Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Stadsbyggnad

Fler hyresrätter skapar rörlig bostadsmarknad

Om man vill skapa ökad rörlighet på bostadsmarknaden är inte ytterligare skattesubventioner av ägda boenden rätt väg att gå. Det som skulle göra skillnad är ökade investeringar i rimligt prissatta hyresrätter.

Publicerad: 13 april 2016, 13:04

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Högre rörlighet är möjligen relevant för hushåll i ägda boendeformer men att ytterligare skattesubventionera ägt boende genom slopad reavinstbeskattning blir missriktat, skriver Hyresgästföreningens chefsekonom.


Ämnen i artikeln:

BostadsbristenBostadsbyggandeHyresrätterBostadspolitikBostadspolitiska samtalen

Ökad rörlighet på bostadsmarknaden påstås vara en nyckelfaktor för att lösa bostadsbristen, och begreppet används flitigt i den politiska debatten. Fakta kring hur stor rörligheten är, eller bör vara, uppges däremot sällan. Därför har Hyresgästföreningen tagit fram en rapport som visar hur rörligheten på den svenska bostadsmarknaden faktiskt ser ut.

Av rapporten kan man dra tre intressanta slutsatser.

Rörligheten på bostadsmarknaden var större inom det hyrda beståndet än inom det ägda under samtliga år mellan 1999 och 2012. År 2012 låg rörligheten på 22 procent för boende i hyresbeståndet jämfört med 9 procent i det ägda. I snitt låg rörligheten 13 procentenheter högre för boende inom det hyrda beståndet än inom det ägda under hela perioden.

Rörligheten bland boende i det hyrda beståndet är alltid högre än i det ägda oavsett var i landet man bor, inkomst eller utbildningsnivå. Det är samma tendens vi ser internationellt.

Rörligheten inom det hyrda beståndet är högst bland dem med lägst inkomster och dem med högst inkomster.

Trots en betydande sänkning av fastighetsskatten, avskaffande av gåvo- och förmögenhetsbeskattningen, införandet av Rot-avdrag och införandet av presumtionshyror i nyproduktion av hyresrätter har rörligheten varit stabil. Inte ens i Stockholms kommun där cirka 89 000 hyresrätter ombildats till bostadsrätter under perioden, och det skett en betydande befolkningsökning, märks någon nämnvärd förändring i rörlighet.

De minimala skiftningar som går att observera under perioden är sannolikt relaterade till konjunkturläget. En minimal och tillfällig minskning märks till exempel i sviterna av IT-bubblan 2001. Möjligheten att påverka rörligheten politiskt verkar därmed vara begränsad.

Högre rörlighet är möjligen relevant för hushåll i ägda boendeformer men att, som en del partier föreslår, ytterligare skattesubventionera ägt boende genom slopad reavinstbeskattning blir missriktat. Inte bara för att utsikterna att öka rörligheten i det ägda beståndet är begränsade utan för att samma investering i rimligt prissatta hyresrätter automatiskt skulle innebära en högre rörlighetsnivå, enligt resultatet i rapporten. Om målsättningen är att öka rörlighet på bostadsmarknaden bör samhället alltså aktivt främja det hyrda boendet.

Ökad rörlighet är inte ett ändamål i sig. Det går heller inte att säga att det finns en ideal nivå på rörligheten. Det är dessutom förknippat med transaktionskostnader för både konsumenter och fastighetsägare.

Om syftet med ökad rörlighet är att lösa bostadsbristen så är utsikterna för detta minimala. Inte minst eftersom bostadsbristen är ett resultat av många andra faktorer, som en svag bostadspolitik sedan 90-talskrisen, hushåll med begränsade möjligheter att efterfråga och en rad olika marknadsmisslyckanden.

Ökad rörlighet till följd av friare prissättning, det vill säga marknadshyror, har inte heller förutsättningar att leda till ett bättre utnyttjande av beståndet om ”fel” grupper rör på sig.

Eftersom den högsta rörligheten redan finns bland låginkomsthushåll i hyresbeståndet skulle marknadshyror främst öka omflyttningen för de grupper som redan i dag är mest rörliga. Det skulle sannolikt leda till sämre utnyttjande av beståndet då resurssvaga grupper tvingas konsumera mindre boendeyta, efter plånbokens storlek och inte efter behov, samtidigt som kapitalstarka grupper fortsatt har råd att överkonsumera. I Stockholms kommun är boendetätheten i de olika stadsdelarna högre ju lägre inkomsten är. Och 87 procent av landets rikaste hushåll äger redan sitt boende.

Varför ska samhället genomföra förändringar som inte leder till bättre utnyttjande av beståndet och som dessutom skapar omfattande negativa samhällsekonomiska konsekvenser? Det blir minskad valfrihet för hushållen, minskat konsumtionsutrymme, ökad trångboddhet och mer otrygghet.

Om ökad tillgång till rimligt prissatta hyresrätter har bäst förutsättningar att bidra till både ökad rörlighet och bättre matchning på arbetsmarknaden har politiken ett ansvar att skapa förutsättningar för detta. Ett första steg skulle vara att åtgärda den skatteobalans som råder mellan boendeformer. Det ansvaret måste politiken ta.

Mariell Juhlin, chefsekonom Hyresgästföreningen

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News