Orimliga hyreskrav drabbar nyanlända

Vi har en bostadsbrist i dag som särskilt drabbar dem som inte redan är etablerade på bostadsmarknaden.

Men för stora grupper är bristen på tillgängliga bostäder bara halva problemet. Det räcker inte alltid att komma fram i bostadskön.

För att få ett hyreskontrakt ställs i allt för många fall orimliga och godtyckliga krav från fastighetsägarna. Det gäller inte bara att ha en inkomst - utan rätt slags inkomst.

En av de grupper som drabbas mycket hårt är de nyanlända. Debatten om mottagande och etablering har fokuserat på särlösningar direkt riktade till denna grupp, men för att åstadkomma fungerande vägar in i samhället är åtgärder som öppnar upp den ordinarie bostadsmarknaden minst lika viktiga.

Varje fastighetsägare har rätt att slå fast vilka inkomstkrav som ska ställas på sina hyresgäster. Det kan handla både om inkomstens storlek och vad som räknas som inkomst.

De krav som ställs varierar stort och inte minst finns stora skillnader på hur olika offentliga trygghetsinsatser räknas in.

Få fastighetsägare godkänner exempelvis försörjningsstöd, trots att det inte finns belägg för att det skulle innebära ökad risk för värden att inte få in hyran i tid. Kraven på inkomst är ofta satta utan proportion till de företagsekonomiska riskerna.

På samma sätt säger både privata aktörer och allmännyttiga bostadsbolag i många fall nej till bostadssökande med etableringsbidrag.

Vi ser att flyktingar som har fått permanent uppehållstillstånd blir kvar på Migrationsverkets anläggningsboenden för att de inte får tag i en egen bostad. Den 1 februari i år rörde det sig om så många som 10 127 personer. Samtidigt sitter andra fast på evakueringsboenden.

För den enskilda individen blir det ett moment 22. Utan bostad är möjligheterna små att skaffa ett jobb, och utan arbete får man ingen bostad.

Andrahandsmarknaden, som knappast ger goda förutsättningar för etablering, blir enda utvägen. Och här är riskerna att råka illa ut stora för den med dålig kunskap om rättigheter och skyldigheter kopplat till bostaden. Det har vi sett allt för många exempel på.

Men det finns kommunala bostadsbolag som har gått en annan väg och som visar att de företagsekonomiska riskerna är mycket små med att erbjuda kontrakt till personer som har sin försörjning genom offentliga trygghetssystem.

Den hyresvärd som vill trygga sina inkomster ska ha en väl etablerad kontakt med socialtjänsten och reagera direkt när hyran inte betalas in.

Om eventuella problem uppmärksammas tidigt är förutsättningarna större att de går att lösa med hjälp av olika insatser från kommunen, så att människor inte hamnar på gatan. För det är varken i individens eller kommunens intresse.

Sänkta trösklar till bostadsmarknaden är tillsammans med ökat utbud och stärkt rörlighet de tre ben som kan skapa en öppen och sund bostadsmarknad. I detta bör allmännyttan vara ett föredöme.

Karolina Skog, stadsbyggnadskommunalråd (MP) Malmö

Leif Jakobsson, ordförande SABO och riksdagsledamot (S)