Utmåla folk som brunhöger löser inga problem

REPLIK Daniel Suhonen beskriver i sin kolumn ”Dags att försvara Sverige från nationalismens väckelse” i Dagens Samhälle hur ledarsidorna på Svenska Dagbladet, Dagens Industri, Expressen och GP sakta tycks glida över i en brunhögerposition som närmast är att likna vid ondskans fäste Mordor i J.R.R Tolkiens trilogi Sagan om Ringen.

Denna situation ska enligt Suhonen ha uppstått på grund av att dessa ledarredaktioner ställer en generös migrationspolitik mot välfärdsåtaganden. Det är honom fritt att tycka detta men han gör den samlade vänstern, samt socialliberalerna i det politiska mittfältet, en otjänst när han samtidigt inte kan ge svar på en fråga han själv implicit säger att han har svaret på. Han menar att framförallt Expressen blundar för de vägar där det går att förena välfärd med en generös migrationspolitik, men sedan säger han i samma andetag att detta slags lösningar måste tas fram nu.

Detta är två påståenden som inte borde gå att ha i en och samma text av en och samma skribent, i alla fall inte samtidigt. Du kan inte först säga att det finns vägar, som om du känner till dessa, för att i nästa mening efterlysa dessa vägar. Suhonen går dessutom i samma fälla som den samlade postmoderna kulturrelativistiska vänstern och delar av socialdemokratin gått i. Volymer får nämnas i alla sammanhang - från elförsörjning och bostäder till cancervård - förutom när det kommer till migration.

Att den förda migrationspolitiken skapat undanträngningseffekter i offentliga verksamheter borde vara uppenbart. För vilken ekonom som helst är det i varje fall klart att dagens ordning - där vi tar pengar från biståndet för att täcka Migrationsverkets ökade kostnader – får till följd att vi ställer svaga grupper mot varandra och tränger undan angelägna biståndsprojekt i syfte att minska flyktingströmmarna.

Bistånd är en form av välfärdsåtagande som går på export. Detta, samt att det är naturligt att i en budgetprocess ständigt ställa olika behov mot varandra, är naturligt för en ansvarskännande socialdemokrat. Att prioritera är också att välja bort. Att prioritera är att ställa olika angelägna behov mot varandra och dessvärre är det allt som oftast de svagaste behov som ställs mot varandra.

Några andra alternativ gives icke. Om nu inte Suhonen och den kulturrelativistiska delen av vänstern mot förmodan lyckas dra fram en kanin ur hatten, eller visar vilkas behov han ställer mot dagens migranters behov för att få statens finanser att gå ihop. För visst, och här ger jag Suhonen rätt, vi behöver inte ställa välfärd mot migranters behov. Det är oss fritt att ställa även andra kostnadsposter mot detta.

· Vi kan ställa Sveriges krav på säker och billig elförsörjning mot migranternas behov.
· Vi kan ställa järnvägens investeringsbehov mot migranternas behov.
· Vi kan ställa produktionen av bostäder mot migranternas behov.
· Vi kan ställa vår försvarsbudget mot migranternas behov.
· Vi kan ställa vår polis behov mot migranternas behov.

Vi bör dock fundera på vad som är praktiskt och politiskt möjligt. Vilka behov ska vi ställa mot migranternas behov? Hur skall vi prioritera? Och framför allt, vad menar Suhonen med att han vet att det finns vägar att lösa detta på samtidigt som han inte redovisar vilka de är och på samma gång efterlyser dessa vägar, allt i sann postmodern kulturrelativistisk anda.

Det bitvis ostrukturerade resonemanget som framförs i kolumnen ger oss med stor säkerhet några av svaren på frågan varför vänstern har så låg trovärdighet i ekonomisk-politiska frågor sedan Göran Persson försvann från scenen. Suhonen bör istället för att anklaga delar av borgerligheten för att ha förvandlats till en brunhöger visa socialdemokratin och socialliberalismen hur alternativet ser ut.

Väljarna förväntar sig det av socialdemokratin, det parti som mer än något annat förknippas med välfärdsstaten. Det är samhällsutmaningarna vi socialdemokrater skall förhålla oss till och vara i opposition mot.

Högern klarar säkert av att så småningom förinta sig själva utan vår hjälp, bara vi gör vårt jobb ordentligt. I Tolkiens böcker insåg Frodo att det var ringen som var nyckeln till allt. När den förstördes fick han Sauron på fall samtidigt som Mordor krossades.

Johan Westerholm, f d underrättelseofficer, driver (S)-bloggen Ledarsidorna.se.