Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Dra lärdom av de franska väljarnas brustna illusioner

Det som hände i Frankrike under de nyligen genomförda kommunalvalen är ett förebud om vad som kan komma att hända också i Sverige. Framgångarna för högerextrema Front National och deras nationalistiska tillbakablickande politik måste bli en väckarklocka också för svenska politiker och journalister.

Publicerad: 7 april 2014, 13:58

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LokalpolitikFörtroendevaldaMedier

Fransmännen är djupt besvikna. De hade räknat med att en socialistisk president skulle lyfta landet, göra livet lättare, arbetet tryggare, ekonomin starkare, men så blev det inte. President Hollande är nu, efter två år, den minst populära i Frankrikes historia. Hans signum är positionsförändringar, hit och dit, fram och tillbaka. Bilden av honom som ”vaniljpuddingen” klistrar fortfarande fast: han är vag, han är vek, det finns liksom inget att ta på. Frankrikes konkurrenskraft går ner. Exporten går ner. BNP sjunker. Arbetslösheten stiger. Investeringarna flyr landet. På nyårsafton 2013 var statsskulden 93 procent av BNP. Skatterna har höjts för vanligt folk. Revolterande demonstranter i röda luvor fick honom att retirera från införandet av miljöskatter. Missnöjet har gått så långt att själva demokratin ifrågasätts. Mellan 40 och 48 procent avstod från att rösta i kommunalvalets första omgång. Andra omgången blev en enda stor krasch där regeringen straffades.

Det som händer i Frankrike efter två år med socialistiskt styre är ett förebud om vad som kan komma att hända i Sverige.

Före presidentvalet för två år sedan lovade Hollande allt till alla. På väg in till slutdebatten på tv gick han fram till strejkande arbetare utanför tv-huset, tog i hand på att om han blev president skulle de få ha kvar sina jobb. Hans retorik var kraftfull: ”med mig som president” får ni det och detta, ”med mig som president” händer det och det. Jag tror han slog in den spiken sexton gånger i rad rakt in i tv-kamerorna. Sedan satt den, eftersom Hollande vann presidentvalet med tre procents marginal. Två år senare rör han sig höger ut. Hans nya premiärminister efter regeringsombildningen första april, Manuel Valls, står till höger i partiet. Hollande kunde ha valt Martine Aubry som är den mest populära socialisten men han lyssnar inte längre lika gärna till vänsterväljarnas desillusionerade skrik.

Fransmännen har tappat förväntningarna på politiken under de två år som gått. Ingen arg fransman låter lugna sig med löften om att de höjda skatterna ska sänkas någonstans vid horisonten 2017. I en färsk opinionsundersökning den 27 mars var förtroendet för parlamentsledamöterna nere på 23 procent, för medierna 21 procent, och för de politiska partierna störtdök det till 8 procent. Det gäller vänster och höger lika, båda blocken är lika avståndstagande.

Vad är det som inte funkar? Fransmännen har en känsla av att politiken inte kan göra något för att få Frankrike på fötter igen. En av fyra tycker att demokratin är värdelös. Det är någonting nytt. Det är därför så många identifierar sig med Marine Le Pens nationalistiska budskap.

De svenska medierna beskriver slentrianmässigt Front National som ”främlingsfientligt” och ”högerextremt” trots att det skulle vara lättare att förstå deras framgång bland väljarna om den faktiska nationalistiska inriktningen beskrevs tydligare. Front National driver en tillbakablickande politik som värnar om den franska industrin genom hård protektionism. De vill ge fransmännen förtur till jobben, förhindra avsked, och de vill återupprätta en fransk nationell gemenskap av jämlikhet, välfärd och kultur. Vägen dit ska gå genom att Frankrike kraftsamlar mot globaliseringen, genom att invandringen och ”islamiseringen” av samhället begränsas, genom att Frankrike går ur EU och tar tillbaka francen. Det är en populism som skulle köra Frankrike ännu djupare ner i dyn men som har folkets öra.

I en tv-sänd debatt om det aktuella läget för demokratin i Frankrike, Des paroles et des actes (27/3) diskuterades på hög intellektuell politisk nivå vad som gått så fel, varför, och vad man kan göra åt det? Sverige togs som föredöme. Sveriges incitament för arbete, Sveriges åtstramningar i transfereringssystemen, Sveriges minskning av det totala skattetrycket, Sveriges politik för valfrihet – allt vad Sverige gjort skulle Frankrike behöva göra också för att möta de nya villkor vi alla lever under.

Det är lustigt. I Sverige spottar journalister med rödgröna sympatier på regeringen, och spottar de spottar vanligt folk också eftersom de hör vad de hör och uppfattar det som dunkas in som sant och relevant, och för att de aldrig hör annat.

Helena Rivière, fri skribent

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News