Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag14.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Demokrati

Är fritidspolitiker ett utdöende släkte?

Vem värnar demokratin när vi ser allt fler fritidspolitiker lämna sina uppdrag? Och vad beror avhoppen på? Vi måste våga ställa en rad obekväma frågor om förtroendevaldas villkor.

Publicerad: 31 oktober 2011, 05:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Förtroendevalda

Sveriges demokrati bygger på att folkvalda politiker fattar beslut i kommun, landsting/region och riksdag. Om vi inte har politiker så faller det demokratiska systemet.

Samtliga politiska partier har idag svårt att rekrytera politiker, framförallt politiker i arbetsför ålder, alltså mellan 20 och pensionsålder. Det är en övervägande andel av dagens fritidspolitiker som är fyllda 65, alltså ålderspensionärer. Däremot är det få som är över 65 som är representerade på toppnivå. Folkpartiets Barbro Westerholm är ett lysande undantag.

I dag delar vi in politiker i yrkespolitiker, till exempel riksdagsmän och regionråd. Då har de en heltidslön för sitt arbete. Politiska sekreterare tillhör också denna kategori. Inom kommun och även region är de flesta politiker fritidspolitiker. Det innebär att den huvudsakliga inkomsten oftast kommer från arbete eller eget företag. Uppdragen kan vara ledamot i region- eller kommunfullmäktige, nämndsledamot eller ledamot i styrelse eller beredning.

Det krävs ingen formell utbildning för att bli politiker. Det är både en styrka och en svaghet.

Politikerna ska spegla medborgarna och arbeta för och med medborgarna. Medborgarna består av barn, föräldrar, unga vuxna, funktionshindrade och icke funktionshindrade, pensionärer och yrkesarbetande, alla inkomstklasser, sjukskrivna och friska. Om vi då inte kan rekrytera politiker från alla skikt i samhället – är då de folkvalda politikerna representativa?

Politikernas arvode diskuteras ofta, högt och ljudligt. De högsta rösterna kommer oftast från dem som inte själva arbetar med politik eller är intresserade av att demokratins spelregler ska följas.

Vi hör och läser ofta att ”alla politiker har jättelöner och gör inget”. Då blir den självklara frågan – Varför vill inte alla bli politiker om det är så lätt och så högavlönat för så lite arbete? Varför har vi ingen kö av människor utanför våra partilokaler?

Arbetsmarknaden tillåter idag väldigt få i praktiken att bli fritidspolitiker. Många har svårt att få kompensationsledigt, eller kan praktiskt inte ordna det, till exempel om du är sköterska med klienter bokade. Arvoderingen beräknas idag via schablon och skiftar mycket mellan kommuner och landsting/regioner. Det är i praktiken oftast förlust att ta politiska uppdrag om du är heltidsarbetande. Däremot kan det bli en väldigt bra extra inkomst om du är pensionär.

En reflektion; som timavlönad politiker i Ängelholms kommun är timarvodet 132,50 kr. Som kallskänka, vid extraarbete som timanställd, är timpengen 130 kronor. I kommunen ska jag vara delaktig och besluta om en budget på knappa två miljarder. Som kallskänka skär jag lax. Som politiker förväntas jag ha en hög tillgänglighet. Som kallskänka är arbetsdagen slut när timmarna är gjorda. Vilket är bekvämast? Roligast? Rimlig arbetsnivå? Finns inget enkelt svar, men någonstans finns förklaringen till de många avhopp som sker i fritidspolitikernas värld.

• Hur ska politiker arvoderas? Per timme, halv dag, hel dag, procentsats av hel tjänst?
• Vad är ett rimligt arvode? Vem ska bestämma det?
• När ska möten ligga? Förmiddag, lunch, eftermiddag eller kväll?
• Ska en fritidspolitiker kunna vara föräldraledig? Det ses som självklart på vanliga jobb, men inte i politiken.
• Vem bestämmer om en politiker gör ett bra jobb? Väljarna gör det vart fjärde år, men det kanske är för sällan? Hur utvärderar vi oss själva för att visa vad vi gör? Därmed inte sagt att besluten är tilltalande för alla, men beslut måste tas oavsett vilket.
På ett ”vanligt” arbete har du en uppsägningstid om du inte sköter ditt arbete/uppdrag. En politiker sitter i fyra år. Är det självklart? Ska partierna bli tuffare och kräva mer resultat av sina förtroendevalda?

Vi som förtroendevalda har ett stort ansvar. Vissa lägger ner mycket arbete, andra mindre.

Men, vi är övertygade; inom en snar framtid måste vi på kommunal och regional nivå lyfta ovanstående frågor även om det är obekvämt. Annars är snart fritidspolitikerna som dinosaurierna – ett utdött släkte. Och vem ska då arbeta med demokratin?

Eva Kullenberg mfl, Kommunpolitiker (FP), Ängelholm

Charlotte Engblom, Kommunpolitiker (FP), Ängelholm

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Förtroendevalda

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev