”Ställ krav på kommunerna vid avhysningar”

Många invånare uppfattar det som ett problem när en hemlös person sover på gatan eller i en tunnel som folk passerar av det enkla skälet att man inte känner den person som ligger där. Att som småbarnsförälder skicka sina barn till skolan på en väg där det finns hemlösa som ligger, sitter eller tigger känns ännu mer oroligt. Statistiken visar att det är ett växande problem som vi politiker alltså bör fördjupa oss i och komma med bra lösningar för på både kort och lång sikt.

Förutom obehagskänslan eller känslan av otrygghet så finns också praktiska problem såsom nedskräpning och hygienfrågor. Var duschar man om man är hemlös? Var gör man sina behov? Nöden har ingen lag och samhället eller markägaren får i slutändan bära ansvaret för städning och eventuell sanering. Affärsidkare och centrumägare tycker inte det är rätt att de ska stå för kostnader såsom dusch och toalett för människor som inte handlar på stället.

Media har också uppmärksammat att många hemlösa har lärt sig regelverket och sätter i system att flytta några meter eller ett kvarter för att få ytterligare några dagars respit innan de åter blir avhysta. När en hemlös person sätter i system att utnyttja systemet så minskar omvärldens empati och snart kommer folket att ropa efter hårdare lagar.

Det känns bra när man läser i nyheterna att Stockholm stad vid avhysning har med sig tolkar och information om var det finns soppkök och härbärgen. Tittar man på det ur den synvinkeln så känns det som en positiv framtid. Dock är de flesta kommuner inte lika långt fram i det sociala arbetet. Anledningen är att kommunerna till stora delar paralyseras av risken att ta på sig kostnader som man inte kan kontrollera.

LÄS ÄVEN: Vad skiljer en kåkstad i Rumänien från en i Malmö?

Många kommuner är så kallade förortskommuner eller kommuner i en region med utbyggda kommunikationer. Om ett nyöppnat härbärge på en ort skulle dra till sig hemlösa från andra kommuner skulle man kanske få stora kostnader eller negativ publicitet när personer kommer dit och inte får plats.

Att alla människor ska hitta någonstans att sova med tak över huvudet ser jag som en självklarhet. En kommun kan inte skylla på teknikaliteter för att slippa hjälpa utsatta människor och ta kostnaden för det. Jag har därför två konkreta förslag:

Jag uppmanar alla kommuner att skriva samarbetsavtal med de närliggande kommunerna. De kommuner man är rädd för att folk kommer från får då bestämma om härbärget ska hänvisa den hemlöse till ett härbärge eller annan lösning i sin hemkommun. Om hemkommunen hellre vill det så kan härbärget ta emot den hemlöse och debitera grannkommunen den överenskomna kostnaden. En kostnad som hemkommunen ändå skulle ha om de tog hand om den hemlöse. Givetvis så kan (eller vill) inte alla hemlösa visa svenskt ID-kort så visst utrymme för dessa måste såklart också finnas. Och, kom ihåg att även personer som kommer från länder utanför EU såklart är människor.

Mitt andra förslag är att kommuner ska ha motkrav på sig vid avhysningar och vara tvungna att avhysa med värdighet. Till exempel på det sätt som Stockholms stad gjorde nyligen. Ta med tolk. Ta med socialarbetare/uppsökare och kolla hur den hemlöse mår. Informera tydligt vart det finns möjlighet att få mat, tak över huvudet och tillgång till toalett. Allt annat är ovärdigt vårt fina samhälle.

Johan Svensk, kommunfullmäktigeledamot Miljöpartiet de Gröna i Haninge