Svensk bostadspolitik sticker ut som extrem i EU

REPLIK Det är hög tid [för regeringen] att agera mot skillnaderna i villkor för ägda och hyrda bostäder om vi ska klara 250 000 nya bostäder till år 2020, skriver tre företrädare för SABO i debattartikeln Hög tid ge hyrda bostäder samma villkor som ägda i Dagens Samhälle 20/1.

Det är en uppmaning vi i Hyresgästföreningen delar. Det måste till balanserade ekonomiska villkor mellan upplåtelseformer, tydliga politiska initiativ och inte minst en statlig stimulans för byggandet av hyresrätter om regeringens löften ska bli annat än tomma ord.

Bostadsbristen är en hämsko för hela samhället. Vi behöver bygga en mångfald av nya bostäder, inte minst hyresrätter med rimliga hyror. Och det handlar inte om att bygga billigt enbart för resurssvaga grupper eller göra särlösningar där stora grupper av människor med låga inkomster ska tvingas sökas ekonomiskt stöd enkom för att kunna bo. Sverige måste ha en mer ambitiös bostadspolitik än så.

Allmännyttan är till för alla inkomstgrupper. Landets kommuner har både en fantastisk möjlighet och ett stort ansvar att se till att de kommunala bolagen används på bästa sätt för att skapa ett byggande värt namnet. Men SABO har rätt: de klarar inte det utan engagemang från staten.

Hyresgästföreningen har med hjälp av Ernst & Young undersökt statligt stöd för byggande i sex länder inom EU. Slutsatsen i rapporten är entydig. Samtliga undersökta länder; Frankrike, Österrike, Tyskland, Nederländerna, Danmark och Finland, har - till skillnad från Sverige - olika former av statliga stöd för att stimulera produktion av hyresrätter och en tydlig statlig bostadspolitik.

Utformningen av systemen skiljer sig åt liksom omfattningen. I Frankrike skjuter staten till enorma summor för att stödja bostadsbyggandet, liknande stöd finns i Österrike och Tyskland. Systemen för att stimulera bostadsbyggande i de undersökta länderna är inriktade på två saker. Dels att förstärka människors möjligheter att efterfråga och klara sina boendekostnader, dels att stimulera utbudet av bostäder genom stöd till dem som bygger.

I de undersökta länderna förekommer bland annat förmånliga lån för byggande, direkta stöd för byggande av bostäder för låginkomsthushåll, statligt subventionerad uppstartshjälp, bostadsfonder, lånegarantisystem i flera nivåer, energieffektiviseringsstöd, bostadsbidrag och så vidare. I flera länder finns även kombinationer av dessa stöd.

Undersökningen visar tydligt att statligt engagemang i byggandet inte är något unikt inom EU. Det är snarare så att det är Sverige som sticker ut med ett extremt motstånd mot statliga ekonomiska stimulanser.

Det är både rimligt och effektivt att staten stöder bostadsbyggandet. Det är en överlevnadsfråga för hela samhället att människor har möjlighet att flytta till och från jobb och studier och förändra sitt boende efter sin rådande familjesituation. Stora delar av Sveriges bostadsbestånd har dessutom byggts med stöd från stat eller kommun. Det har funnits räntebidrag, paritetslån, investeringsstöd och andra former av stöd under 1900-talet och början på 2000-talet.

Regeringens målsättning att bygga 250 000 nya bostäder fram till år 2020 är vällovlig, om än långt ifrån tillräcklig för att lösa bostadsbristen. Men för att klara av det krävs konkreta åtgärder som direkt påverkar nyproduktionen av hyresrätter med rimliga hyror.

Om det fungerar med investeringsstöd och en tydlig statlig bostadspolitik i Österrike, Tyskland, Frankrike och Finland fungerar det även i Sverige. Just Österrike kan ses som en förebild. Där riktar staten en procent av BNP till bostadssektorn. Skulle Sverige satsa lika mycket så skulle det motsvara cirka 36 miljarder kronor. Varje år!

I dag är stödet till hyresrätten noll. Samtidigt subventionerar staten det ägda boendet med 26 miljarder per år via räntesubventioner och 14 miljarder via ROT. Det är inte rimligt.

Som komplement till statliga stimulanser har Hyresgästföreningen även presenterat en rad andra förslag för att öka nybyggnationen av hyresrätter. Till exempel behöver statens och kommunernas mark planeras och användas på ett mer effektivt sätt. Det behöver erbjudas rimliga mark- och exploateringsvillkor för att öka produktionen av hyresrätter. Många kommuner behöver dessutom förstärka bemanning och kompetens för att kunna hantera en ökad bostadsproduktion.

En annan viktig faktor för att öka bostadsbyggandet är de allmännyttiga bostadsföretagens roll. Där är vi eniga med SABO om att landets kommunpolitiker i allmännyttan redan har ett av de viktigaste verktygen för bostadsbyggandet i sin hand. Om bara viljan finns.

Det är dags att plocka fram den viljan nu och sätta spadarna i backen och börja bygga.

Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningen