Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag13.06.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Almedalen

Analys: Reinfeldt var på hugget

Christer Hanefalk, retorik-analytiker, ger sin analys av Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen 2014.

Publicerad: 4 juli 2014, 16:21

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd) 9 Klar och tydlig röd tråd. Konsekvent genomfört.
K - Kunskap (bevismedlen) 9 Statsministern som vanligt väl påläst.
T – Teknik (d v s retorisk teknik)  8 Tekniken bra – men med utrymme för förbättring.
A- Artistisk förmåga (språket)  6 Ganska bra – men inte mycket att citera.

Sammanvägt betyg:  8,0 En statsminister ”på hugget” – väldigt bra utan att vara briljant.

Övergripande kommentar: Fredrik Reinfeldt är, anser undertecknad, spännande som talare. Som ett ”Kinder-ägg” ibland – tre saker på en gång. Kanske inte som det låter i reklamen: ”en överraskning, något man kan leka med och choklad”, men väl statsmannamässig (oftast), humoristisk (ibland) och långsiktig (alltid). Det är sällan han – som exempelvis Jan Björklund och Göran Hägglund – har ett återkommande tema varje år. Nej, han växlar tema och överraskar allt som oftast. Några gånger har han dessutom visat – i mitt tycke – stort mod när han valt sin huvudinriktning. Som den gången när han valde att försöka folkbilda svenska folket i ekonomisk historia (2009) eller den gången han ägnade sig år kulturhistoria och kulturgeografi (2011). Inga inriktningar och ämnen som ger plats på popularitetstoppen direkt! Kanske hamnar orden på hällebärget, men ambitionen betraktas nog av många som lovvärd.

Så – vad blev det då 2014. Jo, av naturliga skäl så blev det underliggande (det vi som jobbar med retorik kallar ”det exformativa”) budskapet en slags varning till alla svenskar som tycker att de för närvarande har ett i stort sett bra liv: ”Tänk på vad ni har! Rösta inte bort det!” Det var det tema jag själv hade förväntat mig, och den åsikten tror jag att jag delar med de flesta bedömare. Ligger man så långt efter som Reinfeldt och Alliansen gör i opinionsmätningarna – ja, då ligger någon form av ”skrämseltaktik” väldigt nära till hands.

För, det är faktiskt så att ”rädsla” är människans allra starkaste känsla – även om många säkert hävdar, och gärna vill tro, att det är kärlek. Men, all forskning bevisar att rädsla är det som driver oss mest. När Reinfeldt i sitt tal säger att ”vi har gjort det så bra att en del knappt uppfattat att vi har haft någon kris överhuvudtaget” så är det just det här han pekar på: underförstått ska vi förstå att det är farligt att ta såväl framgång som trygghet för givna. Huruvida det kommer att fungera på valdagen är svårt att sia om, men om man från Alliansens sida i allmänhet och från moderaterna i synnerhet lyckas injaga någon form av fruktan, så kan kanske en någorlunda stor del, av de 1,0 till 1,4 miljoner väljare som bestämmer sig de tre sista dagarna, förmås att lägga sin röst för att värna det Alliansen anser sig ha uppnått under åtta år.

Särskilt tydlig blev skrämselambitionen när Fredrik Reinfeldt räknade upp hela 25 olika ”hot” mot dagens ordning. – en lista som började med ”dyrare att anställa unga” och slutade med ”och sen inför vi ett friår”. Och mitt i någonstans låg avskaffandet av RUT och ROT. Det hela avslutades med denna ”knorr”: ”Gör inte detta mot Sverige!”

Lite speciellt var det när m-ledarens tal avbröts av en demonstration då några kvinnor med bar överkropp lyckades ta sig relativt nära scenen. De blev skyndsamt och resolut bortburna av stora starka poliser, och medan det hela pågick tittade Reinfeldt lugnt och tyst på. När ordningen var återställd kommenterade han det hela med följande ord: ”Det är så det är mina vänner. Yttrandefriheten kan se lite olika ut.” Välfunnet, torrhumoristiskt och lakoniskt – och belönat med en av kvällens starkaste applåder. Och ett bevis på hur kvicktänkt Fredrik Reinfeldt är. Det fanns många alternativa kommentarer till just en sådan händelse, men han fann snabbt en som var bra och stärkte hans eget budskap om lyckan att leva i en demokrati.

