Det är inte C som har bytt politik

Igår meddelade Centerpartiet att de inte tänker fälla regeringens lagförslag som ger vissa ensamkommande en ny chans. Ganska omgående efter att beskedet kommit så kom också de första kommentarerna om att Alliansen nu var död. Sedan dess har det nästan uteslutande kommit att handla om huruvida Alliansen existerar eller inte. Ganska symptomatiskt för en samhällsdebatt där spelteori verkar ha störst allmänintresse.

Om vi nu väljer linjen att tala om spelteorier och om Alliansen så häpnar man ändå över hur enkelspårigt vissa etablerade politiker och kommentatorer verkar se på hela Alliansbygget. Det är inte ett samarbete som primärt bygger på sakpolitik, utan på en gemensam borgerlig värdegrund och en samsyn kring de stora samhällsutmaningar som måste lösas. Hade det varit på sakpolitiken som samarbetet grundat sig så hade Alliansen varit död för länge sedan.

Det har hänt mer än en gång under den gångna mandatperioden att Allianspartierna varit oense i sakfrågor och röstat olika. Någon gång har ett parti röstat med regeringen i frågor där övriga tre haft en starkt avvikande åsikt. Vid ett annat tillfälle har ett annat parti röstat mot övriga tre partier i en minst lika viktig fråga. När partiernas valprogram nu börjar presenteras innehåller de också sakfrågor där partierna har väldigt skilda åsikter, som kan tyckas väldigt tuffa att jämka. Ändå har de fyra partierna kunnat fortsätta samarbeta och börjat presentera en ny väg framåt för Sverige.

De som skriker högst om Alliansens död just nu är de som minst av allt värnar dess framtid. Det finns krafter på högerkanten som inget annat vill än att splittra samarbetet i tron om att det kommer ge dem inflytande. Dessa har inte en liberal ordning som sitt mål, utan ser en mer nationalkonservativ framtid som önskvärd. Alliansen är då det största hindret. På samma sätt finns det krafter på vänsterkanten som nu ser sin chans att skrika om borgerlig splittring. Inte heller dessa har en liberal ordning som sitt mål.

Centerpartiet ska inte be om ursäkt för att de står upp för den migrations- och integrationspolitik som både väljare och medlemmar röstat för. Tvärtom ska partiet med stolthet visa att de som enda parti fortsatt orkar stå upp för den politik som Alliansen gick till val på 2014. Den politiska förflyttningen har andra stått för, med allt vad det nu inneburit i olika ställningstaganden. Centerpartiet är också det parti som genom åren både offrat mest för Alliansbygget och uppvisat störst lojalitet med det. Under mandatperioden har också Centerpartiet varit det parti som allra tydligast deklarerat att de går till val på att byta regering mot en Alliansregering.

Alliansen var en av västvärldens starkaste politiska rörelser när den sjösattes och bröt den socialdemokratiska hegemonin totalt. Sverige fick ett nytt politiskt landskap som inget annat borgerligt samarbete dessförinnan lyckats med. Mandatperioden 2007-2010 var också en av de mest framgångsrika för Sverige. Inför detta val och under stora delar av mandatperioden har samarbetet haft svårt att förnya sig och hitta ny kraft. Under senare tid har det dock varit tydligt att samarbetet fått ny energi och klarat av att lyfta blicken långt över enskilda sakfrågor. Sakta men säkert har en gemensam vision för Sverige börjat växa fram. När nu Alliansens motståndare, både på höger- och vänsterkanten, börjar skrika om dess död, då är det ännu viktigare att kunna stå pall.

Uppmaningen till samtliga fyra partiledare blir därför att orka hålla blicken fäst på framtiden och inte falla tillbaka i borgerlig osämja kring sakfrågor. Kom också ihåg den grundpelare som gjort Alliansen så framgångsrik. Alla ska vinna på samarbetet!

Muharrem Demirok, kommunalråd och riksdagskandidat, Linköping (C)