”En tredje pappamånad räcker inte”

I gemensam aktion har S–MP-regeringen, Liberalerna och Vänsterpartiet visat prov på feministisk ambition. Sedan årsskiftet är ytterligare en månad i föräldraförsäkringen öronmärkt för respektive vårdnadshavare. Beslutet är ett välkommet försök att sporra män att ta en större del av ansvaret för sina barn.

Men lönegapet mellan könen skriker efter mer radikala förslag. Låt ”pappamånaden” bli en första anhalt mot en individualiserad försäkring.

En jämn fördelning av föräldraledigheten har betydelse för barns möjlighet att knyta an till sina föräldrar, men det är framförallt en fråga om arbetsmarknadspolitik. I relationer mellan en man och en kvinna tas omkring tre fjärdedelar av försäkringen ut av kvinnan, vilket medför att kvinnor generellt är borta från jobbet under längre tid än män.

Detta leder till en tydligt försämrad löneutveckling som får livslånga konsekvenser; bland de som idag behöver garantipension är 80 procent kvinnor. I ett Sverige med en regering som profilerar sig som feministisk kan detta inte tolereras.

Lyckligtvis har historien visat att öronmärkning av föräldradagar råder bot på skevheten. Reformerna som reserverade först en och sedan två månader till varje förälder gjorde att män tillbringade mer tid med sina barn. Trots detta röstade alla högerpartier utom Liberalerna nej till en tredje månad.

När frågan debatterades i SVT Aktuellt 29/12 förklarade Kristdemokraternas Ebba Busch Thor att familjerna helt enkelt måste få bestämma själva. Det är ett beklämmande närsynt perspektiv.

Den som uteslutande talar om enskilda familjer kommer oundvikligen missa de mönster av makt som uppträder på samhällsnivå. Uttaget av föräldraledigheten styrs inte i första hand av kalkylerade överväganden, utan av djupt rotade uppfattningar om könsroller.

Därför innebär en fri fördelning av ledighetsdagarna att de strukturer som hindrar ett verkligt fritt val inte tillåts att brytas. Friheten kräver förändring.

Den tredje pappamånaden är dessvärre långt ifrån tillräcklig för att tackla segregationen i familjelivet och dess effekter på arbetsmarknaden. Miljöpartiet har därför länge velat gå längre än högerpartierna och reservera en tredjedel av ledigheten till varje förälder.

Även detta är emellertid en kompromiss som lämnar fortsatt spelrum för ojämlikhet, och skapar problem för familjer med fler än tre vårdnadshavare. För Grön Ungdom är slutmålet självklart: en helt individualiserad lösning där dagarna delas lika mellan alla de parter som tar del av försäkringen.

Politik är att förändra. Men utan radikala förslag finns snart bara vilja kvar. Nu måste fler politiker våga utmana ingrodda könsföreställningar. Vi är redo för frigörelse.

LÄS MER: Fri föräldraförsäkring bättre än kvotering.

Mårten Roslund, arbetsmarknadspolitisk talesperson Grön Ungdom

Alma Tallborn, språkrör Grön Ungdom Väst