Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Almedalen

Akta ger dig Almedalens bästa analyser av talen

En guide och några tips till dig som själv vill göra retorikanalyser i samband med Almedalstalen, signerad läraren i retorik Christer Hanefalk.

Publicerad: 30 juni 2014, 08:38

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Moderatmegafon”, ”trädkramare” eller ”illröd” är de finaste omdömen du kan få i samband med retoriska analyser av talen i Almedalen av utomstående bedömare med partibok i innerfickan eller handväskan. Det vill säga – om du får dessa omdömen en och samma vecka! För – då har du förmodligen lyckats med det svåraste av allt: att vara neutral i förhållande till talarnas budskap.

Du måste, i just en retorisk analys, bortse från innehållet och helt fokusera på hur väl talaren talade för sin sak – alltså inte för din sak. Vill du ha en professionell ansats i analysjobbet så ska du således inte ha åsikter om Almedalstalarnas budskap – vad de säger – utan enbart om tekniken att framföra åsikterna – alltså hur de går tillväga och med vilken teknisk färdighet.

Låt oss ta ett exempel – för tydlighetens skull ett helt orealistiskt och fullkomligt absurt exempel. Låt oss anta att MP-språkröret Gustaf Fridolin väljer följande budskap: ”Vi ska införa diktatur i Sverige!”. Ditt jobb är nu absolut inte att bedöma huruvida det är bra eller dåligt med diktatur – eller framföra din egen syn på diktatur. Ditt jobb är att analysera och utvärdera hur väl Gustav Fridolin lyckades i sin ambition att presentera och sälja in tanken på diktatur till sin publik.

Akta-metoden gör analysjobbet enklare

Tyvärr finns ingen enkel och tydlig metod beskriven i retoriklitteraturen för den som vill göra retoriska analyser, vilket gjorde att undertecknad mer eller mindre tvingades att skapa en sådan i samband med utbildningar för Stockholms Universitet. Metoden fick namnet Akta och den användes, enligt medverkande studenter också med bra utfall som metod betraktad, första gången i samband med Almedalen år 2012.

Akta uttyds i fyra nyckelord: Ambition, Kunskap, Teknik och Artisteri.

Det första ordet, valt för att det fungerar både på svenska och engelska, handlar om talarens budskap: vilken är talarens ”ambition”? Vad vill han eller hon uppnå? Hade talet en så kallad ”röd tråd”? Hur många budskap hade talaren? Var det för många budskap, eller var det lätt att följa med? Tappade talaren sin publik en eller ett par gånger? Använde talaren flera värdeord i sitt tal? Hur duktig var talaren på att framföra så kallade ”syllogismer” – det vi på svenska kallar ”kedjebevis”? Det vill säga resonemang som får åhörarna att dra just de slutsatser som talaren vill att de ska göra. Det första ”A:et” handlar alltså om svaret på frågan VAD?! Vad ville talaren att vi åhörare skulle tycka, göra, känna, med mera – efter talet.

Det andra ordet (kunskap/knowledge) handlar om hur påläst du uppfattar att talaren är. Här ska du framförallt analysera vilka bevismedel talaren hade – alltså om han eller hon använde sig av fakta och statistik, av exempel, av citat och egna reflektioner eller av jämförelser. En väl avvägd blandning av bevismedel är att föredra. För många siffror tråkar lätt ut, och för få siffror ger lätt intryck av att det inte finns något bakom talarens påståenden. Fakta och exempel brukar man kalla ”faktiska bevis” medan citat och jämförelser brukar benämnas ”artificiella”. Debatter mellan politiker som föredrar olika slags bevismedel kan lätt bli ”konstiga” – det känns som om de hela tiden ”talar förbi” varandra. Själv kände jag exempelvis alltid att detta var fallet då Fredrik Reinfeldt debatterade med Mona Sahlin.

Det tredje ordet i Akta är den tekniska förmågan (technical skills). Här visar talaren upp sin retoriska skicklighet i form av sin argumentation där han eller hon ömsom hänvisar till det rationella (logos), ömsom till det som är rätt och riktigt (ethos) och ömsom berör och behagar på ett personligt plan (pathos). Fortsätter vi på exemplet ”diktatur” ovan så skulle ”logos” kunna handla om nyttan med diktatur – en enklare och mer effektiv beslutsapparat kanske. Och att det blir billigare – vi slipper ju kostnaderna för allmänna val. Och ”ethos” får talaren genom att hävda att med en upplyst diktator så kommer medborgarna att få en ledare som jobbar långsiktigt för landet – någon som är ansvarsfull och som man kan lita på. ”Pathos”, slutligen, kanske uppnås genom att diktaturen i förlängningen kommer att öka tryggheten för medborgarna – inga tvära kast hit och dit som det blir på grund av den oförutsägbara och farliga demokratin. Dessutom blir det ju tryggare om vi låser in ett antal misshagliga personer i läger och i fängelser (OBS! Detta är ironi!). I teknisk förmåga lägger vi också in hur väl talaren behärskade definitionskonsten – alltså vad saker egentligen (!) handlar om – samt hur väl talaren kunde följa sin disposition. I denna del ligger också bedömningen av talarens förmåga att hantera attacker från motståndare – liksom hans eller hennes förmåga att själv attackera på ett genomtänkt sätt.

Så – till sist - det fjärde ordet: artisteri (artistic skills). Här återfinner vi talarens förmåga att intressera och ”trollbinda” sin publik. Hur spännande var talet? Det handlar mindre om att få människor att minnas – mer om att göra det som sägs omöjligt att glömma! I denna del ligger också talarens förmåga att använda språket – hur bra var han eller hon på att fånga oss åhörare med fyndiga formuleringar – som aptitliga aforismer eller magnifika metaforer eller ovanliga ordvändningar. Denna del säger också mycket om hur lång tid talaren och talarens omgivning har jobbat med talet. Antalet finurliga formuleringar ger en direkt vink om talet har skrivits samma vecka eller om man jobbat med det i ett par månader. För att ta ett exempel, så är det kanske intressant att veta att installationstalet som John F Kennedy höll den 20 januari 1961 började skrivas i september 1960 och att formuleringen ”ask not what your country can do for you – ask what you can do for your country” var en ren kopia av en formulering som Kennedy hade hört sin High School-rektor använda i ett tal till eleverna – dock självklart med ordet ”country” utbytt mot ordet ”school”.

Testa gärna själv: Akta-metoden innebär att vi sorterar in verktygen i den retoriska verktygslådan i olika fack. Vilket gör det lite enklare att bena ut hur bra eller dåligt ett tal var, exempelvis hur väl det fungerade i förhållande till situationen och målgruppen.

Något som är rätt roligt om ni är fler som lyssnar på Almedals-tal tillsammans – förutsatt att ni är lätt nördiga som undertecknad – är att ni delar upp analysjobbet mellan er. Är ni fyra personer så väljer ni helt enkelt en bokstav vardera. En av er fokuserar på första A:et – budskapet. En annan på K:et genom att skärskåda talarens kunskaper. En tredje kollar T:et och där argumentation, disposition och anfall/försvar och den fjärde av er bedömer sista A:et – alltså artisteriet i språket och talarens intresseväckare.

Efter talet redogör ni för era intryck och sätter betyg på en 10-skala. Sedan väger ni samman era betyg till en siffra – förslagsvis genom att summera och dela med fyra. Gör ni detta för alla talen så blir det lite som schlagerfestivalen fast under åtta dagar. Som sagt – lite nördighet krävs nog. Men, det är samtidigt rätt lärorikt. Och en bra egenutbildning i konsten att hålla isär sina åsikter och sin förmåga att bedöma.

Avslutningsvis citerar jag gärna den amerikanska skådespelerska som sade följande: ”Hur man skiljer på sina åsikter och sin övertygelse? Jo, om sin övertygelse kan man tala utan att bli arg!”

Christer Hanefalk, retorik-analytiker för Dagens Samhälle i samband med Almedalen 2014

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev