på förvaltningspolitiska resonemang av detta slag. Samtidigt gäller det att inte underskatta väljarna och medborgarna. De flesta förstår att det inte råder ett rätlinjigt förhållande mellan kvalitet och insatta resurser. En missriktad förvaltningspolitik kan leda till att en utbetalning uteblir så att en barnfamilj inte har mat på bordet. Eller till att pensionärer förgiftas av läkare som, ovetande om varandra, överutskriver multipla doser av medicin. Liksom i tidigare valrörelser har förvaltningspolitiken inte heller denna gång debatterats. Man frågar sig varför.

Fotnot: Skribenterna är författare av boken Tjänstelogik för offentlig förvaltning – en bok för förnyelsebyråkrater. De är båda verksamma vid Centrum för tjänsteforskning, Karlstads universitet.

Martin Fransson, ekonomie dr

Johan Quist, ekonomie dr

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Välfärdstjänster

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev