Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Demokrati

Antifeminism att alltid stå på mammornas sida

Alla mammor är inte lämpade att ta hand om sina barn. Trots det har biologiska föräldrar i dag en oerhört stark juridisk rätt till sina barn, en princip som regeringen nu utreder. Socionomen Jenny Sonesson ifrågasätter varför journalister så ofta tar okritisk ställning för de biologiska föräldrarna.

Publicerad: 12 november 2014, 10:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Media tar alltför ofta okritiskt ställning för mammorna.


Ämnen i artikeln:

BarnskyddSocialtjänstenBarnperspektivet

En liten valp misshandlas av sin husse. Flera gånger slår han med knytnäve i valpens mage och bryter även ett av hundens ben. Matte ser men skyddar inte valpen. Hon är ensam hemma dagtid då husse jobbar men struntar i att söka vård till det plågade djuret. I tingsrätten döms husse till två år och sex månaders fängelse och matte till ett års fängelse för grov djurmisshandel. Valpen som är undernärd och apatisk placeras hos en djurälskande familj. Matte kräver att få tillbaka hunden. Hur många ser henne som en lämplig djurägare?

Men den här tragiska berättelsen handlar inte om en valp utan om ett försvarslöst barn. Dagens Nyheter uppmärksammar fallet i en artikel 6 november. Sorgligt nog saknar artikeln barnperspektiv, vilket är ett talande exempel. Det är en alltför vanlig vinkel när journalister skriver om och granskar den här sortens fall och frågor. I det här konkreta fallet tar artikeln parti för moderns kamp mot socialtjänsten i Svalöv och utelämnar för henne graverande fakta. Att domstol hävdar moderns rätt till barnet är inte märkligt. Det är så vår lagstiftning ser ut, tyvärr.

Biologiska föräldrar har i dag en oerhört stark juridisk rätt till sina barn även om man skadat dem. Därför är det utmärkt att regeringen tillsatt en utredning för att underlätta att vårdnaden för fosterhemsplacerade barn kan flyttas till fosterföräldrarna. Ofta saknar jag som läsare förklaringar till varför en sådan reform är nödvändig, det vill säga för att fler utsatta barn ska få en trygg barndom.

Här ställer sig alltså återigen media okritiskt på i det här fallet moderns sida. En förälder som alltså dömts för misshandel av sitt spädbarn. Att anta att alla mödrar innerst inne besitter omsorgsförmåga är antifeministiskt och inget annat än ren biologism.

Socialtjänsten i Svalöv gjorde ett oanmält hembesök 2012 och hittade den fyra månader gamla flickan blek och orörlig. Socialsekreterarna trodde först att barnet var dött. På akuten upptäcktes att flickan hade flera blåmärken och ett brutet lårben. I en av domarna framkommer det ”Vid omhändertagandet tydde J:s tillstånd på att hon utöver fysiskt våld också varit utsatt för stora försummelser i omvårdnaden. När J kom till familjehemmet var hon både fysiskt och känslomässigt undernärd och knappt kontaktbar.

J utvecklade efter hand en trygg och känslomässig anknytning till familjehemsföräldrarna och hon ser dem idag som sina föräldrar.” Psykologiska bedömningar av modern gör gällande att hon har en otrygg anknytningsstil och saknar förståelse för flickans känslomässiga bindning till familjehemsföräldrarna.

Förvaltningsrätten i Malmö skriver i en dom att vårdnaden bör gå över till modern eftersom flickan endast varit placerad två år - vilket är nästan hela barnets liv. Trots att vi med dagens forskning vet att små barns hjärnor är särskilt sårbara för förändringar och hur viktigt det är i barndomen att ha en stabil anknytning till trygga vårdgivare. För några årtionden sedan opererades spädbarn utan bedövning för man trodde att de inte kunde uppfatta smärta. Det gör vi tack och lov inte längre.

Modern hävdar i rätten att hon inte skyddat flickan för hon levt i en hederskultur. Att hon brutit med hederskulturens destruktiva mönster och flickans far är moderns egen uppgift. Ingen riskanalys har gjorts. Det påståendet tål att granskas.

Efter att ha läst och reflekterat över artikeln i DN ställer jag mig återigen frågan varför journalister så sällan förmår att kritiskt granska och ifrågasätta dagens lagstiftning som ser mer till föräldrars behov än barns psykologiska utveckling. Domstolar måste sluta experimentera med barns anknytning, och därför ska regeringens utredning välkomnas. En barndom går aldrig i repris.

Jenny Sonesson, socionom och ambassadör Riksorganisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev