2017 var ett djupt rasistiskt år

2017 var ett år som upprepade gånger fick mig att skämmas och frukta vart vi är på väg som samhälle. Det gick knappt en vecka utan att invandringsfientlighet och hat visade sitt fula tryne. Från att ha varit en ljusskygg verksamhet så var det nu populärt att publicera inlägg och föra resonemang som inte kan beskrivas som annat än djupt rasistiska. Protester förekom men när jag går igenom några av årets värsta stunder så kan jag inte låta bli att undra hur året för metoo också kunde bli ett så skamligt år när det gäller jämlikhet och allas lika värde. Nedan presenterar jag ett axplock av händelser vars gemensamma drag var att de gjorde skillnad på svenskar och andra människor.

Den 15 januari publicerade SVT Agenda ett reportage om invandring och brottslighet där det drogs stora växlar på statistik från Brå. Det antyddes att etniskt ursprung har betydelse för brottsbenägenhet och några grupper av invandrade svenskar lyftes fram som exempel på detta. I en efterföljande debatt skyllde SD:s Mattias Karlsson sexualbrott på Sveriges ”extrema” invandringspolitik. Metoo har gett honom ordentligt svar på tal men i januari var det fler än SD som ville göra sexuella övergrepp till en invandringsfråga.

Den 3 februari publicerade polisen Peter Springare ett inlägg på Facebook som på nolltid gjorde honom till rikskändis. Peter Springare uttryckte en oroväckande trötthet och gav som förklaring att han i sina brottsutredningar nästan uteslutande hade att göra med brottsmisstänkta med utländskt ursprung. Han vände sig mot Brå:s och andra vänstervridna kriminologers uppfattning i den allmänna debatten. För det belönades han med att få samtala med brottsoraklet Leif GW Persson på bästa sändningstid och red under några veckor högt på vågen av att vara en obekväm ”sanningssägare”.

I mars begick en ensamkommande 15-åring från Afghanistan självmord, den fjärde dittills under året. I en debatt mellan Vänsterpartiets Christina Höj Larsen och dåvarande migrationsminister Morgan Johansson så menade den senare att han och regeringen tog ansvar för de svåra besluten. Sedan dess har enligt uppgift 11 ensamkommande asylsökande barn tagit sina liv och många fler har försökt. Det är oklart exakt hur många då ingen officiell statistik förs.

Den 7 april begicks ett fruktansvärt terrordåd i centrala Stockholm. Tre (3) dagar efter terrordådet påminde SD om att man tidigare hade föreslagit att låsa in asylsökande för att förhindra att de gick under jorden. På det sättet kopplades terrordådet samman med alla papperslösa som fruktar att återvända till sina ursprungsländer. Miljöpartiet var något mer nyanserade men föreslog ändå fotboja för alla som fått avvisningsbeslut och bedömdes vara säkerhetsrisker. Övriga partier, däribland Socialdemokraterna, ställde sig bakom förslaget.

Regeringen meddelade den 2 maj att den inte skulle förlänga ID-kontrollerna av inresande från Danmark till Sverige. Istället skulle gränskontrollerna skärpas. Sydsvenska Handelskammaren välkomnade beslutet och hävdade att ID-kontrollerna hade kostat samhället 1,5 miljarder kr per år. Andra var inte lika nöjda. PJ Anders Linder kritiserade i Borås Tidning på goda grunder regeringens brist på framförhållning. Han hade inte lika klara argument för att vilja se minskad asylinvandring.

Juni var en het månad för populistiska utspel om migration. Moderaterna la till exempel fram ett antal förslag, bland annat på skärpta krav för anhöriginvandring. Moderaterna föreslog också att tillfälliga uppehållstillstånd borde vara huvudregel, trots att det vid det här laget får anses allmänt känt att tillfälliga uppehållstillstånd motverkar integration och försätter människor i en position där de inte vågar protestera emot orättvisor.

Almedalsveckan i juli smutsades ner av nazister i NMR som gjorde Hitlerhälsning och spred rasistisk propaganda från sin hyrda tältplats. Jimmie Åkesson tog halvhjärtat avstånd men det hindrade inte extremisterna att öppet manifestera under Åkessons tal. Polisen ingrep inte mot NMR:s användning Tyrrunan då JK av någon oklar anledning har bedömt att den inte faller under hets mot folkgrupp. Det är mycket som är konstigt nu för tiden.

I augusti släpptes en rapport som visade att negativ nyhetsrapportering om invandring är mycket vanligare än positiv. Som för att understryka detta rapporterades den 29 augusti att Norges migrationsminister skulle besöka Stockholmsförorten Rinkeby för att belysa Sveriges totalt misslyckade asylpolitik. I en debattartikel i Aftonbladet skrev hon om en skrämmande utveckling och överorden stod som spön i backen. Av alla dåliga Norgehistorier jag har hört så tar nog den texten priset.

September var månaden då NMR gjorde bort sig totalt i Göteborg. Hur de kunnat få demonstrationstillstånd när det på förhand var givet att det skulle uppstå omfattande tumult får andra besvara. Dyrt blev det i alla fall. Att låta högerextrema Nya Tider ställa ut på Bokmässan blev också kostsamt. Författare bojkottade och mässan tappade 25 % av besökarna jämfört med föregående år. En del kan bero på att NMR härjade utanför men det är ändå värt att fråga sig om yttrandefriheten innebär att man måste hyra ut mikrofoner åt dom som sprider intolerans.

September såg även den ökände moderate riksdagsledamot Hanif Bali beskriva asylsökande som ”barnlajvare”. Han följde upp detta i oktober med att i SVT Opinion påstå att 5000 afghanska ensamkommande flyktingbarn hade ljugit om sin ålder. Han verkade bygga den uppfattningen på uppgifter från Rättsmedicinalverket. Redan i juni framkom det dock att drygt hälften av ungdomarna hade uppgett att de skulle fylla 18 år 2017. I november rapporterades att Rättsmedicinalverkets åldersbedömningar lämnade mycket i övrigt att önska. Såvitt jag känner till förbigick Hanif Bali detta med tystnad.

Den 7 och 8 december skanderades hat mot judar under spontana demonstrationer i Malmö. Den 9 december utsattes synagogan i Göteborg för en attack med brinnande föremål. Många tog avstånd men en del tog också tillfället i akt att skylla antisemitismen på invandringen. För egen del menar jag att en utbredd passivitet inför antisemitism borde mana till större eftertanke. Det är knappast invandringens fel när polisen har svårt att ta anmälningar om hatbrott på allvar. Att det förekommer rasism mellan olika folkgrupper är ingen nyhet för den som har ägnat antisemitism mer än flyktig uppmärksamhet. Antisemitismen kan inte motas med fler fördomar utan måste bemötas lika sakligt och konsekvent som all rasism.

2017 var året då debatten om så kallade svenska värderingar tog förnyad fart. Nu återstår att besvara om rasism och hets mot folkgrupp är typiskt svenska värderingar. Jag hoppas att valåret 2018 ska bevisa att Sverige är ett land för alla som önskar bo här, oavsett ursprung. Jag hoppas det men 2017 lämnar mig med en bitter eftersmak.

Per Holfve, jurist med inriktning mänskliga rättigheter, tidigare med i redaktionen för flyktingarna.se