Samhället tar inte sitt ansvar för de försvunna barnen

De två pojkarna, 9 och 12 år gamla, greps under brutala former av en vakt på Malmö Centralstation. Händelsen filmades och starka känslor revs upp. Därefter försvann pojkarna från sitt HVB-hem och polisen sa att de inte tänkte leta.

Kritiken växte. Och polisen drog igång en insats för att hitta dem. Men det är snarare undantag än regel.

824 barn har försvunnit från det svenska samhällets radar de senaste fem åren. I stort sett utan att man eftersökt dem, berättar Katia Wagner, en av författarna till boken ”De förlorade barnen” som kom ut 2013. Siffran fick hon från Migrationsverket i början av februari.

En orsak till att man inte letar är att myndigheterna betecknar försvinnandet som ”frivilligt avvikande”.

- Men vad är ”frivilligt” när man är minderårig? Samhället förmår inte se att barnen behöver stöd, trots att de är samhällets ansvar. Vi låter ingen annan försvinna frivilligt, föreställ dig att det skulle hända två mellanstadiekillar som inte är flyktingbarn, säger Katia Wagner.

Hon och författarkollegan Jens Mikkelsen reste runt i Sverige och Europa och sökte upp minderåriga som försvunnit. De fann att många hamnar i kriminalitet, prostitution och människohandel och flackar runt i Sverige och Schengen.

- Barnen driver runt till olika samlingsplatser där vuxna hittar dem och utnyttjar dem mot erbjudande om mat eller tak över huvudet. Vi träffade till exempel en kille som tvingades att sälja droger och som misshandlades svårt.

En del försvinner när de fått avslag på sina asylansökningar. Somliga försvinner innan det och vissa söker inte ens asyl. De flesta barnen är mellan 13 och 17 år. Ett femtiotal så unga som mellan sju och tolv. Ett trettiotal under sex år.

Gemensamt för fallen är samhällets brist på agerande, enligt Katia Wagner. Som hon ser det betraktas inte barnen som våra och inte någon annans heller. Socialtjänst, polis och Migrationsverket pekar på varandra - ingen vill ta ansvar, menar hon.

- Titta på det som hände i Malmö. Pojkarna beskrevs nästan som kallhamrade kriminella. Det avhumaniserar de här barnen och samhället vänder dem ryggen.

Vad borde samhället göra?

- Om myndigheterna gör det de ska och tar hand om minderåriga som de ska så kommer vi ganska långt. Först och främst måste vi ta emot dem på ett sätt så att de inte behöver försvinna.

- Myndigheterna måste ta ansvar och samarbeta. Det är ingen nyhet längre att barnen hamnar i människohandel och prostitution. Alla myndigheter vet att det är så.

I dag fredag kallade Barnombudsmannen till samtal om de försvunna barnen med polisen, Migrationverket och Socialstyrelsen.