Trångboddhet är vardag i Vårberg

Bygg fler hyresrätter! Våra barn måste kunna flytta hemifrån! Jag vill inte dela rum med min svärmor!

Fråga efter fråga i vår studie bland kvinnor i Stockholmsstadsdelen Vårberg besvarades nästan unisont. Här har kommunerna ett ansvar att bygga för fler. Tyréns, ett konsultföretag som ägnar sig åt samhällsbyggnadsfrågor, har identifierat tre steg för bättre social hållbarhet i bostadsbyggandet. Och det behöver inte betyda så höga kostnader.

Intervjuerna är del av en studie inom det Vinnovafinansierade forskningsprojektet Decode där vi vill hitta metoder för att genomföra medborgardialoger som ökar deltagandet i planeringsprocessen. Under intervjuerna målade kvinnorna upp bilden av bostadsbristens många ansikten; små lägenheter där man inte såg golvet för alla madrasser, berättelser om brist på utrymme, svarta kontrakt och trångboddhet. Som en förlängning av kvinnornas berättelser genomförde vi ännu en studie. Här utformade vi en kravställning för social hållbarhet, i exempelvis markanvisningsprocessen, som verktyg för att minska bostadsbristen hos utsatta grupper.

Det är främst ekonomiska faktorer som driver bostadsbyggandet. I sin roll som markägare har kommunerna stor makt över det som byggs. Trots det är det få som har rutiner eller styrdokument för hur sociala dimensioner av bostadsbyggandet ska hanteras. Social hållbarhet är inte reglerat i lag, vilket innebär att varje kommun behöver ta sig an det på olika sätt. Utmaningen ligger i att det inte finns ett unikt sätt att integrera social hållbarhet i planprocessen. Här måste kommunerna få bättre stöd.

Utifrån våra studier har vi identifierat tre viktiga moment som kravställare och utförare behöver ta hänsyn till för att lyckas med social hållbarhet:

￭ Dialog och samverkan. Det saknas inte kunskap om social hållbarhet hos byggaktörerna, det saknas samverkan. De kommuner som lyckats bäst är de som har en systematisk arbetsprocess för dialogen mellan kravställare och utförare. När man lyckas sätta gemensamma mål visar våra studier att det finns alla möjligheter att nå sina ambitioner och tillsammans se vad sociala krav faktiskt kan åstadkomma på en specifik plats.
￭ Nulägesanalys. De kommuner som lyckas bygga mer socialt hållbart börjar med en ordentlig analys, en utredning av de grundläggande förutsättningarna för att kartlägga platsens sociala utmaningar. Det är analysen som hjälper kommunen att se hur deras faktiska bostadsbehov ser ut och hur de ska prioritera vilka aktiviteter som har bäst effekt. Alltså, om kommun och byggaktör samarbetar under markreservation eller markanvisning och tillsammans identifierar utmaningar har de bra förutsättningar för att utforma och följa en tydlig åtgärdsplan.

￭ Våga ställa krav under markanvisningar. Nu handlar det om att tänka mer långsiktigt hållbart. Genom att kommunen ställer sociala krav på byggaktören blir det möjligt att initiera projekt som blir socialt hållbara även under förvaltningen. Här ska kommunen inte göra misstaget att begränsa sina krav till sysselsättningsåtgärder utan se till att ha ett bredare perspektiv som i längden kan skapa viktiga värden som tillit och framtidstro i ett bostadsområde.

Det finns ingen tydlig manual för ett lyckat projekt. Men det finns gemensamma nämnare: engagemang, kontinuitet, kunskap, respekt, förståelse och visioner är avgörande. Det är beställaren som är den drivande kraften och katalysatorn. Om kommunen ska vara en bra beställare krävs mod.

Det behöver inte vara kostnadsdrivande att ställa krav på social hållbarhet så länge viljan och engagemanget finns med från start. Kommunen måste våga ställa tydligt utformade och uppföljningsbara sociala krav samt tillsammans med byggaktörerna våga forma en gemensam agenda. Med en stabil grund blir det möjligt att nå social hållbarhet.

Sarah Isaksson, utredare social hållbarhet, Tyréns

Simon Imner, analytiker bostadsmarknad, Tyréns