Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag12.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Demokrati

Bristande öppenhet hotar demokratin

Den digitala utvecklingen erbjuder gränslösa möjligheter till ökad öppenhet. Men paradoxalt nog sker en rörelse mot ökad slutenhet i det offentliga Sverige. En utomstående granskning av öppenheten kan bryta upp hemlighetsmakeriet.

Publicerad: 17 augusti 2012, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Offentlighetsprincipen

Vår Tryckfrihetsförordning från 1766 är världens äldsta grundlag som reglerar yttrandefriheten och Sverige har med sin öppna demokrati länge setts som ett föregångsland internationellt.

Politiker och myndighetsföreträdare har gjort det till en hederssak att vara tillgängliga, dokument och handlingar har som regel varit offentliga. Effekten har också varit den förväntade: år efter år har Sverige noterats som ett av de minst korruptionssmittade länderna.

Men de senaste veckornas avslöjanden har inte bara blottlagt en upprörande hantering av våra skattemedel – utan också hur tjänstemän och politiker försvårar granskning. Denna rörelse bort från öppenheten riskerar, om den inte hejdas, att få långtgående och ytterst skadliga konsekvenser.

Öppenheten är en hörnsten i vår demokrati – de som motarbetar har ofta något att dölja, för dem är transparensen inte en möjlighet – utan enbart en risk för upptäckt.

Regeringskansliets hantering av öppenheten är emellertid bara ett tecken på den kulturförändring som håller på att ske inom det offentliga Sverige. Här är några av de strukturella förändringar som redan genomförts eller är på gång att genomföras – och som bidrar till att förhindra medborgarnas rätt till insyn:

• Kommuner bolagiserar allt större del av sina verksamheter.
• Regeringens förslag om att slå samman förvaltningen av de 58 bolagen under näringsdepartementet i två bolag - som inte skulle omfattas av offentlighetsprincipen.
• Privatiseringsvågen inom vård-skola-omsorgssektorerna.
• Det generella fotoförbudet som på kort tid införts i en rad landsting runtom i landet.

Visserligen ska offentlighetsprincipen gälla i de kommunal- och landstingsägda bolagen men under mina år som chefredaktör märkte jag hur en näringslivsliknande kultur skapas, en kultur som ofta låter hänsyn till affärspartners gå före allmänhetens rätt till insyn. Journalister som försöker möts av ett nej med hänvisning till ”affärshemligheter”.

Visserligen tillsatte regeringen nyligen en utredning med målet att stärka meddelarskyddet för de hundratusentals anställda i privata vård- och omsorgsbolagen - en rätt de hade när arbetsgivaren var landstinget. Men i dagsläget kan alltså anställda som slår larm om missförhållanden utsättas för repressalier, i allvarligare fall även avskedas.

Det finns även fler, minst lika oroande, tendenser.

Makthavare parerar den oönskade öppenheten med mer eller mindre sinnrika strategier: Allmänna handlingar stämplas som ”arbetsmaterial” – som inte omfattas av offentlighetslagstiftningen. Och allt fler politiker accepterar bara så kallade ”mailintervjuer” – där vi journalister inte har möjlighet att ställa följdfrågor. Och vem är det egentligen som svarar? De folkvalda kan ju låta kommunikationsdirektören formulera bemötandet.

Samtidigt som den digitala utvecklingen erbjuder närmast gränslösa möjligheter till öppenhet sker alltså paradoxalt en rörelse mot mer slutenhet.

Ett sätt att vända utvecklingen vore att införa en utomstående granskning av öppenheten i det offentliga Sverige. Då vi redan har ett kontrollsystem i den revision som görs av riksdag, kommuner och landsting vore det naturligt att ge revisorerna ett utvidgat mandat.

Därför utmanar jag justitieminister Beatrice Ask och övriga regeringen att agera konstruktivt för att möta den här oroande utvecklingen. Utred följande förslag:

• Inför ett öppenhetsindex, som graderar offentlig förvaltning utifrån ett antal fasta kriterier.
• Se till att underkänd öppenhet resulterar i lika svidande kritik som misskötta finanser.
• Lista samtliga aktörer utifrån detta öppenhetsindex och se till att sprida resultaten.

Jag tror främst på att lyfta fram de positiva exemplen, inte på hårdare straff. Men om frågan ändå utreds bör man se över möjligheten att skärpa straffen när det gäller brott mot öppenhet och offentlighet – samt möjligheten att göra myndighetschefer, kommun- och landstingsdirektörer personligen ansvariga, som vid brott mot arbetsmiljölagstiftningen.

Låt oss inte stillatigande se hur vårt samhälle sluter sig. Låt oss inte bara skydda oss mot korruption. Utan låt oss gemensamt utvecklas i takt med de tekniska framstegen – och försäkra oss om att Sverige även fortsättningsvis behåller sin roll som öppen, demokratisk förebild.

Anette Novak, fd chefredaktör Norran och fristående debattör, svensk representant i World Editors Forums styrelse

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Offentlighetsprincipen

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev