Moduler får utanförskapet att bita sig fast

Under de närmsta två åren förväntas 156 500 personer få uppehållstillstånd i Sverige. Bara i bostadskön i Stockholm står det i dag 487 485 personer. Den senaste tiden har olika förslag om hur bostadskrisen ska lösas för både nyanlända och befintliga invånare duggat tätt. Bland de sämsta förslagen står bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) för när han går i täten för att införa tidsbegränsade modulbostäder. Att bygga ickepermanenta bostäder riskerar att skapa nya otrygga områden där utanförskapet biter sig fast.

En stor anledning till att vi har bostadsbrist i dag är en bostadsmarknad där det är för dyrt och komplicerat att bygga. Att uppföra tillfälliga modulbostäder där det redan finns en marknad för att bygga bostäder är väldigt märkligt. Fastighetskonsulterna Evidens (DS 2/4) har gjort en undersökning på uppdrag av Veidekke och JM där de kommer fram till att hyreskostnaden skulle bli närmast astronomisk – de förutspår dubbelt så höga hyror som jämförbara nyproducerade lägenheter.

I en artikel i The Economist så beskrivs stigande bostads- och kontorspriser i metropolerna som ett stort samhällsproblem. Problemet är globalt då politiker har bestämt olika lokala typer av regler och standarder som begränsar byggandet, särskilt påtagligt blir det i storstadsregioner som London, Tokyo och New York men även i Stockholm. Det finns beräkningar som pekar på att om alla byggrestriktioner i USA försvann så skulle BNP öka med mellan 6,5 procent och 13,5 procent.

Det enkla svaret på hur vi ska lösa bostadsbristen är att vi måste bygga mer och frigöra utrymme i redan befintliga bostäder. Alliansen tog ett par viktiga steg genom att införa 3D-fastigheter och lättnader för att hyra ut bostäder i andra hand. Men det måste göras mycket mer.

I dagsläget är det för dyrt att bygga med alla regler och standarder som byggbolagen måste anpassa sig efter och det tar alldeles för lång tid från idé till uppförande på grund av omfattande planprocesser och stor möjlighet för enskilda att fördröja byggen genom olika domstolsprocesser. I nuläget kostar det cirka 1,9 miljoner kronor enligt Sveriges Byggindustrier att producera en genomsnittlig hyreslägenhet på 68,7 kvm.

Vill man på allvar bygga billigare lägenheter krävs det liberaliseringar i det kommunala planmonopolet, skattesänkningar på byggande, begränsningar av både kommunala och Boverkets krav kring till exempel buller, energiförbrukning och tillgänglighet samt ge byggherrar möjligheter att bygga tätare.

I dagsläget blir det ofta politiska frågor om var och hur man ska bygga, det finns ett flertal exempel på projekt som bara resulterat i hälften så många bostäder som ursprungligt planerat och en kraftigt minskad lönsamhet. Inte sällan plockas det billiga politiska poänger från lokala partier för att bevara ett område i klassisk nimbyism. Politiker borde få mindre att bestämma om och markägare mer. På så sätt så undviker vi att politiken står i vägen för byggprocesser och utveckling.

Att snabbt uppföra modulbostäder som är dubbelt så dyra som vanliga bostäder kommer bli kostsamt för staten och kommunerna och samtidigt dåligt för integrationen och individerna. Dessutom lär de bli permanentade då bostadsbristen inte försvunnit efter fem eller tio år med nuvarande reformtakt, det vill säga en reformtakt som står still eller går bakåt. I det korta perspektivet måste vi göra det mer attraktivt att utnyttja det fastighetsbestånd vi redan har genom olika former av sänkta skatter. Sverige behöver fler riktiga bostäder och färre regler. Vägen dit heter liberaliseringar.

Leif Gripestam, kommunstyrelsens ordförande (M), Täby

Johan Algernon, kommunalråd (M) och ordförande i Stadsbyggnadsnämnden, Täby