En förtroendevald politiker har alltid ett ansvar

När jag efter 22 års arbete på gräsrotsnivå inom den kommunala välfärdssektorn (äldreomsorg) och numera, som förtroendevald fritidspolitiker, ägnar tid åt densamma, avfärdar Ledarnas Annika Elias och Anki Udd i sin replik i Dagens Samhälle 3 december mina erfarenheter och kunskaper inom detta område. För att riktigt understryka okunskapen använder de titeln lekmannapolitiker om mitt uppdrag. De anser också att vi politiker inte är kapabla att ta till oss den information vi får från verksamheterna, varken den skriftliga eller genom verksamhetsbesök. Vi är, enligt dem, helt obildbara.

I en kommun med 3 457 invånare, med två särskilda boenden för äldre om totalt 115 platser och ett 100-tal brukare i eget boende, anser jag mig ha rätt bra kunskap om denna verksamhet.

Naturligtvis skall jag inte lägga mig i chefens dagliga ledning av arbetet. Men om jag som politiker märker att fördelningen av de ekonomiska ramar nämnden beslutat om, tenderar att i allt större utsträckning hamna i budgetposterna ledning och administration och en allt mindre del finns kvar till verksamheten på gräsrotsnivå, och jag inte tycker mig få tydliga klargöranden om vad detta beror på, anser jag fortfarande att det är min plikt som förvaltare av medborgarnas skattepengar att ta reda på orsakerna till fördelningen.

Största utmaningen för vår kommun som gränsar till två grannkommuner med kraftig gruvboom är att behålla den personal som arbetar på gräsrotsnivå. Efter två veckors utbildning av gruvföretaget kan en undersköterska höja sin inkomst med 10 000 kronor per månad om hen byter arbetsplats.

Matsedeln på äldreboendena har politikerna överlåtit till chefen, och kanske kan Annika, Anki och undertecknad, enas om att det är personalen på äldreboendet som bestämmer valet av gardiner till sitt personalrum, eller är också det en chefsfråga?

Sven Nordmark, ledamot (V) Kommunfullmäktige och socialnämnden, Överkalix