Talet var självklart anpassat till supervalåret 2014. Men trots detta avhöll sig m-ledaren från direkta attacker och dito personangrepp. Alla attacker – det var en hel del – som förekom var indirekta (… de vi kallar – än en gång – ”exformativa” …) vilket är något som undertecknad uppskattar. Direkta personangrepp, som en del faktiskt ägnar sig åt, är sällan roliga och säger egentligen mer om den som angriper än den som blir angripen.

Reinfeldts tal i Almedalen 2014 var ett riktigt bra tal utan att vara retoriskt bländande. Temat var välvalt utifrån opinionsläget och det var ett tal som utgör en bra grund för moderaternas fortsatta valkampanj fram till 14/9.

Reinfeldt – m-ledare beredd på kamp fram till målsnöret

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Talet hade en klar och tydlig röd tråd som kan sammanfattas så här: ’Vi lever i en priviligierad och trygg del av världen. Låt oss uppskatta och värna det vi har.’ Kring detta tema vävdes olika delar som handlade om riktade tack till olika kategorier och grupper, kring ordning i ekonomin, kring jobben, kring styrkan i Alliansen, kring infrastrukturen och bostadsbyggandet, kring skolan, lite kortfattat om försvaret och brottsbekämpning, kring klimatfrågan (drygt 2 av 36 minuter), kring allt som skiljer Alliansen från de röd-gröna samt därefter en avslutning om läget i världen och en bra reflektion över hur Sveriges befolkning under 200 år – just i år för övrigt – har sluppit uppleva hur det är att vara i krig med någon.

Talet var också humoristiskt – beroende på vilken humor man föredrar. Det fanns ofta en glimt i ögat, många ironiska inslag (men inga som gick över gränsen), många tillfällen då publiken fick tänka själv utan att få Reinfeldts egen slutsats serverad. Budskapsmässigt ett riktigt bra tal med en taktiskt sett sannolikt bra inriktning.

(K) – Kunskap – bevismedlen - ämneskunskapen

Jag har tidigare år skrivit att jag gärna, i samband med utbildningar, använder tal av Fredrik Reinfeldt för att understryka vikten av att använda bevismedlen ”fakta/statistik” och ”exempel” i tal. Dessa två bevismedel utgör tillsammans det vi kallar ”faktiska bevis”. Jag för det för att Fredrik Reinfeldt inom detta område högst troligt är ”bäst i klassen” – särskilt som jag misstänker att han också kan betydligt mer än han använder i ett tal eller i en debatt. Det är i mängden bevis, som man skapar den inre säkerhet som i sin tur ger självförtroende – i synnerhet i en debatt. Om du är intresserad av politik och politiska debatter, tycker jag att du ska specialstudera Fredrik Reinfeldt i TV-kanalernas debatter de sista veckorna före valet. Oavsett vilket parti du själv röstar på, så kommer du att märka tydligt hur väl påläst statsministern är i nästan alla frågor. Gissningsvis har han med största sannolikhet ett bra sifferminne.

I 2014 års tal visade Fredrik Reinfeldt upp sin ”normala” säkerhet, men denna gång kompletterande han också mer med artificiella bevis i form av citat och jämförelser (även om de faktiska bevisen fortfarande dominerade).

(T) – Teknik – (exvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, med mera.)

