Äldre drabbas när nyanlända prioriteras

Stockholms tillväxt och förutsättningar för att även i framtiden vara navet i svensk ekonomi är direkt kopplat till möjligheten att kunna erbjuda bostäder till en rimlig kostnad.

Nu ska 4 000 nyckelfärdiga modulhus blixtsnabbt stå klara i Stockholm. Vi ser alltså att politikerna visst kan göra något åt bostadsbristen om bara viljan finns. Frågan vi ställer oss är om viljan finns att skapa bostäder åt alla som står i bostadskö.

Sverigedemokraterna frågade socialborgarrådet Åsa Lindhagen under kommunfullmäktiges sammanträde (22 februari) var alla människor ska bo någonstans – utan att få ett tydligt svar.

Det som Åsa Lindhagen och den rödgrönrosa majoriteten dock är tydliga med i samma replikskifte är att boenden till nyanlända är en prioriterad fråga i bostadsbristens Stockholm.

Att unga stockholmare, studenter eller människor som får ett arbete i Stockholm har svårt att få en bostad känner alla till. Vi vet också att dessa grupper inte heller är prioriterade hos den rödgrönrosa majoriteten i Stockholm.

Under 2014 nekades 581 äldre stockholmare möjlighet att flytta in på ett omsorgsboende.

Politikerna i Stockholms stadshus är självkritiska till detta, eller för att tala klarspråk - det finns inget större intresse av att satsa mer än absolut nödvändigt på den grupp människor som har byggt upp den välfärd som Sverige har åtnjutit tidigare.

En välfärd som vi tyvärr nu ser nedmonteras i stadig takt.

Hur sköter man då byggandet av nya kvarter med modulhus och skolbaracker på våra barns skolgårdar för nyanlända invandrare?

Jo, för att undvika lokala protester så sköter man detta på så kallad ”tjänstemannanivå” eller för att återigen tala klarspråk - den förda politiken ska tystas ner så att så få som möjligt ska ges möjlighet att göra sin demokratiska röst hörd innan alla frister löpt ut.

Från Sverigedemokraterna anser vi att detta agerande är ett demokratiproblem och vi har påtalat vikten av att sådana stora beslut ska tas i kommunfullmäktige.

Intresset av att göra detta är dock i stort sett obefintlig hos den rödgrönrosa majoriteten.

Risken för majoriteten är att frågor i fullmäktige skulle kunna resultera i en oönskad debatt och att frågorna då också fick en större medial spridning.

Därför väljer man att sätta stadens jurister på att hitta kryphål för att just undvika att ärenden av detta slag ska behövas tas upp i kommunfullmäktige.

Man föredrar såväl inom den rödgrönrosa majoriteten som inom Alliansen att besluten istället tas på en lägre nivå.

När det kommer till ”känsliga” politiska frågor av detta slag är de båda blocken rörande överens.

Det är dags att vi alla lyfter blicken och ser verkligheten som den är och inte som man önskar att den vore. Sverige och Stockholm behöver en politik som är förankrad i verkligheten.

Det är dags för en ansvarsfull invandringspolitik som kan hanteras och inte en politik som kräver akuta åtgärder som i sin tur tystas ner för att åtgärderna inte är förankrade hos en majoritet av väljarna.

Dan Kareliusson, gruppledare (SD) Stockholms stad

Per Ossmer, vice gruppledare (SD) Stockholms stad