Stadsbyggnad
Statliga regleringar hindrar bostadsbyggande
Ett av bostadskrisens största problem är de statliga regleringar som begränsar möjligheten att bebygga mark som inte redan är bebyggd. Det är extra tydligt i Stockholm. Det är dags för politikerna att se över principerna för markanvändning på nationell nivå.
Publicerad: 3 mars 2016, 04:48
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Preliminära siffror visar att medan bostadsbyggandet i landet som helhet har tagit fart (en ökning på 26 procent under 2015) ökade byggandet knappast alls i Stockholmsområdet.
Ämnen i artikeln:
Bostadspolitiska samtalenBostadsbyggandeBostadsbristenBostadspolitikBostadspolitikenDe senaste åren har bostadskrisen blivit allt värre. Politiker på alla nivåer tävlar om vem som vill satsa mest på att bygga bostäder.
Samtidigt motverkar både stat och kommuner byggandet genom en mängd regleringar, inte minst av vilken mark det är tillåtet att bygga på.
Resultatet: det går inte att bygga bostäder, inte ens vid en helt färdig tunnelbanestation som i Kymlinge i Sundbyberg eller vid en sprängd tunnelbaneuppgång som i Masmo i Huddinge.
Preliminära siffror visar att medan bostadsbyggandet i landet som helhet har tagit fart (en ökning på 26 procent under 2015) ökade byggandet knappast alls i Stockholmsområdet.
Byggandet av småhus har uppvisat en fallande trend det senaste decenniet. Den akuta bristen på mark är en viktig orsak.
Det är därför glädjande att Moderaterna nu kräver stopp för att den kraftiga utbyggnaden av naturreservaten i Stockholm stoppas och att befintliga naturreservat ses över av Länsstyrelsen.
Behovet av bostäder måste ibland få väga tyngre än bevarandet av natur i storstadsområden.
För att situationen ska kunna förbättras på riktigt krävs dock att staten drar sig tillbaka.
Grunden till problemet är den stora mängd statliga regleringar (35 enligt Stockholms Handelskammare) som i begränsar möjligheten att bebygga någon mark i Stockholmsområdet som inte redan är bebyggd.
Det gäller regler för exempelvis riksintresse, strandskydd, orörd mark, buller och fornminnen.
Dessutom har regeringen sedan 15 år ålagt Länsstyrelsen i Stockholm att i praktiken fördubbla antalet naturreservat i Stockholm och arbetet ska fortsätta till 2020.
Stora områden som skulle lämpa sig väl för bostadsbyggande har istället blivit naturreservat. Exempel på dessa är Bogesundslandet, Rinkebyskogen i Danderyd och Järva friområde.
Det politiska systemet är konstruerat för begränsa markanvändningen för till exempel bostadsbyggande för att värna en mängd allmänintressen, där tillgång på grönområden är ett.
Tidigare försök att reformera systemet har ofta lett till motsatt effekt. När Naturvårdsverket skulle se över områdena för friluftsliv hittade de inte något som inte längre behövde skyddas, däremot nära 100 nya som borde skyddas.
När regeringen gav länsstyrelserna i uppdrag att begränsa strandskyddet skärptes strandskyddet i flera län, bland annat i Skåne.
Myndigheterna gör sina tolkningar utifrån befintlig lagstiftning. Det är därför inte troligt att de skulle vara beredda att ompröva sina egna beslut utan att riksdagen ändrar reglerna.
LÄS MER: Öka kommuners inflytande över riksintressen
De förslag som lämnades till miljöminister Åsa Romson i december (SOU2015:99) kommer inte att vara tillräckliga för att öka bostadsbyggandet i storstadsområdena. Det gör att de sju partierna som deltar i de bostadspolitiska samtalen måste komma fram till vilka principer som ska gälla för markanvändningen framöver.
På lokal nivå har Moderatena visat att man tar bostadsbyggandet på allvar, även om det skulle gå ut över andra intressen. Nu är det dags för partierna på riksnivå att också visa att man klarar av att göra den sortens prioriteringar.
Jesper Ahlgren, chefekonom Timbro
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.