Brexit handlar i grund och botten om demokrati

Brexit handlar om demokrati. Att underkänna valresultatet i den brittiska folkomröstningen är detsamma som att förvägra medborgare deras lagliga rätt att välja sitt eget öde. Efter månader av ren skrämselpropaganda valde Storbritannien att lämna Europeiska Unionen. Högljudda är rösterna i det svenska politiska samtalet som avfärdar Brexit som populism, och ett uttryck för okunnighet och främlingsfientlighet.

Men vad är Brexit ett uttryck för? Det handlar i grund och botten om att britterna väljer att själva forma sin framtid. Är det verkligen så hårresande? EU-parlamentarikern Jasenko Selimovic (L) avfärdar resultatet som ”populism” och menar att indirekt valda politiker vet bättre än folket. Traditionellt är det en grundinställning hos någon som vill göra karriär i totalitära samhällssystem.

Det finns en klar brist i den svenska debatten om Brexit. Och det är att den helt fokuserar på Storbritanniens undergång som en konsekvens av detta vägval, men utan att man samtidigt diskuterar nyttan av att Sverige stannar kvar i EU.

Hur ser det ut för Sverige med ett fortsatt EU-medlemskap? För utomstående betraktare framstår Sverige som ett av två länder som blivit sittande med Svarte Petter. Ett land som blivit en slutstation där EU:s problem hamnar.

Bergslagen var för trettio år sedan en region med många industrier och ordentligt med arbetstillfällen. I dag är det mer av en förvaringsplats för asylsökande, och där kommuner i praktiken befinner sig i ekonomiskt obestånd om de lämnas att klara sig själva utan statligt stöd. Det handlar helt enkelt om att EU:s yttre och inre gränser bröt samman, och att andra länder då sköt över problemen till Sverige, som inte hade ork eller förstånd nog att värna sina egna intressen.

Det som började som ett problem i Grekland och Italien är nu ett problem för Ljusnarsberg, Norberg och Lindesberg.

Låt oss backa till vad som lovades före det svenska EU-inträdet. Saker skulle bli billigare med EU, och vissa produkter har blivit det. Priset på amfetamin och andra tunga droger sjunker rejält jämfört med vad det kostade på gatan före EU. Fria gränser innebär att narkotika strömmar in samtidigt som tullen i princip lagts ned. Den fria rörligheten för varor visar sig alltför ofta handla om vad missbrukare nyttjar, eller illegala vapen och annan gränsöverskridande brottslighet. Att andra produkter och tjänster blivit billigare handlar inte om EU, utan om att ekonomin globaliseras och effektiviseras.

Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut skall fattas på den lägsta effektiva nivån, var en nyckelmening i valbroschyrer inför den svenska EU-omröstningen 1994. Demokratin skulle öka, människor skulle få mer att bestämma om och friheten skulle blomstra.

Istället blev resultatet att demokratin kraftigt åderläts. Partierna har aldrig varit så mäktiga som i dag, och medborgarna har fått se det mesta av sitt inflytande reducerat till vad som bäst kan beskrivas som gnäll i sociala medier.

Med EU skulle skatterna sjunka till mer modesta nivåer, fick vi oss förespeglat. Vad som sedan hände var att dåvarande finansministern, och senare statsministern, Göran Persson (S) höjde skatterna för att skydda välfärden, som det formulerades. Efterträdaren Fredrik Reinfeldt (M) sänkte därefter skatterna, men inte mer än marginellt. Och i dag pekar allt på att det svenska skattetrycket kommer stiga framöver.

Med EU tryggas jobben, hette det. Jovisst, inte sedan 1920-talet har det varit så lätt att få sparken eller petas från ett jobb i Sverige som nu. Folk i alla branscher projektanställs, vikarierar och kastas runt utan arbetstrygghet.

Vi behöver helt enkelt fråga oss vem, utöver olika särintressen och så de kriminella grupperingarna, som har tjänat på EU.

I Sverige finns ingen kritisk EU-debatt därför att ekonomin är dopad av låga räntor och ökad offentlig konsumtion. Svenskar känner sig helt enkelt rika. Men om man bortser från dessa extraordinära omständigheter och lägger till befolkningsökningen så har Sverige i dag i praktiken negativ tillväxt.

Troligtvis kommer Brexit leda till att finansmarknaderna blir mer känsliga för risker framöver. För en utomstående bedömare är Sverige hårt exponerat med en dopad ekonomi, fastighetsbubbla, oförmåga att skydda sig från EU:s problem, ett dysfunktionellt politiskt system och stora framtida ekonomiska utfästelser till människor som inte betalar in i till det offentliga välfärdssystemet i någon nämnvärd omfattning.

Precis som finansbolaget Nyckelns kollaps startade finanskrisen 1990, kan det brittiska uttåget ur EU komma att ställa Sveriges obalanser i rampljuset på ett helt annat sätt än tidigare. Och i spåren av det följer räntehöjningar, sjunkande skatteintäkter och sämre tillväxt.

Vill det sig riktigt illa kan det vara så att Brexit blir en framgång för Storbritannien, men en olycka för Sverige när decennier av dolda obalanser flyter upp till ytan.

Jan Kallberg, disputerad statsvetare och jurist. Assistant Professor, United States Military Academy (West Point), USA