Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Analys: Hägglund är riksdagens bästa retoriker

Publicerad: 1 juli 2014, 16:09

Christer Hanefalk, retorik-analytiker, gör här en analys av Göran Hägglunds tal i Almedalen 2014.


Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd) 8 Bra. Modigt också att välja budskap som är mindre ”inne”.
K - Kunskap (bevismedlen) 8 Bra även här. Väl påläst.
T – Teknik (d v s retorisk teknik) 10 Hägglund är – tekniskt sett – Riksdagens bästa retoriker!
A- Artistisk förmåga (språket) 9 Gillar man avspänd humor – så var det riktigt bra.

Sammanvägt betyg: 8,75 Hägglund gjorde än en gång ett bra jobb.

Övergripande kommentar: På Göran Hägglund har man, om man är intresserad av retorik som ämnesområde, alltid höga förväntningar. Men, för att bedöma Hägglunds insatser krävs samtidigt att man är strikt neutral. Tillhör man hans politiska motståndare så är det lätt att avfärda honom som ytlig och/eller som en pajas när han skojar om dem som inte företräder samma åsikter som han själv gör. Tidigare år har Hägglund också vid några tillfällen lite gått på myten om sig själv och då såväl skämtat för mycket som haft alldeles för många budskap i ett och samma tal.

Den här måndagen, den 30 juni, visade sig Göran Hägglund från sin bästa sida. Ska jag likna honom vid något så kommer jag osökt att tänka på en tidning. En tidning som har en rubrik i stor stil. När man öppnar tidningen finner man först en ledare och därefter ett antal artiklar om olika ämnesområden. I tidningen finns också ett kåseri och det hela avslutas med en slags ”understreckare” där en känd profil uttalar sig. Så kändes Hägglunds tal – och för mig fungerade det! Särskilt tyckte jag om att han så klart markerade att ”här kommer kåseriet” – det var som när en känd artist i samband med en konsert ställer upp och spelar just den där låten som alla i publiken älskar och som man suttit och väntat på.

Det går inte heller att förbigå Hägglunds manushantering. Den var 2014 riktigt, riktigt bra. Ett proffsigt framförande helt enkelt. Och ett skäl för att det blir så, beror med stor sannolikhet på att Göran Hägglund har skrivit merparten av talet själv. När man ”äger” sina ord – ja, då blir framförandet också därefter.

Därtill märktes att Hägglund talade om saker som han brinner för. Det var ingen annan som bestämt vad talet skulle handla om. De ämnen som fanns med var säkerhetspolitiken, sjukvården, jämställdheten, föräldraförsäkringen och skattepolitiken. Därutöver fick ”kåseriet” i mitten cirka fem minuter och avslutningen (”understreckaren”) drygt två minuter av de totalt 34 minuter som talet varade. Varje ämne fick således cirka fem minuter, vilket faktiskt är rätt lagom för varje ”tal i talet” (…något att tänka på för varje nervös fader som håller tal i 10-15 minuter eller mer i samband med en dotters bröllop…).

Personligen uppskattar jag också den allmänbildning som Göran Hägglund har. Allmänbildning är en tillgång för alla med kommunikativa ambitioner, men tyvärr är inte bildning så allmän som man skulle önska hos dessa. Det har förmodligen att göra med Aristoteles berömda ord: ”Kunskapens rötter är bittra, men dess frukter är söta.” Det är jobbigt att bilda sig, men Hägglund tillhör definitivt dem som inte rädd för att läsa på. Min kollega Åke Letsjö uttrycker det så här: ”Retorik är inget för lata!”

Hägglund visade vässad valform.

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Man kan sammanfatta Hägglunds huvudtes med hans egna ord: ’I mitt Sverige gynnar vi jobb, tillväxt, tid för relationer och generositet – vi straffar inte ut det!” Men, i inledningen fanns också ett annat – väl så tydligt budskap: tänk er för innan ni röstar bort det ni har (…om än sagt med andra ord och i form av en syllogism, det vill säga en så kallad ”beviskedja”…). Själv kom jag i inledningen att tänka på detta engelska citat: ”Be careful what you wish for – you might just get it.” På sätt och vis kan man rentav kalla detta för en form av skrämseltaktik. Och detta tema återkom senare i talet med formuleringen: ”Valet i höst handlar alltså om missväxt eller tillväxt. Ett enkelt val – eller hur?” I övriga delar – det jag ovan kallade ”artiklarna” – hade Hägglund budskapet att ’mycket är bra, men det finns mycket kvar att förbättra”. På sätt och vis en variant av Göran Perssons ofta citerade ”jag-är-stolt-men-inte-nöjd”-tema.

Hägglund har utan tvekan lärt av tidigare läxor och därför valt bort istället för att välja till. Det är på sätt och vis modigt av ett så marginaliserat parti som KD att välja att tala om – ytligt sett – ”smala” frågor, men utifrån ett rent retoriskt perspektiv är detta ”rätt”.

