Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Därför har M mest att förlora på nyval

I dag fredag sammanträder alliansen för att diskutera hur de ska hantera sin gemensamma budgetproposition som alternativ till regeringens budget. En gemensam alliansbudget som röstas igenom med stöd av SD kan bli en pyrrhusseger för Moderaterna.

Publicerad: 24 oktober 2014, 12:10

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Klarar Anna Kinberg Batra att mobilisera M i ett nyval?


Ämnen i artikeln:

Budgetförhandling

I dag fredag sammanträder alliansen för att diskutera hur de ska hantera sin gemensamma budgetproposition. Alliansprojektet var en förutsättning för att Moderaterna på allvar kunde utmana Socialdemokraterna om regeringsmakten. Att hålla ihop alliansen har varit avgörande för partiet. Samtidigt har C, KD och FP sagt sig vilja ta en paus från alliansen för att återkomma med en alliansplattform inför valet 2018. Det skulle ge tid för egen politikutveckling och profilering.

Att lägga en alliansbudget som stöds av Sverigedemokraterna riskerar att utlösa en regeringskris som efter många osäkerhetsmoment leder till att allianspartierna sannolikt försvagas. M skulle se sin framtida maktbas tunnas ut. Det är statsministerns ansvar att samla en politisk majoritet som får stöd för sin budget, men i praktiken blir såväl allianspartiernas som Sverigedemokraternas handlande del av en eventuell regeringskris. C och FP har tydligt tackat nej till regeringens samarbetsinviter. Båda sidors agerande gör Sverigedemokraterna relevanta, något som alla sagt sig vilja undvika.

Skulle regeringens budget falla i riksdagen står statministern inför alternativen att:

1. Sitta kvar men tvingas genomföra alliansens budget.
2. Försöka ombilda regeringen för att bredda sitt regeringsunderlag.
3. Utlysa nyval.

Att Stefan Löfven själv, eller med Miljöpartiet, skulle förvalta en alliansbudget som stöds av Sverigedemokraterna får anses som uteslutet. Det mest troliga här är att S-MP regeringen återkommer med en budget som är mer acceptabel för allianspartierna, vilket mer eller mindre skulle kräva att V hängs av och att framtida budgetar görs upp med några allianspartiers aktiva eller passiva stöd i riksdagen.

Svenska Dagbladets ledarsida argumenterade i går torsdag för att alliansen bör rikta en misstroendeförklaring mot regeringen och verka för en ren S-regering som gör upp med allianspartierna om budgeten och i enskilda överenskommelser. Det skulle i praktiken bli en ”storkoalition”. Frågan som Svenska Dagbladet undviker att ställa är hur en sådan regering, och en sådan alliansopposition som i praktiken är överens med S om det mesta, ska kunna möta väljarna i valet 2018.

Risken är att SD kliver fram som ett tydligt oppositionsparti och tar borgerliga väljare genom att presentera ett ”nationellt borgerligt projekt”. S riskerar att falla ihop som ett korthus och dräneras på väljare till V och MP. Om MP får lämna regeringen på grund av allianspartiernas agerande hamnar även de i opposition. Mer troligt är att det blir en stark press på FP, KD eller C som gör att Stefan Löfven kan bredda sin regering med ytterligare ett parti. Då skulle Löfven, Romson och Fridolins invit till mitten kunna bli verklighet. Om moderaterna tvingar fram en sådan situation urholkar de sin framtida maktbas. Utan de andra allianspartierna blir det mycket svårt för M att på allvar utmana om regeringsmakten.

Återstår ett ny- eller rättare sagt extravalsalternativ. Vad är då dagsformen hos de politiska partierna för det?

SD är själva övertygade om att de skulle gynnas av ett nyval. Men frågan är hur partiet klarar det med både en sjukskriven partiledare och bilden av att ha utlöst kaoset. Partiet är dock stärkt av valframgången och har nu 49 riksdagsledamöter som kan kampanja.

Centerns Annie Lööf är stärkt av att partiet låg kvar på ungefär samma nivå som tidigare i valet när alla förväntade ett resultat strax över riksdagsspärren. Lööf är i bra form. Partiet är ett av världens rikaste och har resurser för att klara en snabb valrörelse.

Kristdemokraterna har en vikande form och frågan är om inte bäst-före datumet är passerat för Göran Hägglund. Han har svårt att engagera och motivera opinionen och hamnar lätt vid sidan av i debatten.

Folkpartiet är skakat och skadeskjutet efter uruselt valresultat, men det har ännu inte lett till förnyelse av politik eller företrädare. Partiet är i dålig form och många undrar om Jan Björklund är rätt person att leda partiet i en ny valrörelse.

Vänsterpartiet är stärkt av framgångarna i budgeten och i uppgörelsen om vinster i välfärden. Partiet har dock haft svårt att få ett bredare förtroende i väljarkåren. Formen pekar dock svagt uppåt.

Moderaterna är illa förberedda för nyval, utan ordförande och utan de förtroendeingivande företrädarna Anders Borg och Carl Bildt. Anna Kinberg Batra är visserligen en rutinerad politiker, men sannolikt behöver hon mer tid för att samla partiet för en valrörelse.

Socialdemokraterna är i risig form, men har stora möjligheter att styra debatten med många ministrar och med ansvarskortet i statsministerrollen. I en nyvalssituation kan de stå för ”ordning och reda” och ”stabilitet” och stämpla oppositionen som ansvarslösa.

Miljöpartiet är stärkt av att ha flera ministrar med tunga ansvarsområden som kan fungera som effektiva vapen i en valrörelse. Gustav Fridolin och Åsa Romson är nu etablerade och även Isabella Lövin åtnjuter ett starkt förtroende bland väljarna. Efter det oväntat dåliga valresultatet visar opinionsmätningar på en uppåtgående formkurva.

En gemensam alliansbudget som stöds av SD kan bli en pyrrhusseger för Moderaterna. En regeringsombildning kan leda till att något av de andra allianspartierna inleder ett samarbete med S eller S och MP och därmed spräcker alliansen. Ett nyval är inte heller en drömsituation för ett parti utan ordförande.

Sverige behöver en pigg opposition som kommer med konkreta alternativ och egna idéer, inte en som bara stoppar andras förslag. Fyra år i opposition mot S och MP med en möjlighet att utveckla ny politik kan vara vad M behöver för att återta makten 2018. Undrar om inte det var den erkänt strategiske Fredrik Reinfeldts tanke med att avgå redan på valnatten.

Paulo Silva, seniorkonsult och delägare, New Republic, tidigare stabschef för Peter Eriksson och Maria Wetterstrand

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Budgetförhandling

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev