Dags att försvara det sekulära samhället

Sverige har under en lång tid utsatts för en rad påfrestningar och utmaningar i samhället. Det är sammantaget ett resultat av flera regeringars oförmåga eller ovilja att hantera dessa påfrestningar och utmaningar som gör att detta öppna brev kommit till.

Med stigande oro har vi de senaste decennierna bevittnat en markant ökning av både så kallade utanförskapsområden som direkta ’no-go zoner’. De konflikter detta lett till i samhället – ökad polarisering, större klyftor, en alltmer raserad välfärd samt en ökning av religiösa och sociala konflikter – har inte bemästrats av sittande regeringar och myndigheter. Larmrapporter från våra blåljusmyndigheter om överfall vid till exempel utryckningar har i de fall de bemötts alls, bestått i utfall mot de individer som slagit larm om ohållbara arbetssituationer och anklagelser om att gå rasisters ärenden eller att ljuga om situationen.

Utöver det har en utbredd ideologisk offensiv pågått där en kultur av anpassning gentemot främst islamistiska krav på särlagstiftning och kollektiva rättigheter (på bekostnad av individuella dito) drivit tillbaka sedan länge tillkämpade rättigheter. Att Sverige numera har segregerade badhustider och i praktiken tillåter barnäktenskap och månggifte, är oerhört allvarliga bakslag för det demokratiska samhälle vi byggt upp under lång tid. Ett samhälle baserat på en sekulär stat där religion och politik är klart och tydligt separerade.

Det är därför hög tid att slå tillbaka mot dessa destruktiva trender som på allvar hotar den i Sverige så viktiga, och för samhället nödvändiga tilliten både mellan medborgare i allmänhet och mellan politiska makthavare och väljare. Som några av oss skrev för en tid sedan: ”Endast en sekulär statsbildning kan se varje människa utan religiösa raster”. Vi välkomnar därför alla de individer som vill göra något åt detta att skriva under detta öppna brev.

Vi hoppas att detta skall bli starten på en landsomfattande rörelse, partipolitiskt och religiöst obunden, som vill värna det goda samhälle – på demokratisk grund – vi faktiskt byggt upp med gemensamma krafter.

• Individen är den minsta byggstenen i samhället och hennes rätt går alltid före kollektivets.

• Statens skyldighet är att ge alla medborgare samma skydd, möjligheter och rätt att utan hot eller trakasserier välja sitt eget liv.

• Samhället måste återta kontrollen i de områden som numera fallit under inflytande av kriminella och/eller religiösa krafter som både hotar individen och samhällets våldsmonopol. Detta innebär ett omedelbart och robust bemötande av hot, trakasserier och då särskilt våld mot tjänsteman.

• Ett omedelbart upphörande med offentligt stöd till islamistiska organisationer som eftersträvar så kallade ”muslimska civilsamhällen”. Eller andra krafter som vill skapa parallella samhällsstrukturer. Detta är inget annat än försök att enklavisera delar av samhället.

• Vi påminner om att staten är konfessionslös och könsneutral. Detta måste genomsyra all form av lagstiftning och bidragsnormer. Och dessa normer skall sedan följas.

• Samhällets strukturer för författningsskydd måste stärkas och våra rättsvårdande institutioners självständighet gentemot den politiska makten måste förbättras och försvaras.

• Viktiga poster som rikspolischef och andra höga poster i förvaltningen måste tillsättas med utgångspunkt i lämplighet och inte via partibok.

• Ett misslyckande från staten, som vi alla gemensamt ansvarar för, kommer obönhörligt att leda till att de destruktiva trender vi sett under speciellt det senaste decenniet, blir ännu tydligare. Det behöver knappast påpekas att ett sådant scenario leder till att speciellt unga kvinnor och flickor drabbas. Redan i dag är det ett påvisbart problem att dessa grupper av individer inte kan leva ett fullt och fritt liv i Sverige i enlighet med våra värderingar.

Magnus Norell, forskare

Johan Westerholm, redaktör

Jonas Andersson, ungdomspedagog

Freddy Rosberg, juridikstuderande

Kent Gustavsson, universitetslärare

Nima Dervish, författare

Göran Adamson, docent

Mona Lagerström, fil dr, Purdahbloggen

Sara Mohammad, människorättsaktivist

Carina Hägg, konsult

Edward Nordén, jordbrukare

Helene Bergman, krönikör

Chris Forsne, journalist

Hanna Gadban, författare

Jan Hägglund, lokalpolitiker

Camilla Grepe, redaktör

Devin Rexvid, forskare