Sin retoriska teknik har Fredrik Reinfeldt utvecklat år för år. Han var självklart – relativt sett – duktig redan som MUF-ordförande, men scennärvaron och säkerheten blir bättre och bättre. Han växlar bra mellan argumentslagen – mellan det rationella och det känslomässiga – denna gång fanns det gott om såväl karaktär (ethos) som upplevelse (pathos). Särskilt tydligt när han säger: ”Människan är utgångspunkten. Det är människan som är projektet.” Han återkommer flera gånger till att ”vi alla behövs” (ethos). Flera gånger i talet kommer tydliga definitioner – som av demokrati som är ”medborgarnas kontroll av makten och avgränsad i tid”. Han använder det retoriker kallar statusläran när han skämtsamt försvarar sig i avsnittet om ”ordning i ekonomin” och säger att det kunde ha varit värre – han kunde ju ha blivit anklagad för motsatsen (status comparatio heter det när man gör så). Han leder in sina åhörare i beviskedjor och genom att ibland utelämna ett led, så får man känna sig lite smart när man drar den önskade men av m-ledaren outtalade slutsatsen.

Trots alla positiva omdömen ovan, uppfattar jag det ändå som att det finns utrymme för förbättringar. Statsministern har utan tvekan den talang som krävs för att bli en fantastiskt bra retoriker, man jag tror helt enkelt inte att tiden finns för de djupare studier och den träning som behövs.

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

Den här delen var bra – men ändå den del som höll lägst kvalitet i Reinfeldts tal. Visst – han var rolig ibland. Visst – flera ironier ”satt” som de skulle. Visst – formuleringarna var utan tvekan helt OK. Men, det fanns väldigt lite som ”stack ut”. Inga formuleringar som går att ”återanvända”. Inga formuleringar som blir ”sound bites” i TV-kanalerna. Vilket leder mig till tron att även detta tal har haft relativt kort produktionstid. Vissa delar kan självklart ha skrivits för ett par veckor sedan, men det mesta tror jag har tillkommit sista veckan (representanter för M får gärna skicka mig ett e-mail och berätta om jag är fel ute…). Men – talet var tillräckligt (!) artistiskt väl utformat och jag är övertygad om att de M-märkta i publiken var mer än nöjda.

Formuleringar man minns

Det fanns några meningar och uttryck som jag kommer att titta närmare på när topplistan ska skrivas efter Almedals-veckan, men det var inte mycket som Reinfeldt sade som fungerar som fristående citat. Det mesta fungerade enbart i sitt sammanhang och i relation till situationen. Men ett citat – från den del som handlade om klimatet – återger jag gärna: ”Frågan är inte så mycket att vara bäst i klassen – utan att hålla ordning på att många i klassen skolkar!”

Några retoriska råd till M

Som parti tror jag faktiskt att M behöver rätt omfattande rådgivning. Inte statsministern personligen, men i hans omgivning finns många som behöver en hel del såväl grundläggande som avancerade retoriska kunskaper.

Dels så tror jag att M behöver bli bättre på att utnyttja sina resurser för att ge sina representanter det de behöver i debatter och i skrift (tidningsartiklar, Facebook, Twitter, med mera). Jag saknar helt enkelt samordning.

Dels så tror jag att man behöver återgå till att föra fram sin egen politik – retoriskt – på ett bättre sätt. Jag tror att fler än jag har börjat uppleva M som mer reaktivt än aktivt. Man svarar mer på andras utspel än tar initiativ med egna. Och många med mig saknar väl en ”Schlingmann” i utformandet av de kommunikativa strategierna – dagens partisekreterare har inte lyckats med att fylla ut den kostymen.

Slutligen så tror jag att moderaterna i tid behöver börja utbilda ”underifrån” – utbilda dem retoriskt som ska vara de ledande om 10 till 30 år. Det tar tid att bli en god kommunikatör och retoriker – det är inget man föds till (lika lite som man föds till busschaufför, VVS-konsult eller lantmätare). En väl utformad kommunikationsstrategi och klipska budskap faller tyvärr platta – om det inte finns skickliga kommunikatörer som kan förvalta allt på rätt sätt.

Fotnot: För en föklaring av Akta-metoden som använts för att analysera talet, läs Akta ger dig Almedalens bästa analyser av talen.

Christer Hanefalk, för Dagens Samhälle den 4 juli 2014

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev