Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Avskaffa begreppet invandrare

Om vi ska få en lyckad integration måste vi avskaffa begreppet invandrare och i stället titta på varje individ. Att behandla alla som kommer hit som ett kollektiv utan att ta hänsyn till vare sig den enskilda bakgrunden, motiven, utbildningen eller livsöde är ett rent slöseri, skriver kommunpolitikern Talia Svensson (M).

Publicerad: 9 januari 2014, 09:51

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Arbetsmarknad

Under alltför många år har vi diskuterat de problem som uppstått i Sverige under de senaste årens stora invandring och hur vi ska hantera denna situation. Är det ett problem eller en möjlighet? Jag är säker på att det är en möjlighet och jag är lika säker på att vi måste acceptera att vi lever i en krympande värld som är i ständig förändring.

Handen på hjärtat, det är inte lätt att komma som invandrare till ett främmande land oavsett om man kommer som flykting eller som invandrare. Kanske är det rädsla som gör att man slår ner på det som är ”annorlunda” i stället för att ta vara på de möjligheter till förbättringar som finns. Det är inte heller lätt för redan etablerade medborgare att acceptera nya människor i sitt land. Det gäller i hela världen.

Jag kom själv som invandrare till Sverige för 22 år sedan och har under denna tid lärt mig mycket om det svenska samhället, språket, kulturen och arbetslivet. Min erfarenhet, inte bara från Sverige utan även från andra länder, är att det gäller att verkligen vilja satsa och göra sitt bästa för att komma in i samhället. Jag tror att det är en ömsesidig möjlighet som borde tas tillvara och som allt annat i livet är det fråga om att ge och att ta. Ger samhället för mycket utan att begära eller ge möjlighet till motprestation, eller ger man bara för att bli av med problemet har man definitivt inte tagit vara på möjligheten.

Hur gör man då? Likaväl som man ger utbildning och bidrag måste man också se till att få ut något av detta. Genom att skapa möjlighet för de nya medborgarna att få visa vad de kan, ger man dem automatiskt en möjlighet att via inkomstskatt börja betala tillbaka på sin ”skuld”. Om inte denna chans ges, skapar man ett problem i stället för att ta tillvara en möjlighet. Samtidigt måste man ställa krav på att de nya svenskar som kommit hit anpassar sig till sitt nya samhälles lagar, seder och bruk och att de inte ställer krav på att det ska vara tvärtom. För de invandrare och flyktingar som ser Sverige som sitt nya hemland bör vi se till att de får en målinriktad utbildning som tar till vara vars och ens unika kunskaper och erfarenheter och som syftar till att de så snabbt som möjligt får ett avlönat arbete och därigenom också bidrar genom att betala inkomstskatt.

Som exempel vill jag ta upp hur vi hitintills har tagit hand om de utbildade läkare som kommit hit som flyktingar. På grund av att deras kunskaper i svenska språket inte varit tillräckligt bra har de inte kunnat arbeta inom sitt egentliga yrke utan i stället sökt sig andra försörjningsvägar. I stället för att ge de läkare som redan finns i landet en starkt målinriktad utbildning i bland annat det svenska språket och se till att de kan arbeta inom vården, talar man om att ”importera” läkare från exempelvis Tyskland och ge dem en intensivutbildning i svenska språket för att råda bot på den brist på läkare vi har. Detta måste enligt min mening inte bara innebära ett enormt slöseri med våra skattemedel utan det är också ett bevis på inhumant agerande. Dessutom måste det rimligen innebära att de redan invandrade läkarna kommer i en ännu sämre situation.

För dem som egentligen inget hellre vill än att återvända till sitt hemland, bör i första hand insatserna inriktas så att de får hjälp med detta. För dessa bör inte SFI, beredskapsarbete med mera vara prioriterat och är med stor sannolikhet inte heller värt att satsa pengar eller energi på. I stället bör vi se till att de får en specialanpassad individuell utbildning, som tar hänsyn till vars och ens unika kunskaper eller andra färdigheter, och som syftar till att så länge de är här ges möjlighet att delta i arbetslivet och gemenskapen.

Det finns bevisligen ett stort antal nya svenskar som inget hellre vill än att få chansen till ett jobb där de kan få visa vad de kan och att de kan få känna sig delaktiga i vårt samhälle. Här har både privata och offentliga arbetsgivare inte bara ett ansvar utan också en möjlighet. Att språket inte är perfekt betyder inte att intelligens och arbetsförmåga saknas.

Jag glömmer aldrig min egen situation när jag sökte mitt första jobb. Efter mer än hundra ansökningar, utan att ens komma till en intervju, och alla med samma svar: ”Tack för visat intresse och lycka till i framtiden”, började jag undra vilken framtid de menade. När jag äntligen fick ett jobb som säljare på ett stort varuhus i Stockholm kände jag att det var första steget in i det svenska samhället. Möjligheten att arbeta och försörja sig är en av de viktigaste delarna av en fungerande integrationspolitik. Arbetsmarknaden måste öppnas för människor som i dag stängs ute eller hänvisas till den oskyddade svarta arbetsmarknaden. Det måste också bli lättare att starta och driva företag med minskat regelkrångel och mindre byråkrati.

Om vi ska få något som är värt namnet lyckad integration av våra nya svenskar måste vi avskaffa begreppet invandrare och istället se på varje individ. Att behandla alla som kommer hit som ett kollektiv utan att ta hänsyn till vare sig bakgrund, motiv, utbildning eller livsöde är rent slöseri.

Talia Svensson, kommunpolitiker (M) i Solna och ersättare i Sveriges Riksdag

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Arbetsmarknad

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev