Budskapet var: ”Be en bön för ditt barn”

Maria är en av de ledande politikerna i en relativt stor stad. Hon är profilerad i kontroversiella frågor och har varit med om att fatta tuffa beslut. Det har bland annat handlat om åtgärder för att förebygga organiserad brottslighet.

Priset har varit högt. Hon har utsatts för hot, hat, skadegörelse och grova kränkningar, men är fast besluten att hålla ut.

Det var i valrörelsen 2014 som det tog fart på allvar. Någon stack ut ögonen på bilden på hennes valaffischer. Bara på hennes. Då fick hon polisskydd under några dagar.

Sedan började breven med avföring komma.

– Inuti låg ett hopvikt A4 och inuti det toalettpapper med avföring på. Jag har fått tre sådana, berättar Maria.

I ett av breven med avföring lyckades polisen säkra dna.

– Jag blev grymt imponerad när utredaren ringde och berättade det. Han sa att de hade en person som de misstänkte för att ha skickat hatmejl till mig och som bodde i en annan stad i Sverige. De hade spårat honom via ip-adressen. Nu skulle de topsa honom för att se om det stämde med det dna som fanns i avföringsbrevet. Men så hörde jag inget mer och nu har det gått över ett år.

På omvägar fick Maria reda på att utredaren gått i pension och att ingen tagit över ärendet. Hon vet alltså inget om hur det gick med topsningen eller om polisen följt upp hatmejlen.

Maria och hennes familj bor en aning avsides. Vid några tillfällen passerade fordon utan registreringsskyltar förbi huset på ett sätt som bara kunde uppfattas som hotfullt.

Kort därefter kom nästa grova kränkning. Hon skulle skjutsa tonårssonen till skolan och han var på väg för att öppna grinden för bilen.

– Ovanpå grinden låg en djurdel. Min son blev förstås livrädd.

Den första tanken var att kroppsdelen kom från något av familjens djur, men så var det gudskelov inte. Däremot hade någon varit inne på tomten och klippt av både telefonledningen och kabeln till en övervakningskamera som familjen installerat.

– Det var första gången som jag vacklade och funderade på om det är värt det. Det var så grovt.

Men det var inte slut där. För några månader sedan kom ett brev adresserat till ett annat av Marias barn, som är mycket litet. Inuti låg en begagnad kristen bönbok. Inget kort, ingen förklaring.

– Först tänkte jag att det var någon som ville vara snäll, men så är det ju inte. Be en bön för ditt barn, det var det som var budskapet. Jag tycker det är extremt grovt att man skickar något till ett så litet barn.

Så det blev ännu en polisanmälan. Totalt har hon gjort fem. De som räknats upp här är de hon kallar ”de grova händelserna”. Det finns fler.

– Jag tar hellre en smäll än sådant här. Det här är mer uträknande. Det är uttänkt för att det verkligen ska krypa under huden och ta hårt på psyket.

Maria är medveten om att hon kanske mer än andra valt att debattera kontroversiella ämnen, men anser att det är en viktig uppgift.

– Det finns många frågor där man kan tänka sig att jag rör upp känslor. Jag har tagit tag i sådant som andra tvekar inför att lyfta, just av rädsla. Men om man tar ett kliv tillbaka är det ju ett hot mot demokratin. Då har ju de som hotat vunnit.

Hon är fast besluten att fortsätta med politiken, att inte vika ner sig. Men hon är starkt påverkad av det som hänt.

– Nu kan jag prata om det, men då när det hände  … Jag blev extremt orolig för mina barn. Jag kan ta hot mot mig själv, men när de dras in blir det en helt annan sak. Det är då man tvekar.

– När min son hittade djurdelen försökte jag visa mig stark inför honom. Men efteråt bröt jag ihop och fick faktiskt gå och prata med någon. Jag känner än i dag att jag inte riktigt tycker om att vara i folkmassor, och när jag ska göra offentliga uttalanden vill jag gärna ha någon med mig.

– Det känns som att jag sitter i en gyllene bur. Jag har inte lika mycket frihet som jag hade förut. Någon har tagit den ifrån mig. Det finns alltid en rädsla hos mig.

Totalt har Maria alltså gjort fem polisanmälningar. Hon har ingen aning om vad det lett till. Något åtal har det hur som helst inte blivit.

– Polisen säger att de ska prioritera hot mot demokratin högt. Men jag känner att jag inte har fått någon återkoppling. Jag har lämnats vind för våg.

Det är främst med sin man och en partiombudsman som hon pratat om det som hänt.

– Som politiker känner man att man ska vara stark. En förebild. Det blir inte så att man utåt talar om att man är ett offer.

Samtidigt framhåller hon att ingen ska behöva utstå sådant som hon varit med om.

– Det jag är rädd för är att jag själv normaliserar det. Jag märker att jag redan gjort det. Jag kan säga att jag numera rycker på axlarna om jag får ett avföringsbrev.

– Det är bedrövligt att jag kommit dit, men det är ju för att jag varit med om så mycket mer. Samtidigt inser jag att man aldrig får flytta den gränsen. Vi får aldrig tolerera sådana saker, oavsett om det drabbar politiker eller någon annan.

Fotnot: Maria är ett fingerat namn.

Johan Delby & Magnus Wrede