Demokrati
Det behövs en folkrörelse för hållbar digitalisering
Digitaliseringen är på väg att bli mänsklighetens största kollektiva händelse. Den präglar både arbets- och privatliv. Mycket är av godo. Men det finns även orosmoln. Framtidens demokrati står på spel. Det är därför dags att etablera den folkrörelse för hållbar digitalisering som världssamhället behöver.
Publicerad: 3 november 2018, 04:05
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Digitaliseringen medför både möjligheter och problem. Foto: Colourbox.
Ämnen i artikeln:
Sociala medierDigitaliseringen har goda möjligheter att bli till fördel för mer eller mindre alla. Därför möts den av en växande global entusiasm. Men givetvis innebär digitaliseringen också problem. Risken är stor att vi inte reflekterar över hur beroende vi på kort tid blivit av smartphones, sociala medier och digital underhållning.
Utvecklingen går hisnande fort, och det som anses normalt idag ligger ofta en lång väg från det som ansågs normalt för bara några få år sen. Och allt fler informerar sig om samhällsutvecklingen via sociala medier. Utbudet är enormt. Kvaliteten är ytterst tveksam. Ibland är den rent av katastrofal.
Nätverkssamhället är horisontellt. Det gamla samhällets kontrollerande institutioner och ledare byts steg för steg ut mot informella ”influencers” som fungerar som sociala nav på nätet. Det står var och en fritt att försöka bli en influencer. Många tar, utifrån sina egna intressen, chansen och några lyckas väldigt bra. Smarta algoritmer understödjer dem.
Inflytelserika personer, med en ytterst ensidig världsbild, blir allt vanligare. ”Intellektuella sol-och-vårare” kan oemotsagt påstå vad som helst så länge det framstår som bra i supportrarnas ögon och öron. Fake news och alternativa sanningar är några av uttrycken för detta.
Både kritisk vetenskap och journalistik har begränsade möjligheter att bevaka denna brokiga och snabba utveckling. Forskning vid Oxfords universitet visar till exempel att en fjärdedel av alla nyheter inför det svenska riksdagsvalet var falska. Källorna var till övervägande del inhemska. Problemet är större än i alla andra länder som studerats på senare tid, med undantag för USA. Denna utveckling hotar samhället, och måste brytas. Vad kan vi göra? Förbud kommer inte att fungera.
För det första, så är förbud klumpiga, och kan ofta lätt kringgås.
För det andra, så tar det tid att utforma lagar. När de väl implementerats kommer de redan att vara föråldrade i förhållande till den snabba digitala utvecklingen.
För det tredje, så tenderar såväl regler som rättsvårdande myndigheter att vara nationella, medan digitaliseringen är global.
För det fjärde, så tenderar förbud att ”kasta ut barnet med badvattnet”; digitaliseringens alla positiva möjligheter får inte skadas. GDPR, för att ta ett aktuellt exempel, gör nytta i vissa avseenden, men skapar samtidigt problem.
Det enda som kan fungera är en bildad och kritiskt ifrågasättande allmänhet. Därför behöver vi en folkrörelse för hållbar digitalisering. Varje individ måste ta sitt ansvar. En sådan folkrörelse grundas av föräldrarna, i skolan, och utvecklas därefter på nätet. Faciliteterna, i form av sociala medier och sajter, finns redan idag. Det är ”bara” att börja använda dessa på ett smartare sätt än hittills.
Forskare, journalister, politiker, aktivister, lärare och kulturföreträdare har alla ett stort ansvar. Frågan om en hållbar digitalisering får inte reduceras till en tummelplats för eliten. Digitaliseringens horisontella karaktär kräver att alla känner sig inkluderade.
Presidentvalen i USA och Frankrike, liksom Brexit och framväxten av populistiska rörelser i flera länder, visar att väljarna i väst använder demokratin på nätet för att vända sig mot de gamla etablissemangen. Äktenskap och vänskapsrelationer prövas ibland hårt när närstående utvecklar sin världsuppfattning i helt olika digitala bubblor. Därför är det bråttom.
Vi vill härmed bjuda in till en debatt om hur vi tillsammans kan utforma den folkrörelse för hållbar digitalisering som världssamhället nu behöver.
Oskar MacGregor, lektor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde
Anders Källström, adjungerad professor i företagsekonomi vid Högskolan i Skövde
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Ämnen i artikeln:
Sociala medier