(K) – Kunskap – bevismedlen - ämneskunskapen

Bevismedlen – det vill säga fakta/statistik, citat (inkluderande så kallade ”egna reflektioner”), exempel och jämförelser blandades av Göran Hägglund på ett utmärkt sätt – med exempel som dominerande bevis. Professor Emeritus Kurt Johannesson brukade säga att ”exempel är kungen bland bevis”, så här kan man säga att Hägglund följde denne mycket skicklige veterans råd. Bevissidan i talet höll också hela vägen (…men för dig som läser detta kan det vara bra att lägga till att du på intet sätt behöver tycka om Hägglunds bevisföring – poängen är att det fanns (!) många ”bevis” i talet…).

(T) – Teknik – (exvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, med mera)

Om detta finns egentligen inte mycket att säga: Göran Hägglund är i vissa avseenden i en egen klass inom politiken när det gäller retorik – som kunskapsområde sett (OBS!). Han har bra grepp om verktyg, metoder och system och har därtill förmågan att omsätta kunskaperna i praktiken. I 2014 års Almedalstal fastnade jag speciellt för hans goda förmåga att skapa engagerande (OBS! För sina egna!) definitioner.

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

Artistiskt skötte sig Göran Hägglund helt klart väldigt bra. Notera att detta gäller såväl de seriösa som humoristiska passagerna. Totalt innehöll talet cirka fyra retoriska så kallade figurer per talminut – ett antal som placerar Hägglund i paritet med Göran Persson.

Själv tycker jag att Almedalsveckan är mer en folkfest än en valupptakt, mer en marknadsplats en ett debattforum, mer en manifestation av det öppna Sverige än en plats för instängda politiska samtal – just därför måste humorn få vara närvarande. Om vi inte kan skratta åt oss själva och åt våra meningsmotståndare – ja, då är det fara å färde. Kanske kan en travestering av Henry Tikkanens citat vara på sin plats: ”Om vi inte kan se bakåt och inte framåt – med glimten i ögat – ja, då måste vi se upp!” (För dig med dragning åt det lite nördiga kan det kanske vara kul att veta att det kallas noema när man förvanskar ett känt citat.)

Än en gång: bra jobbat Göran Hägglund!

Formuleringar man minns

Jag kommer att ta upp många av Göran Hägglunds formuleringar i den topp-lista som kommer veckan efter Almedalsveckan. Men denna – i mitt tycke väldigt seriösa – formulering tar jag gärna med redan här: ”Är man vuxen nog att vara förälder, så är man vuxen nog att bestämma över sin egen vardag.” Även den här formuleringen tycker jag är skickligt konstruerad: ”En bra princip är att höja skatterna på det som är skadligt, och sänka där det är skatterna som är skadliga.” Den första formuleringen är en så kallade apodixis – en beviskedja med en utelämnad del (i detta fall översatsen som är Att bli förälder är det största ansvar någon kan ha). Den andra är en blandning av antites (höja/sänka), polyptoton (skadligt/skadliga) och refractio (betydelseglidning).

Några retoriska råd till KD

KDs största problem är självklart – totalt sett – deras kommunikation. KD syns helt enkelt inte i debatten. Varken nationellt, regionalt eller lokalt. Man är ett marginaliserat parti som i stor utsträckning får lita till ”broder-fyra-procent” – alltså i grunden moderata väljare som i val efter val räddar partiet från att åka ur Riksdagen. Vore jag Hägglund skulle jag jobba mer med såväl den interna som externa kommunikationen – särskilt om man än en gång klarar sig kvar. Det räcker inte med att partiledaren är skicklig – man måste också öka bredden. Man kan jämföra med svenska landslaget i fotboll – Zlatan räcker inte ensam för att ta Sverige till VM. Det krävs en genomarbetat kommunikativ plan som sträcker sig över mer än en valperiod, och här har självklart såväl Göran Hägglund som partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson nyckelroller. En person som också kan få stor positiv påverkan (tror undertecknad!) för KD är den mycket duktige David Lega – som för övrigt också är en utmärkt talare.

Dessutom tror jag att man måste ha något – en devis, honnörsord, etcetera – som människor i allmänhet kan förknippa med KD. Jag vet att många ogillar uttrycket ’Verklighetens folk’ som KD kom med för ett par år sedan, men personligen gillar jag uttrycket för att det sticker ut och för att det innehåller väldigt mycket av så kallade ”exformation” – alltså möjligheter att tolka in olika saker. Men, det duger inte att komma med en sak för att sedan släppa den direkt när man får kritik. Är man själv övertygad om att man har ”rätt” devis eller honnörsord – då håller man kvar vid det/dem oavsett omgivningens kritik. Volvo började med ”säkerhet” som viktigaste argument redan 1927 och man har kvar säkerhet även idag. Och den dagen då Volvo tappar bort säkerheten – ja, då blir Volvo vilket (kinesiskt!) bilmärke som helst.

Fotnot: För en föklaring av Akta-metoden som använts för att analysera talet, läs Akta ger dig Almedalens bästa analyser av talen.

Christer Hanefalk, för Dagens Samhälle den 1 juli 2014

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev